Frankrike är fjärde största vapenleverantör till Sverige men står för en halv procent av exporten enligt SIPRI

Frågan handlar om värdet av handeln, men SIPRI mäter inte i kronor eller euro. SIPRI:s TIV (Trend Indicator Value) är ett volymmått som bygger på en beräknad produktionskostnad för varje vapentyp - inte det pris köparen betalade ^[3]. Ett stridsflygplan värderas alltid till samma TIV oavsett hur mycket det slutade kosta i den enskilda affären. Måttet finns för att man ska kunna jämföra hur mycket vapen som byter händer över tid och mellan länder - inte för att svara på hur mycket pengar som gått emellan.

Databasen täcker bara major conventional weapons: stridsflyg, stridsfordon, missiler, örlogsfartyg, radar och liknande - inte handeldvapen, ammunition eller reservdelar. SIPRI själva rekommenderar femårsperioder framför enskilda år, eftersom TIV är klumpig - ett enda stort fartyg eller några luftvärnsbatterier kan lyfta en hel årsstapel ^[3]. Det syns tydligt i den franska raden nedan: en enda helikopteraffär räcker för att förklara nästan hela vågen 2011-2019 ^[4].

En sista petitess: SIPRI avrundar varje enskild siffra separat, vilket gör att summan av årsvärdena kan skilja sig med några få TIV från den periodstapel SIPRI själva anger.

Under hela 2000-talet fram till 2010 stod Frankrike för i praktiken noll TIV i svensk vapenimport - bara två Sperwer-drönare år 2000, för litet för att synas i staplarna ^[4]. Sedan kommer en tydlig våg 2011-2019 där Frankrike plötsligt står för 16 procent av all svensk import - 101 av totalt 633 TIV under de nio åren ^[1][4]. Efter 2019 återgår Frankrike till marginell nivå: en Learjet-60 för testverksamhet 2023 är den enda leveransen av betydelse ^[4].

Hela vågen 2011-2019 handlar egentligen om en enda affär: 18 helikoptrar av typen NH-90 som Sverige beställde 2001 (13 transport- och 5 sjöoperativa) ^[4]. De första fyra kom inte förrän 2011 och den sista levererades 2019 ^[4]. Bara helikoptrarna motsvarar 91 av de 105 TIV som Sverige tagit emot från Frankrike sedan 2000, och räknar man in FLASH-sonar för de sjöoperativa maskinerna (10 TIV) förklarar NH-90-programmet i princip hela den franska stapeln ^[4]. NH-90-affären blev en av försvarets mest omdiskuterade upphandlingar, och regeringen har beslutat att fasa ut flottan, med utfasning av landversionen från 2027 ^[5].

Att Sverige säljer vapen till Frankrike syns knappt i SIPRI:s siffror. Summan 2000-2025 stannar på 46 TIV ^[1]. Största affären är 53 pansarterrängbilar av modellen BvS-10, beställda 2009 och levererade 2011-2013 (13 TIV), följt av fyra Giraffe-AMB-radarstationer 2003-2004 (30 TIV) och en tidigare leverans av tolv Bv-206S-fordon till franska försvaret år 2000 ^[6]. Efter 2013 finns inte en enda leverans registrerad från Sverige till Frankrike i SIPRI:s data ^[1].

I SIPRI:s rangordning över mottagare av svenska vapen ligger Frankrike långt under de tjugo största kunderna. I topp finns Australien (833 TIV), Sydafrika (684), Pakistan (669), Singapore (599) och Förenade arabemiraten (522) - länder som köpt Gripen-flygplan, Erieye-radarplan eller Archer-artilleri ^[1]. USA, Storbritannien och Tyskland hamnar på plats 9, 16 och 17 i samma lista ^[1]. Att Sverige överhuvudtaget syns på världskartan som vapenexportör beror på just den här typen av storaffärer utanför Europa: i SIPRI:s färskaste femårsperiod, 2021-2025, hamnar Sverige på femtonde plats globalt med 0,9 procent av världens vapenexport, en ökning med 58 procent jämfört med 2016-2020 ^[7]. Frankrike finns inte med bland de tre viktigaste kunderna i den listan - dit hör istället Brasilien, Ukraina och Pakistan ^[7].

