VerifieradOmgranskning efter revidering: alla revideringar var enbart tillagda citationsmarkorer ([1], [2], [6]) samt en formuleringsjustering (borttaget datum '13 september'). Inga numeriska varden andrade sig, inga nya siffror tillfordes. Samtliga numeriska pastenden i artikeln var redan verifierade mot oberoende primarkallor i forra omgangen (Eurostat SDG_17_10 direktdata, OECD Development Co-operation Profile Sweden 2026, budgetpropositionen 2026 UO7, regeringens pressmeddelande 17 sept 2024, Concord Sveriges hostbudgetanalys, NE.se, riksdagens proposition 1968:101 och Motion 2015/16:3242). Overall bibehalls som 'pass'.
Enprocentsmålet borta - biståndet nere på lägsta nivån på 20 år
Sveriges bistånd motsvarade 0,79 procent av bruttonationalinkomsten 2024 - den lägsta nivån på 20 år [1]. Kurvan har pekat brant nedåt sedan Tidöregeringen slopade det 50 år gamla enprocentsmålet, och regeringen planerar att fortsätta ned mot 0,68 procent till 2028 [2][3]. En månad före riksdagsvalet är det en av få frågor där blocken drar åt tydligt olika håll.
Så föll biståndet under 0,80 procent
Enligt Eurostat gav Sverige 0,79 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) i bistånd 2024 [1]. I kronor blev det 52,9 miljarder som regeringen rapporterade till OECD:s biståndskommitté DAC - något lägre än den beslutade biståndsramen på 56 miljarder, eftersom en del skuldsedlar bokförs annorlunda [4]. Så låg andel har Sverige inte haft sedan 2004, då den var 0,78 procent [1].
Fallet har gått i två steg. Toppen 2015 - då andelen låg på 1,40 procent - berodde till stor del på att 8,9 miljarder kronor räknades av från biståndet för att bekosta mottagandet av asylsökande i Sverige [1][5]. Åren därefter stabiliserades andelen kring 1 procent [1]. Sedan 2021 pekar kurvan nedåt: 0,91 procent, sedan 0,89, 0,93 och 0,79 procent [1].
Det nya spåret är inte en tillfällig svacka. Regeringen har lagt fast en biståndsram som sänks från 56 miljarder kronor per år 2023-2025 till 53 miljarder från 2026 [2]. Eftersom BNI samtidigt växer betyder det att andelen fortsätter att krympa. Prognosen i höstbudgeten pekar mot 0,74 procent 2026 och 0,68 procent 2028 - alltså tydligt under FN:s gamla 0,7-procentsrekommendation [3].
OECD:s preliminära årsstatistik visar dock att andelen tillfälligt vänder upp: 2025 väntas biståndet motsvara 0,85 procent av BNI [10]. Först när den nya, lägre ramen på 53 miljarder kronor träder i kraft 2026 fortsätter kurvan nedåt igen [2][3].
Laddar diagram...
Så bröts en 50 år gammal politisk vana
Enprocentsmålet fastställdes av en enig riksdag redan 1968 [6]. Sverige nådde det första gången budgetåret 1975/76 och hade det som norm i olika former genom hela 2000-talet [6].
I Tidöavtalet, som slöts i oktober 2022 mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, försvann målet [7]. Statsminister Ulf Kristersson bekräftade i regeringsförklaringen i november samma år att en fast ram skulle ersätta procentmålet [7]. Biståndsminister Benjamin Dousa (M) har därefter genomfört en omläggning där svenskt bistånd ska styras mer av "frihet, egenmakt och hållbar tillväxt" och där det uttryckligen inte ska motverka svenska intressen [8].
Oppositionen har svarat sent. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson sade i januari 2026 att partiet på sikt vill återinföra enprocentsmålet [9]. Centerpartiet skriver in samma sak i sitt valmanifest [9]. En månad före valet är detta en av de tydligare skiljelinjerna mellan blocken.
Norge kvar över 1 procent - Sverige närmar sig EU-snittet
Sverige är fortfarande en av de största biståndsgivarna, sett till andel av BNI. Enligt OECD låg landet på tredje plats bland DAC-länderna 2024 [10]. Men avståndet till toppen har vuxit och avståndet till botten har krympt.
Laddar diagram...
Bara ett land i Norden har hållit sig kvar över den gamla enprocentsnivån: Norge på 1,02 procent [1]. Danmark gav 0,72, Finland 0,47 [1]. EU-snittet var 0,50 procent [1] - och Sveriges 0,79 är alltså inte längre långt därifrån. Om regeringens plan går i lås är Sverige nere runt 0,68 procent 2028 - i praktiken i nivå med dagens Tyskland (0,68) [1][3].
För en biståndsdebatt som i decennier tagit "en procent" för given är det en förändring som saknar motstycke. Sverige är på väg från särställning till mittfåra.
En del av tappet är statistiskt - inte allt är minskad generositet
Det finns en viktig nyans i procenten. OECD:s regler tillåter länder att räkna in vissa kostnader för mottagande av asylsökande under det första året som bistånd [5]. Under toppåret 2015 räknades 8,9 miljarder kronor på detta sätt - motsvarande 22 procent av hela biståndet [5]. När flyktingmottagandet därefter minskade, sjönk också biståndsandelen - utan att någon aktivt beslutat om att ge mindre till fattiga länder.
Det gör att en del av fallet från 1,40 procent (2015) till 0,79 procent (2024) är en ren följd av att färre asylsökande kommer till Sverige [1][5]. Men bara en del: från 2020 (1,14 procent) till 2024 (0,79 procent) har regeringen aktivt hållit tillbaka biståndsramen samtidigt som BNI har växt [1][2].
Idag är den effekten nästan borta. Under 2024 gick 129 miljoner dollar - motsvarande 4 procent av det bistånd Sverige själv delade ut - till att täcka mottagandet i Sverige, och regeringen har själv satt ett tak på 8 procent av biståndsramen [10]. 0,79 procent 2024 är därför en betydligt renare bild av vad Sverige faktiskt skickar till fattiga länder än vad 1,40 procent var 2015, då en femtedel av biståndet stannade hemma [5].
Enprocentsmålet mätte alltså aldrig bara hur mycket som gick till världens fattigaste. Men i den svenska självbilden har det stått för ett politiskt löfte som gällde i över 50 år [6]. Det löftet finns inte längre. Vad ett regeringsskifte vid höstens val skulle betyda i praktiken beror på hur snabbt en ny majoritet vill återställa ramen - och hur mycket den vill hitta i budgeten för det.