Antidepressiva runt 50 procent vanligare i Sverige sedan 2006 - unga flickor ökar snabbast

Socialstyrelsens läkemedelsregister med personnummer startade sommaren 2005, och 2006 är det första hela året med säker statistik ^[1]. Före det finns bara försäljningsdata, inte antal personer. Sedan dess går utvecklingen åt ett håll. År 2006 hämtade 105 av 1 000 kvinnor ut minst ett recept på antidepressiva under kalenderåret - 2025 var siffran 155 ^[1]. För män har prevalensen stigit från 54 till 83 per 1 000 ^[1]. Kvinnor får alltså fortfarande antidepressiva nästan dubbelt så ofta som män, men gapet har krympt en aning: kvinnokvoten var 1,97 år 2006 och 1,87 år 2025 ^[1]. Nästan hela ökningen ligger på selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) - Prozac-familjen - som ensamma står för knappt två tredjedelar av N06A-förskrivningen bland kvinnor och drygt hälften bland män ^[1].

Kurvan är inte helt slät. Mellan 2006 och 2010 stod utvecklingen still för kvinnor, men från 2011 vände den brant uppåt ^[1]. Under pandemiåret 2020 planade den ut kortvarigt för att sedan accelerera igen - de senaste fem åren har prevalensen bland kvinnor stigit med 20 per 1 000 invånare, snabbare än under någon annan femårsperiod sedan mätningarna började ^[1].

Siffrorna är råa och inte åldersstandardiserade. Eftersom befolkningen har blivit äldre - och äldre får antidepressiva mycket oftare än yngre - förklarar demografin en del av totaltrenden. Men uppgången är kraftig även inom varje enskild åldersgrupp, som nästa avsnitt visar.

En genomsnittssiffra döljer att förskrivningen ser helt olika ut för olika åldrar. Bland kvinnor 65 år och äldre hämtade 236 av 1 000 ut antidepressiva 2025 ^[2]. Det är nästan var fjärde äldre kvinna. Bland män i samma ålder var siffran 145 av 1 000 - också nära var sjunde ^[2]. I den arbetsföra befolkningen 18-64 år är prevalensen 170 av 1 000 kvinnor och 88 av 1 000 män ^[2].

Mest slående är könsskillnaden bland barn och unga. För flickor 0-17 år låg prevalensen på 22 av 1 000 år 2025 ^[2]. Pojkar i samma ålder syns över huvud taget inte i topp 20-listan över de vanligaste läkemedelsgrupperna - och den tjugonde platsen ligger på 11,7 per 1 000 ^[2]. Flickor får alltså antidepressiva minst dubbelt så ofta som pojkar redan innan de fyllt arton. Men bilden är inte att pojkar går utan psykiatrisk medicin: läkemedel mot ADHD (ATC-kod N06B) skrivs ut till 52 av 1 000 pojkar 0-17 år, mot 34 av 1 000 flickor - där är det tvärtom pojkarna som dominerar ^[2].

Bakom den totala uppgången ligger en särskild trend som Socialstyrelsen själv har lyft fram i sina årsrapporter: barn och unga. Bland flickor 0-17 år har prevalensen gått från 19 av 1 000 (2022) till 22 av 1 000 (2025) - en ökning med nästan en femtedel på tre år ^[2]. Under enbart 2025 var uppgången 3,5 procent, den snabbaste av alla åldersgrupper som redovisas i rapporten ^[2].

Samma sak syns i EU-datan. När Eurostat 2019 mätte depressiva symtom med skalan MHI-5 var det unga svenskar som stod ut mest ^[3]. I åldern 15-24 år uppgav 14,7 procent depressiva symtom - jämfört med 4,8 procent bland 65-74-åringar ^[3]. Bland kvinnor totalt låg svarsandelen på 11,4 procent, bland män på 9,5 procent ^[3]. Två mönster går alltså i takt: unga kvinnor får både mer psykisk ohälsa uppmätt och fler recept.

Socialstyrelsen anger ingen entydig orsak till uppgången bland unga. Myndigheten själv beskriver i sina rapporter att prevalensökningen bland barn och unga har varit den mest markanta de senaste åren, utan att peka ut en enskild förklaring.

När Eurostat senast mätte psykiskt välbefinnande i alla EU-länder med screeningskalan MHI-5 - år 2019 - hamnade Sverige på andraplats: 10,5 procent av vuxna uppgav depressiva symtom, mer än i något annat nordiskt land och långt över EU-snittet på 7,0 procent ^[3]. Bara Frankrike låg högre (10,8 procent) ^[3]. Norge och Finland låg på 6,2 respektive 6,5 procent - ungefär hälften så många som i Sverige ^[3]. En ny våg av undersökningen (EHIS 4) fältarbetas 2025 men är ännu inte publicerad ^[3].

Samma bild ger frågan om läkardiagnostiserad depression. Där toppar Sverige listan i EU: 11,7 procent svarade 2019 att en läkare har sagt att de har depression ^[4]. På ett tredje mått - WHO-5-skalan i EU:s levnadsvillkorsundersökning, som uppdateras oftare - ligger Sverige däremot närmare snittet: 8,0 procent uppgav dåligt psykiskt välbefinnande 2024, jämfört med 8,5 procent i EU27 ^[5]. Även på det måttet syns dock en försämring: från 5,8 procent 2018 till 8,0 procent 2024 ^[5].

Bilden vänder helt när man frågar tvärtom - inte om obehag utan om hur bra livet är. På OECD:s standardfråga om livstillfredsställelse (skala 0-10) fick Sverige 7,5 år 2023 - i nivå med Danmark och strax över OECD-snittet 7,3, men klart bättre än Frankrike (7,1) och Tyskland (7,0) ^[6]. I World Happiness Report 2025 kom Sverige på plats 4 av 147 länder, efter Finland, Danmark och Island ^[7].

Samma befolkning tycks alltså både må sämre och bättre än sina europeiska grannar - beroende på vilken fråga man ställer. Två förklaringar återkommer i forskningen. Skalorna mäter olika saker: livstillfredsställelse handlar om en samlad bedömning av tillvaron, medan MHI-5 fångar nedstämdhet, oro och ångest de senaste fyra veckorna ^[3]. Kulturellt är det också lättare i Sverige än i många andra länder att erkänna psykiska besvär för en enkätintervjuare och för en läkare, vilket driver upp andelen med diagnos - särskilt i jämförelse med sydeuropeiska länder som Italien och Spanien, där stigmat är starkare.

Socialstyrelsens data räknar personer som hämtat ut minst ett recept under året - inte hur många som fortsätter behandlingen, om den hjälpte, eller om diagnosen var korrekt. Antidepressiva skrivs också ut för annat än egentlig depression: ångest, tvångssyndrom, kronisk smärta och sömnbesvär. Det förklarar en del av den höga prevalensen bland äldre. Läkemedelsregistret täcker heller inte recept som ges i slutenvård, men det är sällsynt för N06A ^[1].

EU-jämförelserna bygger på självrapportering och är kända för att påverkas av kulturella skillnader i hur man svarar. Den senaste EHIS-undersökningen som gav MHI-5-siffrorna är från 2019 - en ny våg väntas 2024-2025 men är ännu inte publicerad ^[3]. Så det säkraste vi kan säga är att svenskarnas mätvärden för psykisk ohälsa har fortsatt uppåt sedan dess, både i receptregistret och i EU-SILC. Om det speglar en verklig försämring - eller om det speglar att fler söker hjälp - är den fråga forskning och myndigheter fortfarande brottas med.