Elpriset i norr har nästan tredubblats på ett år - Malmö betalar ändå 92 procent mer

Sverige är uppdelat i fyra elområden: SE1 Luleå och SE2 Sundsvall i norr, SE3 Stockholm i mitten och SE4 Malmö i söder ^[1]. Trots att alla ligger i samma land och hänger ihop i samma elnät kan priset per kilowattimme skilja sig kraftigt. I år, från 1 januari till och med 18 augusti, har snittpriset varit 47,8 öre/kWh i SE1, 48,2 öre i SE2, 74,7 öre i SE3 och 91,8 öre i SE4 ^[1]. Malmöbon betalar alltså 44 öre mer per kilowattimme än Luleåbon - nästan dubbelt så mycket ^[1].

Spotpriset är det pris som sätts på elbörsen Nord Pool. Det är bara en del av det som står på räkningen. Ovanpå kommer elnätsavgift, elhandlarens påslag och energiskatt. Från årsskiftet 2026 är energiskatten 36 öre per kWh nationellt, men bara 26 öre för hushåll i norra Sverige - alla kommuner i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland samt utvalda kommuner i Värmland, Dalarna, Gävleborg och Västernorrland ^[10]. Sist läggs 25 procent moms på hela summan ^[10].

Det här förändrar bilden av det stora regionala gapet. Räknar man in energiskatten och momsen krymper skillnaden mellan Malmö och Luleå från 92 till cirka 72 procent ^[10]. Elnätsavgiften ligger dessutom på liknande nationell nivå i båda områdena ^[11], och när även den och elhandlarens påslag räknas in blir det procentuella gapet på en villakunds hela räkning tydligt mindre än på spotmarknaden.

Svängningarna inom året är stora. I norra Sverige varierade månadssnittet från 15,8 öre i juli till 98,8 öre i februari - en sexdubbling på ett halvår ^[1]. I Malmö var motsvarande spann 61,2 till 113,3 öre ^[1]. Den dyraste dagen 2026 var den 10 februari då dygnssnittet i SE3 nådde 205 öre/kWh, och den 19 februari kostade en enda timme rekordhöga 517,5 öre i SE3 ^[1].

Under 2025 landade snittpriset i SE1 på 18,5 öre/kWh medan SE4 låg på 67 öre ^[2]. Malmö kostade alltså 3,6 gånger mer än Luleå ^[1][2] - ett ovanligt stort glapp mellan landsändarna. Bakom det låg en ovanligt våt vår i norr, låg efterfrågan och tillfällen då norra Sverige tvingades exportera billig vattenkraft samtidigt som södra Sverige importerade dyr el från Tyskland och Polen.

Under 2026 har mönstret vänt ^[1]. Låga vattenmagasin, kallare månader och ökad efterfrågan har lyft SE1 från 18,5 till 47,8 öre - en ökning med 158 procent ^[1][2]. SE4 har också stigit, men bara med 37 procent, från 67 till 91,8 öre ^[1][2]. Kvoten mellan Malmö och Luleå har därför gått från 3,6 till 1,9 ^[1][2]. Glappet finns kvar, men det är inte längre unikt stort - 2023 låg kvoten på 1,6 och 2024 på 2,0 ^[3][4].

Att norra Sverige ändå har lägre priser hänger ihop med hur elsystemet är byggt. Produktionen är koncentrerad i norr - vattenkraft i Norrlands älvar och vindkraft längs norrlandskusten - medan konsumtionen är störst i södra Sverige. När stamnätet inte har kapacitet att transportera allt söderut hamnar överskottet i norr och pressar priset där, samtidigt som SE3 och SE4 måste importera dyrare el ^[7].

Elen syns direkt i den nationella inflationen. Enligt SCB:s snabb-KPI landade inflationstakten på 0,2 procent i juli 2026, ner från 0,7 procent i juni ^[6]. Det underliggande måttet KPIF som Riksbanken siktar på gick ner från 1,3 till 0,7 procent ^[6]. Anledningen var enligt SCB att energipriserna föll kraftigt. Juli var en billig månad på Nord Pool - snittet i SE1 var 15,8 öre - och det matade rakt igenom i räkningen ^[1].

Zoomar man in på KPI-avdelningen som fångar bostäder, el och andra bränslen har mönstret redan vänt. Under 2025 låg årsförändringen djupt i minus månad efter månad, som lägst -4,1 procent i juni ^[5]. Under 2026 har den flippat uppåt: -0,1 procent i januari, +2,6 procent i maj, +4,0 procent i juni och +2,3 procent i juli ^[5]. Basen för jämförelsen har blivit de mycket låga 2025-priserna - och när elen då normaliseras uppåt syns det som prisökning i statistiken ^[5].

Det väger tungt två dagar innan Riksbanken lämnar räntebeskedet den 20 augusti ^[9]. Styrräntan har legat på 1,75 procent sedan september 2025, botten efter åtta sänkningar från toppen på 4,0 procent ^[9]. Marknaden räknar inte längre med en sänkning - snarare med en höjning till vintern om energipriserna fortsätter att lyfta ^[9].

När priset i Malmö är högre än i Luleå tjänar Svenska kraftnät pengar på skillnaden. Varje kilowattimme el som exporteras från ett billigare område till ett dyrare ger en så kallad flaskhalsinkomst - i praktiken det som marknaden betalar för att transporten är begränsad. Ju större gapet är, desto mer samlas in.

Under 2024 samlade Svenska kraftnät in 19,9 miljarder kronor i flaskhalsinkomster; tillsammans med Baltic Cable blev det 21,4 miljarder ^[8]. Under 2025 - då gapet mellan norr och söder var extremt - steg summan till cirka 30,5 miljarder ^[7]. Vid årsskiftet 2025/2026 hade Svenska kraftnät drygt 85 miljarder kronor liggande på kontot, och myndigheten räknar med ytterligare 133 miljarder de kommande tio åren ^[7].

Enligt EU-reglerna får pengarna inte gå till vinst utan ska användas för att bygga bort själva flaskhalsen - nya kraftledningar, underhåll och åtgärder som ökar hur mycket el som kan flyttas mellan områdena ^[7]. Svenska kraftnät har också aviserat att en del ska sänka elnätsavgiften för nätkunderna kommande år. Först när flaskhalsen är borta försvinner både prisskillnaden mellan områdena och intäkten som den ger.