13,6 kg nya textilier per svensk 2024 - bara 1,6 kg samlades in separat

Naturvårdsverket mäter det som kallas nettoinflöde: allt som importerats av kläder och hemtextilier, minus det som exporterats. Den siffran låg på 13,6 kg per person 2024 ^[1]. Skor räknas inte in - varken av Naturvårdsverket eller i denna svenska mätning.

Siffran har svängt kraftigt de senaste åren. 2020 föll den till 12,0 kg när pandemin höll folk hemma ^[1]. 2021 studsade den tillbaka till 14,8 kg och 2022 nåddes rekordet 15,2 kg ^[1]. Sedan kom inflations- och räntechocken: 2023 rasade nettoinflödet till 11,4 kg per person, den lägsta nivån på över tio år ^[1]. Uppgången till 13,6 kg 2024 innebar att konsumtionen krupit tillbaka till samma nivå som runt 2015 - alltså varken ett tydligt trendbrott nedåt eller ett nytt rekord ^[1].

Uppdelat på varugrupp: mest köper vi unisex-kläder (4,1 kg per person 2024), följt av hemtextilier (3,7 kg), kläder till kvinnor och flickor (3,4 kg) och kläder till män och pojkar (2,4 kg) ^[1]. Hemtextiliers andel av totalen har växt från runt 18 procent 2000 till 27 procent 2024 - vi köper alltmer sängkläder, handdukar, gardiner och möbeltextil ^[1].

Europeiska miljöbyrån (EEA) räknar in kläder, skor och hemtextilier tillsammans och kommer då fram till att en genomsnittlig EU-medborgare hade 18,9 kg nya textilier tillgängliga för konsumtion 2022 - den högsta noteringen sedan mätningarna började 2010 ^[3].

Att siffran är högre än den svenska beror till stor del på att skorna ingår i EU-siffran men saknas i den svenska. Om man lägger till EU-snittet för skor (4,4 kg 2022) på den svenska siffran hamnar Sverige ungefär i EU-mitten - inte i botten och inte i toppen ^[1][3].

Mönstret i EU liknar det svenska: en tydlig nedgång under pandemin, en snabb återhämtning 2021-2022 och samma dominans för kläder ^[3]. EEA konstaterar att EU:s totala textilkonsumtion nu ligger högre än 2010 och att inga länder minskat sin användning över tid - det pekar rakt mot att målet om en cirkulär textilekonomi är långt borta ^[3].

Det finns ingen enda "total" textilavfallsiffra för Sverige, av två skäl: statistiken om restavfall är gammal, och det som samlas in via välgörenhet bokförs inte alltid som avfall.

I hushållens soppåse. Den mest ambitiösa mätningen på området är en plockanalys från 2016 ^[4]. Där hamnade totalt cirka 7,5 kg textilier per person och år i restavfallet - det som går rakt till förbränning ^[4]. Räknar man bort bidraget från verksamheter var hushållens egen andel runt 5 kg per person ^[4]. Ingen färskare rikstäckande siffra finns - Naturvårdsverkets officiella avfallsstatistik för 2022 klassar textilfraktionen som sekretessbelagd ^[6].

Via välgörenhet. Human Bridge, Myrorna, Stadsmissionen och andra insamlare tar årligen emot mycket - Human Bridge redovisade cirka 12 000 ton 2023, Myrorna knappt 5 000 ton 2024 ^[7][8]. Redan dessa två samlar alltså in mer än vad kommunerna gjorde före 2024 ^[7][8]. En stor del - historiskt kring 70 procent - skickas vidare till utlandet, framför allt till Östeuropa och Afrika, där det sorteras och säljs som second hand ^[9].

Via kommunerna. Kommunernas rapportering har hittills fokuserat på det som gått till materialåtervinning - runt 3 000-5 800 ton per år 2019-2023 ^[5]. 2024 redovisade Avfall Sverige för första gången all textil som kommunerna samlat in, inklusive den som samlats via samarbete med ideella organisationer: 16 780 ton ^[2]. Det motsvarar 1,6 kg per invånare ^[2]. Skiftet i redovisning gör att siffran inte är direkt jämförbar med tidigare år - men även med den brasklappen speglar hoppet ett tydligt kapacitetslyft inför det EU-krav som trädde i kraft 1 januari 2025 ^[2][13].

Av de 16 780 ton textil som svenska kommuner samlade in 2024 gick 75 procent till återanvändning, 16 procent till materialåtervinning och 9 procent till förbränning med energiåtervinning ^[2].

Men den bilden gäller alltså bara den del som samlas in separat. Räknar man in det som hamnar i den vanliga soppåsen blir slutsatsen en annan: eftersom omkring 5 kilo per person går rakt in i hushållens restavfall ^[4], hamnar långt över hälften av allt textilavfall i förbränningsugnarna. Fiber-till-fiber-återvinning i industriell skala är fortfarande i sin linda i Sverige - Avfall Sverige skriver rakt ut att "endast en begränsad andel textil kan idag tekniskt materialåtervinnas som fiber till fiber" ^[2]. Det mesta av "materialåtervinningen" blir istället isolering, stoppning eller trasor.

