Försvarsutgifterna nästan fördubblade på sex år - Sverige lägger nu större andel än Tyskland

År 2018 lade Sverige 1,04 procent av BNP på försvaret ^[1]. Det var den lägsta nivån under hela 2000-talet, och en av de lägsta andelarna i EU ^[1]. Sex år senare, 2024, låg siffran på 2,00 procent ^[1] - en ökning med 92 procent ^[1].

Med det uppnådde Sverige för första gången NATO:s tvåprocentsmål samma år som landet blev NATO-medlem, den 7 mars 2024 ^[2]. Sverige ligger nu högre än Tyskland (1,89 procent) och Nederländerna (1,92 procent), men fortfarande under de nordiska grannarna: Norge 2,09 procent, Finland 2,30 procent och Danmark 2,42 procent ^[1]. Polen är fortfarande EU:s klart största försvarsutgivare - 4,15 procent av BNP 2024 ^[1].

Upprustningen började redan före Rysslands invasion av Ukraina. Redan i december 2020 fattade riksdagen ett brett totalförsvarsbeslut - den största satsningen på försvaret sedan 1950-talet - som bland annat gjorde att krigsorganisationen ska växa från 60 000 till 90 000 befattningar fram till 2030 ^[3]. Invasionen och NATO-ansökan tryckte sedan på gasen ytterligare.

Regeringens budget för 2026 anslår 175 miljarder kronor till det militära försvaret ^[4]. Det är en ökning med 26,6 miljarder från 2025, eller 18 procent på ett år ^[4]. Räknat mot BNP blir det 2,8 procent - en klar bit över NATO:s tvåprocentsmål ^[4].

Nästan hälften - 77,1 miljarder - går till förbandsverksamhet och beredskap ^[5]. Nästan lika mycket, 71,2 miljarder, går till att köpa in materiel och bygga anläggningar ^[5]. Internationella insatser tar 15,3 miljarder, resten går till militära myndigheter som FMV, FOI och FRA ^[5].

De stora inköpen syns i posten materiel: fyra nya luftvärnsfregatter från franska Naval Group för över 40 miljarder kronor ^[6], drygt 5 miljarder kronor på drönare och rymdförmåga under 2026 ^[7], plus donation av 16 äldre Jas Gripen till Ukraina med en möjlig framtida order på upp till 150 nya plan ^[6]. Personalsatsningarna är mindre synliga men växer också - bland annat 338 miljoner kronor till höjda dagersättningar för värnpliktiga ^[7].

Regeringen planerar att fortsätta uppåt. Från 2,8 procent av BNP 2026 ska försvarsutgifterna landa på 3,1 procent 2028 ^[4]. Så hög har andelen inte varit sedan 1990-talets början, då Sverige låg på 2,6 procent ^[1][8].

Den egentliga orsaken syns dock inte i budgeten. På NATO:s toppmöte i Haag i juni 2025 - året efter att Sverige klarat tvåprocentsmålet - höjde alliansen ribban rejält ^[9]. Det nya målet är 5 procent av BNP till 2035, uppdelat på 3,5 procent till försvarsutgifter och 1,5 procent till säkerhets- och försvarsrelaterade utgifter som cybersäkerhet, civilt försvar och kritisk infrastruktur ^[9]. Sverige har åtagit sig att nå 3,5 procent redan 2030 - fem år före NATO:s deadline ^[10]. Regeringen kallar själv överenskommelsen ett "ännu skarpare mål" än det gamla tvåprocentsmålet ^[10]. Det gör 3,1 procent 2028 till ett avstamp på vägen mot det nya målet, inte till slutstationen ^[4].

Samtidigt varnar experter för att den snabba uppväxlingen kolliderar med begränsningar i personal, försvarsindustri och infrastruktur: pengar går att anslå snabbare än de går att omsätta i faktisk förmåga.

Det är också viktigt att komma ihåg vad siffrorna mäter. Världsbankens 2,00 procent 2024 bygger på SIPRI:s definition av militära utgifter ^[1]. NATO:s egen redovisning inkluderar bland annat militärpensioner och delar av forsknings- och infrastrukturkostnader och kan därför skilja sig något - båda källorna visar dock samma tydliga bild: Sverige har på kort tid gått från en av EU:s minst militariserade ekonomier till en solid NATO-partner över det gamla tvåprocentsmålet - samtidigt som det nya målet redan flyttat sig långt ovanför.