Andelen elbilar bland personbilarna har gått från 0,1 till 8,6 procent - Stockholm drar ifrån

År 2015 fanns 4 765 rena elbilar registrerade i trafik i Sverige - 0,10 procent av de dryga 4,7 miljoner personbilarna ^[1]. Vid utgången av 2025 var motsvarande siffra 432 709 bilar, eller 8,59 procent av de knappt 5,04 miljoner personbilarna i trafik ^[1]. Det är en nittiofaldig ökning på tio år.

Utvecklingen tog verkligen fart efter 2019 ^[1]. Fram till dess mer än fördubblades antalet elbilar varje år från en låg nivå. Under 2021-2023 - när klimatbonusen var som mest generös och privatleasingen tog fart - växte beståndet med 54 000, 88 000 och 94 000 nya elbilar per år ^[1]. När klimatbonusen togs bort i november 2022 dämpades tillväxten: beståndet växte med 67 000 rena elbilar under 2024 och med 74 000 under 2025 ^[1].

Räknar man in laddhybriderna - bilar som kan köras både på el och på bensin - når andelen laddbara personbilar 16,00 procent 2025 ^[1]. Om alla eldrivna kategorier (rena elbilar, laddhybrider och elhybrider utan sladd) läggs ihop är var femte personbil i trafik elektrifierad, 20,45 procent ^[1].

Samtidigt fortsätter bensinbilarna att dominera med 2,30 miljoner bilar - 45,6 procent av beståndet - och dieselbilarna med 1,52 miljoner, 30,2 procent ^[1]. Skiftet syns tydligare i nybilsförsäljningen än i beståndet: personbilar byts ut långsamt, och de flesta bilar som rullar på svenska vägar registrerades långt innan elbilen var ett realistiskt alternativ. Uppgifterna avser läget vid årsslutet 2025 - Trafikanalys sammanställning för helåret 2026 väntas först i början av 2027 ^[1].

Skillnaden mellan länen är stor. I Stockholms län är 17,23 procent av personbilarna i trafik rena elbilar - dubbelt så hög andel som riksgenomsnittet ^[2]. Räknas laddhybriderna med når länet 30,45 procent laddbara bilar ^[2].

Efter Stockholm följer Västra Götaland (8,47 procent), Halland (8,09 procent), Uppsala (7,33 procent) och Skåne (7,27 procent) ^[2]. I den andra änden ligger Norrbotten (4,14 procent), Jämtland (4,17 procent), Värmland (4,22 procent) och Dalarna (4,31 procent) ^[2].

Geografin överensstämmer inte med hur mycket bil man kör. Norrlandslänen har högst antal personbilar per invånare - Dalarna, Jämtland och Värmland ligger alla över 500 bilar per 1 000 invånare, mot 402 i Stockholms län ^[2]. Men elbilsandelen är omvänd. Trafikanalys pekar i sin senaste analys av var elbilarna finns på två strukturella förklaringar: elbilar registreras nästan enbart som nya bilar, och nya bilar köps övervägande i storstadsregionerna. Andrahandsmarknaden har hittills bara i mycket begränsad omfattning fört elbilarna vidare från storstad till glesbygd ^[5].

Skillnaden mellan stad och landsbygd är ännu större än mellan länen. I Sveriges tre storstadskommuner - Stockholm, Göteborg och Malmö - var 16,82 procent av personbilarna rena elbilar vid årsskiftet 2025 ^[2][6]. I de rena landsbygdskommunerna, enligt Sveriges Kommuner och Regioners kommungruppsindelning, var motsvarande siffra 3,36 procent ^[2][6]. Skillnaden är alltså femfaldig.

Delar man in kommunerna i SKR:s nio grupper syns en tydlig gradient: storstäder 16,82 procent, pendlingskommuner nära storstad 12,72 procent, större städer 7,65 procent, mindre städer 5,46 procent, ner till landsbygdskommun med besöksnäring 4,14 procent och rena landsbygdskommuner 3,36 procent ^[2][6].