För EU som helhet ligger andelen materialåtervinning av det separat insamlade textilavfallet på 72 procent, energiåtervinning på 16 procent och deponi på 11 procent ^[10]. OBS: Eurostats kategori "materialåtervinning" räknar också in förberedelse för återanvändning, så jämförelsen med den svenska uppdelningen 75/16/9 är inte helt renodlad - EU:s 72 procent motsvarar snarast Sveriges 75+16 tillsammans ^[2][10]. Den viktiga skillnaden ligger istället i att en betydligt större del av EU:s textilavfall över huvud taget fångas upp separat innan det landar i soporna.

Enligt Eurostats officiella statistik samlade Sverige in 1,2 kg textilavfall per person separat 2020, mot EU-snittet 4,3 kg ^[11]. Det svenska värdet hade legat på ungefär den nivån i minst ett decennium.

Den jämförelsen ska tas med en påse salt. I Sverige klassas textilier som samlas in för återanvändning inte som avfall, så länge insamlaren tydligt uppger återbruk som syfte - de syns då inte i Eurostats avfallsstatistik ^[11]. I länder som Belgien och Tyskland bokförs alla insamlade textilier som avfall, vilket blåser upp deras siffror i jämförelse.

Men även efter den korrigeringen ligger Sverige lägre än EU-snittet. En bättre måttstock är den så kallade infångningsgraden - hur stor andel av allt textilavfall som fångas upp separat: den låg på ungefär 5 procent i Sverige 2020, mot 12 procent i EU som helhet ^[12]. Belgien toppar EU-jämförelsen på bägge måtten - mest insamlat per person (15,6 kg) och högst infångningsgrad, delad med Luxemburg (50 procent vardera) ^[12].

Från och med 1 januari 2025 måste alla EU-länder samla in textilavfall separat - EU:s ramdirektiv för avfall kräver det ^[13]. I Sverige la lagstiftaren ansvaret på kommunerna, och de började bygga upp systemen ett år i förväg.

Det syns i siffrorna: från 3 300-5 800 ton per år 2019-2023 hoppade den kommunala insamlingen till 16 780 ton 2024 ^[2][5]. Men skiftet är inte lika stort som det ser ut. 2019-2023 avser det som gick vidare till materialåtervinning, medan 2024 för första gången redovisar all textil som kommunerna samlar in - inklusive den som samlas via samarbete med ideella insamlare och som går till återanvändning ^[2][5]. En del av hoppet är alltså mer redovisning, inte bara mer insamling. Även med den brasklappen är riktningen tydlig: kommunerna byggde upp kapaciteten året innan EU-kravet gick i mål.

Avfall Sveriges egen bedömning är att den stora utmaningen inte är att samla in mer - det är att hitta någonting att göra med det som samlas in. "Avsättningen av textilavfall är än så länge en stor utmaning", skriver de i sin senaste rapport ^[2]. Så länge nya textilier är billiga och materialåtervinningen dyr, riskerar mer insamling att bara betyda mer förbränning.

Nästa steg är ett EU-gemensamt producentansvar för textil, där klädmärkena får ta rätt på det som de själva satt på marknaden. Beslutet väntas i EU under hösten 2025 och i Sverige träda i kraft senast 2028 ^[2].

En läsare som vill hålla huvudet kallt ska ha med sig fyra reservationer.

Definitionen av "konsumtion". Naturvårdsverkets 13,6 kg mäter nettoflödet av nya textilier över gränsen - inte hur mycket vi faktiskt använder ^[1]. Second hand, det vi köper utomlands via e-handel och det vi ärver ingår inte ^[1]. Att räkna in det skulle troligen dra upp siffran något.

Skor räknas olika. EU-siffran innehåller skor, den svenska gör det inte. Två tredjedelar av det "gap" som syns mellan Sverige och EU 2022 försvinner om man normaliserar för det ^[3].

Statistiken om avfall är gammal. Bilden av restavfallet bygger fortfarande på plockanalyser från 2016 ^[4]. Den officiella avfallsstatistiken för 2022 lämnar textil sekretessbelagd ^[6]. Det gör det svårt att säga hur mycket textilavfall vi genererar totalt idag.

Även EU-jämförelsen är gammal. Landsvisa siffror från Eurostat om separat insamlat textilavfall finns ännu bara till och med 2020 ^[11]. Det är den senaste jämförelse som går att göra rakt av mellan Sverige och andra länder.

Det första året med EU-krav är inte klart. 2025 är det första året då separat insamling är obligatoriskt ^[13]. De siffrorna finns ännu inte i sammanställd form, och när de kommer bör de jämföras med den nya utgångsnivån 2024 - inte med de låga åren dessförinnan.