Nästan 20 procent av svenskarna bor trångt - kraftig ökning sedan 90-talets botten

SCB har mätt trångboddhet sedan 1980-talet i undersökningen om levnadsförhållanden ^[1]. Enligt norm 3 - den strängare definitionen där varje barn ska ha eget sovrum och sammanboende delar rum - bodde 20,7 procent trångt 1980-81 ^[1]. Sedan sjönk andelen brant och nådde botten kring slutet av 1980-talet och början av 1990-talet: 14,3 procent 1986-87 och 14,6 procent 1990-91 ^[1].

Sedan dess har utvecklingen gått åt andra hållet. Andelen låg still runt 15-16 procent under 00-talet, började stiga från omkring 2012 och nådde 19,7 procent 2025 ^[1]. I absoluta tal handlar det om att antalet trångbodda enligt den mildare norm 2 nästan tredubblats: från 156 000 personer 1990-91 till 433 000 personer 2025 ^[4]. Ökningen är inte enbart demografisk - befolkningstillväxten under perioden var en bråkdel av ökningen i antalet trångbodda.

Uppgången har inte varit rak. Antalet trångbodda enligt norm 2 nådde en topp på 475 000 personer 2024 och föll tillbaka till 433 000 året efter, och andelen enligt norm 3 har legat nästan platt kring 19-20 procent de senaste åren ^[1][4]. Ungefär 1,66 miljoner personer bor trångt enligt den strängare normen 3 ^[5].

Uppgången kommer alltså efter en period då Sverige tvärtom byggde bort en historisk trångboddhet. Det är det avbrottet - och vändningen uppåt - som är den stora rörelsen.

Klyftan mellan storstaden och resten av landet är stor och stabil. I storstäderna var 6,9 procent trångbodda enligt norm 2 år 2025, jämfört med 3,9 procent i mindre städer och förorter och 3,1 procent på glesbygden ^[2][6][7]. Med den strängare norm 3 var 24,9 procent i storstad trångbodda, mot 16,6 procent i mindre stad och 12,9 procent på glesbygden ^[8]. Glesbygdssiffrorna varierar mycket år från år eftersom urvalet är litet - de bör läsas som en indikation, inte som en exakt siffra.

Stockholms län sticker ut ännu tydligare. 7,5 procent av länets invånare var trångbodda enligt norm 2 år 2025, och 26,3 procent enligt norm 3 - klart högst av landets NUTS2-regioner ^[9][10]. Bakom länsgenomsnittet döljer sig stora skillnader mellan kommunerna. Boverkets bostadsmarknadsanalys räknar på hushållsnivå med ett något annorlunda mått (KALP): 15,1 procent av hushållen i länet var då trångbodda, med Botkyrka i topp (19,1 procent), följt av Stockholm (17,8), Sigtuna (17,7) och Sundbyberg (17,4) ^[11]. I andra änden ligger Täby (6,8), Danderyd (6,9) och Ekerö (7,2) ^[11]. Att Boverkets siffror är högre än SCB:s beror på att de räknar hushåll i stället för personer och använder en delvis annan definition - inte att verkligheten är olika.

Boverkets rapport om områden med stort utanförskap bekräftar mönstret. I utanförskapsområdena har andelen trångbodda hushåll ökat från cirka 22 procent 2012 till 26 procent 2024, medan den legat stabilt kring 7 procent i övriga områden ^[12]. Trångboddheten växer där den redan är som störst.

Den skarpaste skillnaden i trångboddhetsstatistiken går inte mellan stad och land - den går mellan inrikes och utrikes födda. 14,3 procent av utrikes födda var trångbodda enligt norm 2 år 2025, jämfört med 2,2 procent av inrikes födda ^[3][13]. Det är alltså mer än sex gånger så hög andel ^[3][13]. Inrikes föddas andel har varit i stort sett oförändrad hela vägen sedan 2008 (då den låg på 2,0 procent ^[13]) - hela ökningen på riksnivå kommer alltså inte från infödda svenskar som bor tätare, utan från växande grupper med högre trångboddhet.

