Lagföringarna mot 15-17-åringar halverades på 30 år - nu sänks straffåldern till 14

År 1995 fattades 18 280 lagföringsbeslut mot unga i åldern 15-17 år i Sverige ^[1]. År 2024 var siffran 9 304 - en minskning med nästan 49 procent ^[1]. Jämfört med 1975, då statistiken börjar, är nivån nere på knappt 37 procent av dåtidens 25 532 beslut ^[1].

Den minskningen är ännu brantare när man räknar per ung person - eftersom Sverige faktiskt har fler 15-17-åringar i dag än för trettio år sedan ^[5]. Åldersgruppen växte med ungefär 25 procent mellan 1995 och 2024, från knappt 302 000 till drygt 377 000, till följd av befolkningstillväxt och invandring ^[5]. Räknat per 100 000 invånare i åldersgruppen föll lagföringarna från 6 057 år 1995 till 2 465 år 2024 - en minskning med 59 procent ^[1][5]. Jämfört med 1975 är fallet ännu djupare: 8 099 per 100 000 då, mot 2 465 i dag - en nedgång på nära 70 procent ^[1][5].

Botten nåddes 2016, med 8 475 beslut ^[1]. Sedan dess har det skett en svag uppgång: 2023 registrerades 9 843 beslut, och 2024 sjönk det tillbaka till 9 304 ^[1]. Statistiken för 2025 visar 8 762 beslut - det vill säga att uppgången ser ut att ha planat ut ^[3].

Den kraftiga minskningen från 90-talets topp till 2016 hänger delvis ihop med förändringar i vad som kriminaliseras och hur polis och åklagare väljer att prioritera ^[1]. Åtalsunderlåtelse - den vanligaste påföljden i den här åldersgruppen - stod för 27 procent av alla lagföringsbeslut mot 15-17-åringar år 2025, och användningen av den påföljden har varierat kraftigt över tid ^[3].

Lagföringsbeslut är inte detsamma som faktisk brottslighet. Statistiken fångar vad rättsväsendet väljer att agera på - och de valen förändras med tid och prioriteringar.

BRÅ konstaterar i en rapport från 2023 att ungdomsbrottsligheten i stort har minskat, och att gruppen med flest lagföringar för våldsbrott inte har blivit större ^[4]. Men BRÅ varnar samtidigt för att analyser av breda brottstyper kan missa en annan utveckling: nätverksinvolverade barn och unga begår allvarliga brott som är svåra att utreda, och de syns därför sämre i lagföringsstatistiken än i misstankeregistret ^[4].

Det innebär att en sjunkande kurva i statistiken kan dölja två delvis motstridiga rörelser på en gång: färre ungdomar som begår vardagsbrott som snatteri och klotter, och en liten men svårfångad grupp som begår grövre brott men sällan lagförs för dem.

I juli 2026 överlämnade regeringen proposition 2025/26:293, Skärpta regler för unga lagöverträdare, till riksdagen ^[2]. Förslaget innebär att straffbarhetsåldern sänks från 15 till 14 år för allvarliga brott under en femårsperiod, med planerat ikraftträdande den 10 september 2026 ^[2].

Den politiska debatten tar ofta sin utgångspunkt i att ungdomsbrottsligheten ökar. Men för den åldersgrupp som direkt berörs av förslaget - 15-17-åringarna - är lagföringsstatistiken nu lägre än under nästan varje enskilt år de senaste 50 åren ^[1]. En 14-åring som i dag riskerar att dömas under den nya lagen tillhör en åldersgrupp vars strax äldre kamrater lagförs hälften så ofta som i mitten av 1990-talet ^[1].

Det förändrar inte nödvändigtvis argumenten för förslaget - syftet är att skärpa reaktionerna mot de allvarligaste brotten, inte att hantera masslagföring. Men det ger ett statistiskt sammanhang som sällan nämns i debatten.