Andelen som ser utrikes- och försvarspolitik som viktigast har vuxit från 2 till 7 procent

SOM-institutet vid Göteborgs universitet frågar varje höst ett stort urval svenskar vilken eller vilka frågor de tycker är viktigast i Sverige just nu. Frågan är öppen och respondenterna får svara med egna ord. Svaren kodas sedan i drygt tjugo kategorier, varav en heter Utrikes-/försvarspolitik och samlar allt från utrikespolitik och säkerhetsläge till försvarsutgifter ^[1].

Under hela 2000-talets första decennium låg andelen som spontant nämnde detta område stabilt runt 1-3 procent ^[1]. Först 2014, samma år som Ryssland annekterade Krim, hoppade siffran till 4 procent - den högsta nivån sedan 1996 ^[1]. Efter Krimkrisen sjönk uppmärksamheten igen och nådde en bottennivå på 1 procent så sent som 2021 ^[1].

Sedan dess har rörelsen gått åt ett håll. 2022, året då Ryssland invaderade Ukraina, låg andelen på 3 procent ^[1]. 2023 och 2024 - Sveriges Natoansökan och medlemskap - noterade SOM 5 procent båda åren ^[1]. I den senaste mätningen från hösten 2025 hade andelen stigit till 7 procent, det högsta värde som någonsin uppmätts i mätningarna sedan starten 1987 ^[1].

Det är samtidigt viktigt att sätta 7 procent i sitt sammanhang ^[1]. SOM-frågan är öppen och svarande kan ange upp till tre problem. Även i toppnoteringen 2025 ligger utrikes-/försvarspolitik långt bakom Lag och ordning (36 procent), Sjukvård (29 procent), Skola/utbildning (23 procent) och Integration/immigration (23 procent) ^[1]. En läsning av siffran är alltså att området har fördubblats i betydelse under några år - inte att det dominerar den politiska dagordningen.

Kategorin i tabellen bytte också namn 2025 ^[1]. Fram till fjolårsrapporten hette raden Svensk utrikespolitik. Nu heter den Utrikes-/försvarspolitik, en signal om att SOM själva tycker att försvarsdimensionen har blivit tydligare i vad respondenterna faktiskt skriver ^[1]. Innehållsligt är det samma samkodning: utrikes, försvar och säkerhetspolitik ligger tillsammans. Det innebär också att jämförelsen 2 procent år 2000 mot 7 procent år 2025 fångar en samlad rörelse - hur mycket av 2025 års siffra som är rent försvar går inte att läsa ut ur den publicerade tabellen ^[1].

Natos egen årliga sammanställning, Defence Expenditure of NATO Countries (2014-2025), publicerad 28 augusti 2025, redovisar försvarsutgifter som andel av BNP för alla medlemsstater med egna försvarsmakter ^[2]. Siffran för 2024 är fortfarande en uppskattning - Nato:s data för 2024 och 2025 samlades in fram till 3 juni 2025 och räknas som estimates i rapporten ^[2]. Den nivån ligger på 2,31 procent för Sverige, vilket ger plats 9 av 31 länder i tabellen (Island saknar egna försvarsstyrkor och redovisas inte) ^[2].

Sveriges östra grannland Finland ligger strax ovanför på 2,40 procent ^[2]. Ännu högre upp finns Polen som toppar hela ligan med 3,79 procent, följt av Estland (3,37), Lettland (3,36) och USA (3,21) ^[2]. I botten av tabellen 2024 hittas Luxemburg (1,19), Belgien (1,29) och Slovenien (1,37) ^[2].

En viktig detalj är att 18 av de 31 länderna klarade Wales-toppmötets riktmärke på 2 procent under 2024 ^[2]. Det kan jämföras med 2014, då bara tre länder - USA (3,71), Grekland (2,24) och Storbritannien (2,14) - låg över tröskeln ^[2]. Frankrike låg då på 1,82 procent och Tyskland på 1,16 procent ^[2].

Sverige åtog sig som Natomedlem att uppfylla det tvåprocentsmål som alliansen enades om vid Wales-toppmötet 2014 ^[2]. Vägen dit var lång. Enligt Natos siffror låg Sverige på 1,07 procent av BNP just 2014 och sjönk sedan ytterligare, till 0,98 procent åren 2016-2018 ^[2]. Först 2021 tog uppgången fart - då höjdes utgifterna med drygt 37 procent räknat med hänsyn till inflationen efter det försvarspolitiska beslutet 2020 ^[2]. Från 2022 och framåt har ökningarna varit stora varje år: +13,7 procent 2023, +37,8 procent 2024 (uppskattat) och en ytterligare uppskattad ökning på 10,8 procent 2025 ^[2].

Mätningen i Sveriges egen Världsbanksserie ger en något lägre siffra för 2024 (2,00 procent i stället för Natos 2,31) ^[3]. Skillnaden beror på definition, inte på inflation: Nato räknar in fler poster - bland annat vissa pensioner till försvarsanställda, försvarsrelaterad infrastruktur och stöd till Ukraina - medan Världsbankens serie bygger på SIPRI:s snävare avgränsning ^[2][3]. För en jämförelse inom alliansen är det Natos definition som gäller, medan Världsbankens serie är den som möjliggör jämförelse med länder utanför Nato och en längre historik tillbaka till år 2000 ^[3]. Här nedanför kan du välja vilket land du vill jämföra Sverige med under samma period.

Vid Natos toppmöte i Haag den 25 juni 2025 enades stats- och regeringscheferna om en betydligt högre ambitionsnivå än Wales 2014 ^[4]. Slutdeklarationen skriver att medlemmarna ska nå 5 procent av BNP årligen till 2035 - fördelat på minst 3,5 procent för kärnförsvarsutgifter och upp till 1,5 procent för säkerhets- och försvarsrelaterade investeringar som civil infrastruktur, cyberförsvar och beredskap ^[4]. Ordvalen "minst" och "upp till" är asymmetriska: kärnutgifterna är ett golv, de relaterade investeringarna ett tak.

Spanien nådde vid samma toppmöte en separat överenskommelse med Nato om att inte behöva följa 5-procentsspåret utan i stället uppfylla alliansens kapabilitetsmål med en försvarsnivå runt 2,1 procent av BNP ^[5]. Formellt syns undantaget inte i slutdeklarationens text, men Spaniens premiärminister Pedro Sanchez bekräftade uppgörelsen offentligt.

För Sveriges del innebär det att den redan snabba uppbyggnaden fortsätter. Utifrån 2024 års uppskattade nivå på 2,31 procent skulle en ökning till 3,5 procent kärnförsvarsutgifter innebära ytterligare drygt 50 procents ökning av försvarsanslagen sett till BNP - och till detta ska satsningar på beredskap och infrastruktur läggas ^[2][4]. Hur försvarsopinionen då kommer att utvecklas är öppet, men den långsiktiga trenden i SOM-datan pekar tydligt uppåt sedan 2021 ^[1].