Medellönen i Sverige är 42 900 kr - men hälften tjänar mindre än 38 300

SCB räknar två olika snitt. Medellönen är den vanliga genomsnittliga månadslönen: alla löner adderas och divideras med antalet anställda. Medianlönen är den lön som ligger mitt i - hälften av alla anställda tjänar mindre, hälften mer.

De två skiljer sig åt just för att en liten grupp med mycket höga löner drar upp medelvärdet. 2025 var medellönen i hela ekonomin 42 900 kronor och medianlönen 38 300 kronor - en skillnad på 4 600 kronor ^[1]. Medianen är det mått som bäst beskriver "vad en typisk anställd tjänar".

En viktig detalj: lönerna i statistiken är uppräknade till heltid och mätta i november. Den som jobbar deltid räknas som om hen jobbade heltid, så att lönerna blir jämförbara mellan yrken och sektorer ^[1]. Månadslönen är före skatt och innehåller grundlön plus fasta och rörliga tillägg (exempelvis ob- och skifttillägg), men inte engångsbonusar, vinstdelning eller övertidsersättning ^[1].

Männens medellön 2025 låg på 45 100 kronor och kvinnornas på 40 600 - en skillnad på 4 500 kronor i månaden ^[1]. Uttryckt annorlunda: kvinnornas löner motsvarar 90 procent av männens ^[1].

Skillnaden i medianlön är mindre men går åt samma håll: 39 900 kronor för män och 36 800 för kvinnor ^[1]. Att medianskillnaden är mindre än medelskillnaden beror på att de allra högsta lönerna oftare är mäns, vilket drar isär medellönerna mer än medianerna.

Löneglappet har krympt över tid. 2015 låg kvinnornas medellön på 87,7 procent av männens; 2025 är siffran 90,0 procent ^[1]. Det handlar om ungefär 2,3 procentenheter på tio år - en långsam men tydlig utjämning ^[1].

En viktig del av det kvarstående gapet förklaras av att kvinnor och män jobbar i olika yrken och sektorer. När SCB standardiserar för yrke, ålder, utbildning, arbetstid och sektor krymper det oförklarade löneglappet till några enstaka procent - resten är alltså "strukturellt" och hänger ihop med yrkes- och sektorsval snarare än att man får olika lön för samma jobb ^[3].

Bakom rikssnittet döljer sig fyra ganska olika arbetsmarknader ^[1]:

• Statlig sektor: medellön 46 300 kr, median 43 300 kr. Här finns myndigheter, universitet och Försvarsmakten. Både medel och median ligger klart över rikssnittet ^[1].
• Kommunal sektor: medellön 37 400 kr, median 35 700 kr ^[1]. Här jobbar många i vård, skola och omsorg. Lönerna är de lägsta av sektorerna.
• Regionsektorn (landstingen): medellön 46 700 kr, median 41 200 kr ^[1]. Att medellönen är så mycket högre än medianen beror på att sektorn rymmer många läkare med höga löner som drar upp snittet. Regionen har också det mest ojämna könsgapet av alla sektorer: männens medellön är 54 000 kr och kvinnornas 44 600 kr - en skillnad på 9 400 kronor eller drygt 17 procent ^[1]. Bakom det ligger att de välbetalda läkarna oftare är män, medan de talrika undersköterskorna och sjuksköterskorna oftare är kvinnor.
• Privat sektor: medellön 43 700 kr, median 38 500 kr ^[1]. Ligger nära rikssnittet.

Inom privat sektor skiljer sig arbetare och tjänstemän kraftigt åt. Privatanställda arbetare tjänar i snitt 34 200 kronor (median 33 300) medan privatanställda tjänstemän ligger på 53 600 kronor i snitt (median 48 400) ^[1]. En privatanställd tjänsteman tjänar alltså i snitt närmare 20 000 kronor mer i månaden än en privatanställd arbetare ^[1].

Månadslönen stiger stadigt med åldern och når toppen i 45-54-årsåldern innan den planar ut något ^[4]:

En 45-54-åring tjänar i snitt 17 100 kronor mer i månaden än en 18-24-åring - drygt 55 procent högre lön ^[4]. Skillnaden mellan män och kvinnor är också mindre bland unga (1 900 kronor för 18-24-åringar) än bland äldre (6 200 kronor för 45-54-åringar) ^[4]. Löneglappet växer alltså med åldern, delvis kopplat till karriärvägar, chefsjobb och val av yrke.

På tio år, från 2015 till 2025, har medellönen i hela ekonomin stigit från 32 000 till 42 900 kronor - en ökning med 34 procent ^[1][5]. Medianlönen har följt med i samma takt: från 28 600 till 38 300 kronor, också +34 procent ^[1][5].