På kommunnivå är spännvidden ännu större. Solna toppar med 34,67 procent elbilar, följt av Danderyd (24,67 procent), Stockholm (22,59 procent) och Nacka (22,01 procent) ^[2]. I botten ligger Dorotea (0,20 procent), Sorsele (0,84 procent) och Strömsund (1,04 procent) ^[2]. Skillnaden är alltså över 170-faldig mellan topp- och bottenkommun ^[2].

Solnas extrema andel ska tolkas försiktigt. Trafikanalys registrerar en bil på den kommun där ägaren är hemmahörande - för leasing- och företagsbilar den kommun där bolaget sitter ^[7]. Företag och andra juridiska personer äger 21 procent av alla personbilar i trafik, och de leasade personbilarna är knappt 10 procent av beståndet ^[7]. Kommuner med många företagsregistrerade och leasingregistrerade bilar - vilket ofta är storstadsnära kommuner - får därför en högre andel än vad antalet förare som faktiskt bor där skulle indikera.

Elbilsägandet är kraftigt snedfördelat efter inkomst. Trafikanalys egen fordons- och hushållsdatabas visar att 75 procent av dagens elbilar ägs av de 30 procent av befolkningen som har högst inkomster ^[3]. Endast 8 procent ägs av den halva av befolkningen som har inkomster under medianen ^[3].

Mönstret fanns redan när elbilen var ny. I Trafikanalys rapport 2023:2 följdes vem som köpte nyregistrerade laddbara personbilar 2016 och 2020 ^[4]. Redan 2016 gick 47 procent av alla laddbara nybilar till hushåll med en disponibel årsinkomst över 800 000 kronor - andelen sjönk något till 44 procent 2020 ^[4]. I de två lägsta inkomstgrupperna - hushåll med disponibel inkomst under 200 000 kronor per år - gick tillsammans 2 procent av de laddbara nybilarna ^[4]. Motsvarande siffra för icke laddbara bilar samma år var 18 procent, alltså en betydligt jämnare fördelning över inkomstgrupperna ^[4].

Orsakerna är väl kända och beskrivs av Trafikanalys själva: en elbil kräver en högre initial utgift som sedan kompenseras genom lägre rörliga kostnader. Även privatleasing - som annars sänkt tröskeln - kräver kreditprövning och en månadskostnad som ofta är för hög för hushåll med låg inkomst ^[3]. Trafikanalys uppföljning för 2022 - den senast publicerade analysen av vilka hushåll som köper elbil - visar att den typiske elbilsköparen fortfarande har en tydligt annorlunda profil än den som köper en laddhybrid eller en bensinbil, och att kundgrupperna inte har breddats mellan 2020 och 2022 ^[5].

De tidiga stöden gick också övervägande till storstäder och till företag. Riksrevisionen konstaterade att storstadskommunerna fick 84,2 procent av alla utbetalda klimatbonusar mellan juli 2018 och juni 2019, och att drygt 90 procent av den tidigare supermiljöbilspremien (2012-2018) betalades ut till juridiska personer ^[8].

Trafikanalys skiljer i sin statistik på fem elektrifierade kategorier: rena elbilar (bara batteri, ingen förbränningsmotor), laddhybrider (kan laddas via sladd, har också bensin- eller dieselmotor), elhybrider (kan inte laddas via sladd - motorn laddar batteriet under körning), mildhybrider (räknas som bensinbilar) och bränslecellsbilar (försumbart antal). Den här artikeln använder "elbil" i den svenska vardagsspråkliga betydelsen - rena elbilar - och redovisar laddbara bilar (rena elbilar plus laddhybrider) separat ^[1]. Trafikanalys sammanställer statistiken utifrån Transportstyrelsens vägtrafikregister och redovisar antalet fordon i trafik vid periodens slut - fordon som är avställda räknas inte med ^[1].

En kritisk läsare bör hålla två saker i bakhuvudet. För det första: andelen elbilar i beståndet växer långsammare än man kan tro av nybilsstatistiken, eftersom bilparken byts ut i takt med skrotning och nyregistreringar - inte i takt med försäljningskurvan. För det andra: den geografiska bilden är delvis missvisande. Ägandet redovisas där ägaren är folkbokförd (för privatpersoner) eller där bolaget sitter (för juridiska personer). Många tjänste- och leasingbilar registreras därför i storstadskommuner där de sedan de facto körs av personer som bor någon annanstans ^[7].