Skillnaderna mellan de fyra partnerländerna är stora - men mönstret är olika på import- och exportsidan. Sverige har totalt importerat 2 226 miljoner TIV över hela perioden och exporterat drygt 9 100 ^[1].

Som leverantör till Sverige är USA överlägset störst: 1 314 TIV över perioden och nästan sex av tio importerade vapensystem ^[1]. Tyskland kommer tvåa med 393 TIV, drivet av slutleveranserna av de 120 beställda Leopard 2-stridsvagnarna 2000-2002 och 360 begagnade BMP-1-pansarvagnar från det gamla östtyska förrådet ^[8]. Frankrike hamnar på fjärde plats bakom Finland ^[1]. Storbritannien är i praktiken frånvarande som leverantör: en enda affär på 10 TIV finns registrerad - 60 Raven ES-05-radarer för Gripen E, levererade 2025 ^[8].

USA:s dominans har dessutom förstärkts kraftigt de senaste åren. Nästan hälften av all svensk import från USA under hela perioden - 635 av 1 314 TIV - levererades 2021-2025 ^[1]. Det handlar framför allt om luftvärnssystemet Patriot: fyra eldenheter samt 200 PAC-3 MSE- och 100 PAC-2-robotar, beställda 2018 och levererade 2021-2025 ^[8].

Som mottagare av svenska vapen är alla fyra länderna små jämfört med Sveriges storkunder utanför Europa. USA sticker ut med 418 TIV över perioden - Saab-tillverkade Giraffe-AMB-radarer till Independence-fregatterna (LCS-2) och 3 141 artillerigranater av modellen BONUS-2 är de största affärerna ^[6]. Tyskland (runt 200 TIV) har köpt löpande sedan 2001, mest anti-fartygsroboten RBS-15 till K-130-korvetterna ^[6]. Storbritannien (drygt 200 TIV) har handlat både radar, pansarterrängbilar och artilleri, bland annat 14 begagnade Archer-pjäser 2023-2024 ^[6]. Frankrike (46 TIV) ligger långt under alla tre ^[1].

Den franska stapeln har varit i det närmaste tom sedan 2020 - men det håller på att svänga ^[1]. Under Emmanuel Macrons statsbesök i Stockholm 30-31 januari 2024 undertecknade regeringarna ett strategiskt partnerskap för försvarssamarbete med tyngdpunkt på pansarvärn och luftvärn, och Saab och franska MBDA fick ett gemensamt kontrakt för pansarvärnsroboten Akeron MP ^[9]. På Paris Air Show i juni 2025 skrev försvarsministrarna Pål Jonson och Sébastien Lecornu under en försvarsteknisk färdplan ^[10].

Den affär som får störst genomslag i SIPRI:s framtida statistik är dock beslutet den 19 maj 2026 att välja franska Naval Groups FDI-fregatt som Sveriges nya ytstridsfartyg ^[11]. Fyra fartyg med första leverans planerad till 2030, preliminärt uppskattade till 40 miljarder kronor - vilket enligt regeringen är den största enskilda försvarsupphandlingen på över fyrtio år ^[11]. Eftersom SIPRI räknar TIV först när vapen levereras syns beslutet ännu inte i statistiken. När skroven börjar levereras från 2030 finns förutsättningar för att Frankrike snabbt seglar upp bland Sveriges största leverantörer ^[11].

SIPRI:s siffror räknar alltså inte kronor. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) redovisar samma export i faktiskt fakturerat värde i kronor och landar där på 29 miljarder kronor för hela svenska krigsmaterielexporten 2024, en historisk rekordnivå ^[12]. Rangordningen ser dock likartad ut i ISP:s data: Förenade arabemiraten, USA och Brasilien hör till de ledande mottagarna - Frankrike syns inte bland de största ^[12].

En annan skillnad är att SIPRI bara räknar färdiga större vapensystem. Komponenter, halvfabrikat och underleverantörsleveranser - som franska Thales-radarer i svenska system eller svenska motorer i franska plattformar - missas. Det förklarar en del av varför den bilaterala industriella verkligheten är mer sammanflätad än TIV-siffrorna antyder.