Men lönerna säger inget om köpkraften förrän man drar bort inflationen. Konsumentprisindex steg med 33 procent under samma period, med den absolut största delen (mer än halva ökningen) koncentrerad till åren 2022 och 2023 ^[6]. Enligt Medlingsinstitutets sammanställning av reallönerna innebar det att köpkraften föll med 5,6 procent 2022 och ytterligare 4,9 procent 2023 ^[2].

Efter fjolårets och årets återhämtning på +1,2 respektive +2,9 procent ligger reallönerna 2025 fortfarande ungefär 1,5 procent under 2015 års nivå ^[2]. Alltså: efter tio år står den svenska köpkraften från lönearbete i praktiken still - något som saknar motstycke sedan 90-talskrisen ^[2].

SCB:s och Medlingsinstitutets mått skiljer sig något åt. Medlingsinstitutets reallönsserie mäter timlöneutvecklingen mer strukturellt renodlat, medan SCB:s lönestrukturstatistik också fångar sammansättningseffekter - att andelen högutbildade och tjänstemän har ökat drar upp snittet mer än vad en enskild anställd med samma jobb faktiskt har fått. Bilden av köpkraften för en individ med oförändrad tjänst är alltså närmare Medlingsinstitutets siffra än vad rikssnittet i lönestrukturstatistiken visar.

SCB publicerar percentiler snarare än direkta trösklar, men de säger tydligt vad som gäller i toppen av lönetrappan 2025 ^[1]:

• 10:e percentilen: 28 000 kr - en tiondel av de anställda tjänar mindre ^[1].
• 25:e percentilen: 32 000 kr - en fjärdedel tjänar mindre ^[1].
• Median (50:e): 38 300 kr - hälften tjänar mindre, hälften mer ^[1].
• 75:e percentilen: 48 000 kr - tre fjärdedelar tjänar mindre; en fjärdedel av de anställda tjänar mer än 48 000 kronor ^[1].
• 90:e percentilen: 61 700 kr - en tiondel tjänar mer än 61 700 kronor ^[1].

Eftersom 55 000 kronor ligger mellan 75:e och 90:e percentilen är andelen som tjänar mer än så ungefär 16 procent av de anställda (heltidsuppräknat) ^[1]. Siffran är uppskattad utifrån percentilerna - SCB publicerar inte något direkt tröskeltal - och osäkerheten är någon procentenhet åt vardera hållet ^[1][7].

Tröskeln 70 000 kronor ligger klart över 90:e percentilen ^[1]. En rimlig uppskattning är att cirka 5-6 procent av de anställda tjänar över den nivån per månad - alltså ungefär 230 000-280 000 personer av landets knappt 4,6 miljoner anställda ^[1][7]. Fördelningen är också skev mellan könen: bland män ligger 90:e percentilen på 66 100 kronor, bland kvinnor på 57 000 kronor ^[1].

En tjänsteman i privat sektor når 55 000-nivån betydligt oftare än en anställd i kommunerna. Bland privatanställda tjänstemän ligger 75:e percentilen på 60 600 kronor och 90:e på 78 000 kronor - alltså tjänar en fjärdedel över 60 000 och en tiondel över 78 000 ^[1]. Bland kommunanställda ligger 90:e percentilen på 49 100 kronor - de allra flesta med lön över 55 000 återfinns i privat sektor eller inom regionerna.

Kring lönestatistiken finns det flera saker att hålla i huvudet:

• Månadslönerna är uppräknade till heltid. En sjuksköterska som jobbar 75 procent räknas med sin heltidslön - inte det hon faktiskt får ut. Det gör siffrorna jämförbara mellan yrken, men skiljer sig från vad många ser på sitt eget kontoutdrag ^[1].
• Statistiken bygger på individuppgifter från arbetsgivare för anställda - egenföretagare, uppdragstagare och de som helt saknar anställning ingår inte ^[1].
• Bonusar, vinstdelning och övertid ingår inte i huvudmåttet månadslön - inkomsterna för till exempel finansanställda och företagsledare är därför något högre än vad tabellen visar ^[1].
• Siffrorna avser löneläget i november 2025, som SCB publicerade i juni 2026. Uppgifter för 2026 blir tillgängliga sommaren 2027 ^[1].
• Lönespridningen har ökat något under tioårsperioden. Kvoten mellan 90:e och 10:e percentilen låg 2015 på 2,09 och 2025 på 2,20 - det innebär att skillnaden mellan välbetalda och lågavlönade jobb har växt med några procent under decenniet ^[1][5].