Klyftan mellan unga män och unga kvinnor i SCB:s partisympatier ligger kvar nära rekord

SCB:s senaste partisympatiundersökning genomfördes i maj 2026 och publicerades den 10 juni ^[1]. Bland unga män 18-29 år står M för 25,9 procent, SD för 21,5 procent och S för 23,3 procent ^[1]. Bland unga kvinnor i samma ålder är S störst med 33,9 procent, följt av V med 21,1 procent och M med 16,7 procent ^[1]. SD samlar bara 9,0 procent av unga kvinnor - mindre än hälften av stödet bland unga män ^[1].

Om man summerar de fyra högerpartier som i dag bildar Tidöunderlaget (M, KD, L och SD) hamnar unga män på 52 procent ^[1]. Motsvarande siffra för unga kvinnor är 26 procent, men här ska en reservation läggas till: SCB redovisar inte L och KD för unga kvinnor i maj 2026 eftersom svaren är för få för säker skattning ^[1]. Om dessa två partier tillsammans ligger kring 3-5 procent - vilket de historiskt gjort i gruppen - hamnar den verkliga siffran snarare på 29-31 procent ^[1]. Klyftan i högerblocket är då i stället runt 22 procentenheter ^[1]. På andra sidan får S, V och MP tillsammans 66 procent bland unga kvinnor och 39 procent bland unga män, en skillnad på 27 procentenheter ^[1].

Enstaka partier visar samma bild i extremformat. V är dubbelt så stort bland unga kvinnor som bland unga män (21 mot 11 procent) ^[1]. SD är omvänt över dubbelt så stort bland unga män som bland unga kvinnor (22 mot 9 procent) ^[1]. M står också klart högre bland unga män än bland unga kvinnor (26 mot 17 procent) ^[1]. Det parti som är mest lika mellan könen bland unga är C, som samlar knappt 5 procent i båda grupperna ^[1].

SCB publicerar sina viktade siffror uppdelade på både kön och ålder från och med hösten 2006 - för tiden dessförinnan finns bara oviktade råtal och inga cellvärden i databasen ^[1]. I den första jämförbara mätningen, hösten 2006, var könsklyftan bland unga i det närmaste obefintlig: högerblocket samlade 38 procent av unga män och 35 procent av unga kvinnor, vänsterblocket 51 procent respektive 54 procent ^[1]. Män och kvinnor 18-29 år röstade i praktiken lika vad gäller blocken ^[1].

Brytpunkten kommer med SD:s inträde i riksdagen 2010 ^[1]. I mätningen efter det valet sköt högerblocket upp till 51 procent bland unga män men landade på 37 procent bland unga kvinnor - för första gången ett tvåsiffrigt gap ^[1]. Sedan har klyftan vidgats runt varje val. Efter valet 2014 skilde det 16 procentenheter mellan könen i högerblocket, efter valet 2018 hela 28 procentenheter och efter valet 2022 nästan lika mycket, 27 procentenheter ^[1].

Toppen nåddes i maj 2024 då 63 procent av unga män stödde ett högerparti mot 29 procent av unga kvinnor - en skillnad på 34 procentenheter, vilket är den största som uppmätts i tidsserien ^[1]. Efter det har högerstödet bland unga män minskat till 52 procent samtidigt som vänsterstödet bland unga kvinnor stigit till 66 procent ^[1]. Att kalla trenden monotont växande vore fel: klyftan i högerblocket sjönk från 34 procentenheter 2024 till 23 procentenheter 2025 och steg sedan till 27 procentenheter i maj 2026 ^[1]. Nivån är alltså volatil på månadsnivå men ligger klart över det som var normalläge på 00-talet, då gapet växlade mellan 3 och 10 procentenheter ^[1].

Två partier driver större delen av rörelsen. SD har gått från att inte finnas på SCB:s karta bland unga män 2006 till 22 procent i den senaste mätningen ^[1]. Toppen var 30 procent i maj 2024 ^[1]. Bland unga kvinnor har SD i stort sett hållit sig under tio procent - undantaget är maj 2025, då stödet kortvarigt nådde 11,5 procent - och stannar nu på 9 procent ^[1].

V har rört sig lika kraftigt fast åt andra hållet - och bara bland kvinnor. I mätningen efter valet 2010 fick V 6 procent av unga kvinnor ^[1]. Efter valet 2018 var siffran 21 procent och den senaste mätningen visar samma nivå: 21 procent ^[1]. Bland unga män har V nästan inte rört sig, från 8 procent 2010 till 11 procent i dag ^[1].

S har följt samma mönster i mindre skala. Bland unga män ligger stödet i intervallet 14-23 procent under hela perioden - lägst runt valet 2018, högst i det senaste året ^[1]. Bland unga kvinnor har S däremot vuxit påtagligt sedan mätningen 2022: 28, 37, 37, 39, 34 procent i de fem senaste undersökningarna ^[1]. Ökad polarisering betyder alltså inte att de två blocken glider isär symmetriskt - det är främst SD som växer bland män och V (i högre grad än S) som växer bland kvinnor.

Frågan om 1990-talet är svår att besvara direkt ur PSU ^[1]. SCB:s statistikdatabas har visserligen mätvärden ända från november 1972, men cellerna för unga män och unga kvinnor uppdelat på parti är tomma före 2006 - myndigheten publicerar bara viktade uppgifter från och med då ^[1]. Det som finns för tidigare år är valundersökningarna från Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, en delvis annan datakälla.