Bland utrikes födda är det värt att notera att andelen faktiskt har fallit från en topp på 16,4 procent 2018-19 till 14,3 procent 2025 ^[3]. Nivån är fortfarande hög, men trenden pekar inte längre uppåt. En delförklaring är att en stor grupp nyanlända från flyktingvågen 2015-2016 har hunnit få mer varaktiga bostäder ^[3].

Utrikes födda står ändå för en oproportionerligt stor del av alla trångbodda i landet. Runt 291 000 av de omkring 437 000 personer som var trångbodda enligt norm 2 år 2025 - alltså cirka 67 procent - var utrikes födda, trots att gruppen utgör runt 20 procent av befolkningen ^[14].

Inom gruppen utrikes födda är skillnaderna också stora beroende på födelseregion. Utrikes födda från övriga Europa (utanför Norden) hade 11,8 procent trångbodda 2025 ^[15]. Enligt SCB:s Agenda 2030-rapport var 22,5 procent av utrikes födda med utomeuropeisk bakgrund trångbodda enligt norm 2 år 2018 ^[16]. Bland barn till utrikes födda som själva är födda i Sverige (utländsk bakgrund, inrikes födda) var andelen 6,1 procent 2025 - klart högre än övriga inrikes födda men bara knappt hälften av föräldrarnas nivå ^[17]. Bilden är alltså av en tydlig men delvis avtagande skillnad mellan generationer.

Två saker driver siffrorna: hur många människor det finns och vad slags bostäder som byggs. I Stockholms län - där trångboddheten är som störst - har 64 procent av alla nybyggda bostäder i flerbostadshus perioden 2015-2024 varit ettor eller tvåor, bara 15 procent har varit fyror eller större ^[18]. Länsstyrelsen skriver rakt ut att "nya bostäder löser inte bostadsbehoven utan riskerar i stället att bidra till ökade obalanser och trångboddhet" ^[18]. Trenden mot fler små lägenheter är känd även för resten av landet, men de exakta andelarna varierar. Det har historiskt funnits ett uttalat mål att bygga bort trångboddheten. Idag byggs det som går att räkna hem för byggherren.

Samtidigt har befolkningen växt kraftigt, framför allt genom invandring. Många hushåll som kommer nya till Sverige har små ekonomiska marginaler och stora familjer - en kombination som ger höga trångboddhetstal både för att bostaden är trång och för att man saknar råd att byta. Att trångboddheten ökat mest i utanförskapsområdena men legat stabilt kring 7 procent i övriga områden pekar just på detta: det handlar mer om vem som bor var och till vilken kostnad, än om att svenskarna generellt trängs allt mer ^[12].

En viktig läskarta: det finns flera definitioner av trångboddhet, och de ger mycket olika siffror.

• Norm 2 (SCB, mildare): ett hushåll är trångbott om fler än två personer bor per rum, då kök och vardagsrum räknas bort ^[1]. Ensamstående räknas aldrig som trångbodda, oavsett hur litet de bor. Andelen enligt denna norm var 5,2 procent 2025 ^[19].
• Norm 3 (SCB, strängare): fler än en person per rum, sammanboende delar sovrum och varje barn ska ha eget rum ^[1]. Andelen var 19,7 procent 2025 ^[1].
• Boverkets KALP-mått (hushållsnivå): liknande sovrumsdefinition men mäts per hushåll, kombineras ofta med ansträngd boendeekonomi.
• Eurostat (EU-jämförelse): en tredje definition som ger cirka 17 procent för Sverige - klart högst i Norden, mot cirka 6 procent i Norge ^[20].

Att ensamstående aldrig räknas som trångbodda enligt norm 2 gör att den siffran systematiskt underskattar problemet i städer med många små hushåll ^[1]. Norm 3 fångar upp den strukturen bättre, medan Boverkets hushållsmått är känsligast för hur bostadsbeståndet är sammansatt. Beroende på vilken norm som används blir alltså "trångboddheten i Sverige" allt från 5 till 20 procent - siffrorna är sanna, men mäter olika saker ^[19][1].