VerifieradSamtliga numeriska påståenden är nu verifierade. Det enda faktafelet i förra granskningen - att artikeln påstod 'inte sedan mitten av 1990-talet' i stället för 'inte sedan 2007-2009' - har korrigerats. Medlingsinstitutets seriedata (mi-löneutveckling-efter-sektorloner_efter_sektor_arsdatapx-2-2) bekräftar att 2007 (3,1 %), 2008 (3,5 %) och 2009 (3,5 %) samtliga översteg 3 %, varefter 2010 föll till 2,1 %. Det korrigerade påståendet är korrekt. Övriga claims var verifierade i föregående granskningsomgång och kvarstår oförändrade.
Kollektivavtalen gav LO-arbetarna 3,6 % - starkaste centrala löneökningen på 27 år
De centrala kollektivavtalen i privat sektor gav arbetarna 3,6 procent i löneökning 2024 - det högsta centralt avtalade påslaget sedan 1997. Det är resultatet av den mest expansiva avtalsrörelsen på ett kvarts sekel, och den kom i tre steg: 3,5 procent 2023, 3,6 procent 2024 och 3,3 procent 2025.
Den starkaste avtalsrörelsen sedan 1990-talet
Medlingsinstitutets konjunkturlönestatistik visar att de centralt avtalade löneökningarna för privata sektorns arbetare - LO-förbundens kollektivavtalsområde - i genomsnitt låg på knappt 2,5 procent per år mellan 2000 och 2022 [1]. Pandemiåret 2020 sticker ut med bara 1,0 procent [1].
År 2024 nådde den centralt avtalade löneökningen 3,6 procent - den högsta nivån sedan 1997, då avtalen gav 3,8 procent [1]. Under finanskrisen 2008 och 2009 landade de centrala avtalen på 3,5 procent vardera - fortfarande under 2024 års nivå [1].
Laddar diagram...
Mer till arbetarna än till tjänstemännen
En annan sida av 2024 års avtalsrörelse: privata sektorns LO-arbetare fick en högre centralt avtalad löneökning än privata sektorns tjänstemän [1]. Tjänstemännen fick 3,3 procent centralt avtalat, arbetarna 3,6 procent [1].
Offentlig sektor landade på 3,5 procent centralt avtalat 2024 [1]. Hela ekonomin sammantaget: 3,4 procent [1].
De centralt avtalade löneökningarna är ett golv. Ovanpå dem tillkommer lokala och individuella lönerevisioner som varierar mellan arbetsplatser och branscher. De faktiska löneökningarna var alltså något högre i alla sektorer. Men det centralt avtalade beloppet är precis vad varje arbetstagare som täcks av ett centralt kollektivavtal är garanterad - och inget utöver det [1].
Inflationsvågen satte fart på kraven
Grunden för de höga centrala löneökningarna 2023-2025 lades av en kraftig inflation [1]. År 2022 steg priserna snabbt, men de centralt avtalade löneökningarna för privata sektorns arbetare stannade vid bara 1,6 procent - det lägsta på 2000-talet bortsett från pandemiåret [1]. Reallönerna föll.
Inte heller 2023 vände den trenden [1][3]. Konsumentpriserna steg 8,6 procent det året - mer än dubbelt så snabbt som de centralt avtalade LO-avtalen gav [1][3]. Köpkraften fortsatte att urholkas, om än inte lika brant som 2022 [1][3]. Det var inte förrän 2024, när inflationen sjönk till 2,8 procent, som de centrala avtalen faktiskt gav ett reallönelyft - för första gången på tre år [1][3]. De tre åren 2022-2024 steg konsumentpriserna sammantaget med ungefär 21 procent, medan de centralt avtalade LO-avtalen gav knappt 9 procent [1][3].
Inför avtalsrörelsen 2023 krävde LO-förbunden kompensation för köpkraftstappet [2]. Industrimärket - det avtal inom tillverkningsindustrin som sätter riktmärket för hela arbetsmarknaden - landade på 4,1 procent det första avtalsåret och 3,3 procent det andra [2]. Sammanlagt 7,4 procent över två år [2].
Det mönstret tryckte upp de centralt avtalade löneökningarna i hela ekonomin under 2023-2025 [1]. Och det är en historiskt stark rörelse: inte sedan 2007-2009 har de centralt avtalade LO-avtalen i privat sektor gett mer än 3 procent tre år i rad [1].