83 procent tror att brotten ökar - men anmälda brott är lägst på 12 år

Antalet anmälda brott har fallit med nästan 128 000 sedan toppnoteringen 2020 - en minskning med 8 procent ^[1]. Det är stöld- och tillgreppsbrott som driver nedgången: de minskade med 12 procent under 2025 och bostadsinbrotten med 15 procent jämfört med föregående år ^[1].

Bakom totaltrenden döljer sig dock en verklig försämring för de brott som är svårast att bortse ifrån: anmälda brott mot person ökade med 2 procent under 2025 - sammanlagt 7 157 fler brott riktade direkt mot enskilda människors kropp och integritet ^[1]. Det är en kategori som rymmer misshandel, rån och sexualbrott.

Upplevelsen av brottsligheten följer inte nedgången. I NTU 2025 uppger 83 procent av befolkningen (16-84 år) att de tror att antalet brott ökat kraftigt eller något de senaste tre åren ^[2] - en siffra som legat stabilt högt sedan undersökningen inleddes 2007, oberoende av vad kriminalstatistiken faktiskt visar. Forskning om uppfattad brottslighet pekar på att dramatiska händelser - skjutningar, sprängningar, grova rån - väger tyngre i allmänhetens bedömning än de brottstyper som faktiskt minskar mest.

Bilden kompliceras av ett förbehåll BRÅ lyfter i sin egen rapport: anmälningsbenägenheten - hur stor andel av brotten som faktiskt polisanmäls - varierar med försäkringsvillkor, förtroende för polisen och samhällsklimat, vilket gör det svårt att tolka anmälningstalen som ett direkt mått på faktisk brottslighet ^[1]. NTU mäter utsatthet oberoende av om brotten anmälts: andelen av befolkningen (16-84 år) som uppger sig ha utsatts för brott mot enskild person uppgick till 20,0 procent 2024 - knappt lägre än 20,8 procent 2016, och i princip stabil under hela perioden ^[2]. Det antyder att en del av fallet i anmälda brott speglar förändrad rapporteringsbenägenhet snarare än minskad faktisk brottslighet.

Uppklarningsprocenten ger ett nyckeltal för hur systemet fungerar ur offrets perspektiv. Under 2025 ledde 13 procent av alla anmälda brott till att en gärningsperson identifierades - så kallad personuppklaringsprocent ^[3]. Det är en procentenhet upp från 2024, men i stort sett på samma nivå som 2016 ^[3].

För brott mot brottsbalken - kategorin som rymmer misshandel, rån och stöld - är andelen ännu lägre: 6,7 procent 2025 ^[3]. Av de brott som utreddes i nästa steg, där polisen funnit skälig brottsmisstanke, klarades 27 procent upp ^[3]. Resten lades ned.

BRÅ understryker att måttet är känsligt för brottssammansättning: om fler anmälningar rör brottstyper som historiskt sällan leder till en identifierad gärningsperson, faller andelen utan att polisarbetet försämrats ^[3]. Men konsekvensen är tydlig för den som anmäler ett brott: sannolikheten att det leder till att någon ställs till svars är statistiskt sett liten. Upplevelsen av att "ingenting händer" är alltså inte ogrundad - den är en rimlig slutsats av 87 procent nedläggningsfrekvens ^[3].

Paradoxalt nog stärks förtroendet för de rättsvårdande myndigheterna. Enligt NTU 2025 uppger 54 procent av befolkningen att de har stort förtroende för rättsväsendet som helhet ^[4]. Förtroendet för polisen uppgår till 62 procent - en ökning med 2 procentenheter jämfört med 2024 ^[4]. Den som tror att låga uppklaringssiffror automatiskt leder till minskat förtroende har alltså fel om den svenska trenden.

Känslan av otrygghet är däremot stabil. Drygt 15 procent av befolkningen uppger att de känner sig ganska otrygga vid utevistelse sent på kvällen i sitt bostadsområde, och ytterligare 4,7 procent undviker att gå ut överhuvudtaget på grund av otrygghet ^[2]. Bland kvinnor är andelen som känner sig ganska eller mycket otrygga klart högre: nästan var fjärde kvinna (24 procent) befinner sig i den gruppen ^[2]. Dessa nivåer har inte minskat i takt med att anmälningstalen fallit.

Bilden är alltså tresidigt komplex. Den samlade brottsligheten minskar - med det viktiga undantaget våldsbrott direkt mot person. Uppklarningsprocenten är bestående låg men har inte försämrats de senaste åren. Och upplevelsen av att leva i ett tryggt samhälle styrs av faktorer som officiell brottsstatistik inte ensam kan förklara.