Anhöriglagen som röstas om i morgon: 9 av 10 tillstånd rör grupper utanför skärpningen

Riksdagen har brutit sommaruppehållet för att behandla propositionen "Skärpta villkor för anhöriginvandring" ^[1]. Kärnan i förslaget är två saker: en väntetid på två år innan den som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får ta hit sin familj, och skärpta krav på egen försörjning som även gäller när ett tillstånd ska förlängas ^[1]. Reglerna föreslås börja gälla den 1 oktober 2026 ^[1].

Regeringen beskriver förslaget som en anpassning till EU:s lägsta nivå ^[4]. Flera grupper är dock uttryckligen undantagna från väntetiden: flyktingar i vissa situationer, ensamkommande barn, och personer som är i Sverige som arbetskraftsinvandrare, forskare eller doktorander ^[1]. Undantagen är centrala för att förstå vem som faktiskt påverkas.

I propositionens konsekvensanalys skriver regeringen själv rakt ut vem lagen slår hårdast mot ^[1]. I juni 2025 fanns 62 500 personer i Sverige med tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning ^[2]. Av dem hade omkring 7 200 personer sitt tillstånd genom anknytning till en person med tidsbegränsat asylrelaterat tillstånd - alltså den grupp som skärpningen framför allt riktar sig mot ^[2].

Regeringen skriver att förslaget kommer att "ha störst påverkan på de personer vars uppehållstillstånd har beviljats på grund av anknytning till en person med ett asylrelaterat uppehållstillstånd" - och pekar särskilt ut anhöriga till dem som räknas som subsidiärt skyddsbehövande, eftersom flyktingar som regel undantas från försörjningskravet även vid förlängning ^[2].

Samtidigt är regeringen tydlig med att den inte kan säga exakt hur många som berörs, och att effekten på handläggningen hos Migrationsverket bedöms bli marginell ^[1]. Det är en försiktig prognos från den regering som lägger förslaget.

Migrationsverkets statistik för hela 2025 visar samma sak på ett annat sätt ^[3]. Totalt beviljades 25 211 förstagångstillstånd i anknytningskategorin under året ^[3]. Av dem gick 2 278 - alltså cirka 9 procent - till anhöriga till personer med skyddsstatus eller pågående asylprocess ^[3]. De övriga 22 639, eller drygt 89 procent, gavs till personer i kategorin "anhörig till övriga": främst anhöriga till svenska medborgare, till personer med permanent uppehållstillstånd och till dem som är i Sverige som arbetskraftsinvandrare ^[3].

Bilden är stabil över tid. Sedan 2021 har antalet anhörigtillstånd med koppling till skyddsstatus rört sig mellan 2 100 och 4 100 om året, medan gruppen "övriga" har legat runt 18 000-23 000 ^[3]. Under 2025 gavs dessutom ytterligare 8 374 tillstånd till anhöriga till arbetskraftsinvandrare, en grupp som helt ligger utanför förslagets skärpta väntetid ^[3].

Det innebär inte att lagen är oviktig. Den kan bli avgörande för den enskilde som nu måste vänta två år extra, eller för familjen som inte klarar det nya försörjningskravet vid förlängning. Men den debatt som förs om "anhöriginvandringen" som helhet handlar till nio delar av tio om en flödesbild som lagen inte primärt förändrar.

Regeringen räknar med att andelen avslag i anknytningsärenden kommer att öka - både när tillstånd söks första gången och när det ska förlängas ^[1]. Fler avslag betyder också fler överklaganden och fler beslut om utvisning, vilket i sin tur ger ökade kostnader för polisen och Kriminalvården ^[1]. Den lägre försörjningsribban kommer att prövas även vid förlängningar, vilket är den enskilt största nya bördan för den som redan är här på tillfälligt tillstånd ^[1].

Migrationsverket delar bilden att detta ryms inom den vanliga budgeten, men flera domstolar - bland dem Domstolsverket, förvaltningsrätterna i Göteborg, Luleå och Malmö - varnar för att bedömningarna kan bli svårare och dyrare än regeringen tror ^[1]. Röda Korset lyfter risken för att komplicerade undantagsregler leder till skiftande bedömningar mellan handläggare ^[1].

Det stora talet - 62 500 - beskriver alla som har ett tidsbegränsat anknytningstillstånd, oavsett vem de har följt hit ^[2]. Det lilla talet - 7 200 - är regeringens egen bästa gissning på var lagen faktiskt biter ^[2]. Att veta vilket tal man använder är avgörande för att förstå vad riksdagen i morgon säger ja eller nej till.