Enligt forskarna Jakob Ahlbom och Richard Karlsson vid GU syns det som i dag kallas det moderna könsgapet - kvinnor något till vänster om män - redan bland unga (18-25 år) i valet 1976 ^[2]. Under 1990-talet var totalklyftan liten men växande, och de partivisa skillnaderna mellan könen var måttliga ^[3].

Ny demokrati, som satt i riksdagen 1991-1994, hade en högerpopulistisk profil som påminner om dagens SD men var enligt Holmberg och Oscarsson bara måttligt överrepresenterat bland förstagångsväljare 1991 ^[3]. Klyftan mellan unga män och unga kvinnor i dagens PSU är alltså inte en fortsättning av en 90-talstrend utan i praktiken en ny företeelse som byggts upp sedan SD:s inträde efter valet 2010 ^[1]. Ju äldre valår vi går till desto mindre skiljde det mellan könen bland unga.

Forskningen pekar på flera samverkande faktorer, och det finns en aktiv debatt om vilken kraft som väger tyngst. På den ena sidan står de statsvetare som ser SD:s tillväxt bland unga män som huvudmotor: prof. Magnus Hagevi vid Linnéuniversitetet lyfter fram att den privata sektorn är mer konkurrensutsatt och att den ekonomiska otryggheten där kan kanaliseras till invandringskritiska attityder som SD fångar upp ^[6]. Opinionsanalytikern Per Söderpalm vid Verian noterar att sakfrågor har blivit alltmer könsuppdelade: unga kvinnor prioriterar jämställdhet, sjukvård och skola, unga män migration och lag och ordning ^[7]. Prof. Henrik Ekengren Oscarsson vid Göteborgs universitet pekar dessutom på arbetsmarknadens och utbildningsvägarnas könssegregering som en långsam strukturell drivkraft: kvinnor och män arbetar i olika sektorer, väljer olika utbildningar och skapar olika politiska prioriteringar ^[5]. Att fler kvinnor tar högre utbildning, som är förknippat med mer liberal röstning, förstärker mönstret.

På den andra sidan står SOM-institutets rapport 2024 av Lena Wängnerud och Patrik Öhberg vid Göteborgs universitet, som redan i titeln - "Ryktet om de radikala unga männen är starkt överdrivet" - tonar ned bilden av unga mäns radikalisering ^[4]. Deras poäng är att det främst är unga kvinnors mobilisering vänsterut, förstärkt av metoo-rörelsen från 2017, som drar isär könen ^[4]. SCB:s siffror rymmer båda tolkningarna: SD har ökat kraftigt bland unga män sedan 2010, från 13 till 22 procent ^[1], samtidigt som V har mer än tredubblats bland unga kvinnor, från 6 till 21 procent ^[1]. Vilken förklaring som väger tyngst är fortfarande omtvistat.

Internationellt är mönstret inte unikt svenskt. Financial Times journalist John Burn-Murdoch dokumenterade i januari 2024 att motsvarande klyftor öppnat sig bland unga i USA, Storbritannien, Tyskland och Sydkorea, med sociala mediers algoritmer och ekonomisk oro som mekanismer ^[8]. Debatten om vilka faktorer som driver mest - strukturella eller kulturella, mäns rörelse eller kvinnors - är alltså inte avgjord.

PSU bygger på ett slumpmässigt urval om drygt 9 000 personer ^[1]. I maj 2026 svarade 4 542 personer, en svarsfrekvens på 49 procent ^[1]. Procenttalen är andelen av dem som uppgett en partisympati - inte av alla i åldersgruppen - och skulle unga män och unga kvinnor systematiskt skilja sig i benägenhet att uppge partival kan det påverka den redovisade skillnaden.

Unga 18-29 år är en liten delgrupp av urvalet, vilket gör felmarginalerna större: SCB anger felmarginaler i intervallet ±2,3 till ±6,1 procentenheter för partierna i denna åldersgrupp ^[1]. Det innebär till exempel att SD:s 21,5 procent bland unga män egentligen är ett osäkerhetsintervall på ungefär 16-27 procent ^[1]. Ett hopp mellan enskilda mätningar - som SD:s nedgång från 30 procent 2024 till 22 procent 2026 - ligger inom eller nära felmarginalen och ska tolkas försiktigt ^[1]. Det är den långa trenden 2010-2026 som är säker, inte den enskilda punktens exakta läge ^[1].

Definitionerna av blocken är också ett val. "Höger" har jag räknat som M+KD+L+SD - de fyra partier som står bakom Tidöavtalet 2022 - och "vänster" som S+V+MP ^[1]. C ligger utanför bägge blocken sedan mitten av 2010-talet och redovisas separat: hos unga är stödet för C i dag knappt 5 procent bland båda könen ^[1]. En annan avgränsning, till exempel gamla Alliansen (M+KD+L+C, utan SD), skulle ge andra tal - men ingen definition ändrar den grundläggande observationen att SD tydligt drar unga män högerut och att V och S drar unga kvinnor vänsterut.

En sista förändring: SCB genomför sedan våren 2023 PSU en gång om året i maj i stället för två gånger om året ^[1]. Där tidsserien 2006-2022 har mätpunkter både i november och maj har den efter 2023 bara maj-mätningarna ^[1]. Det gör årsvis jämförelse enklare men gör att kortare rörelser inom ett år inte längre syns.