Nästan var sjunde niondeklassare hade omfattande ogiltig frånvaro höstterminen 2023 - och siffran har ökat i högstadiet sedan pandemin

Skolverkets senaste kartläggning avser höstterminen 2023 och publicerades i november 2024 ^[1]. Sammanlagt 4,9 procent av eleverna i förskoleklass och grundskolan - inklusive sameskolan och specialskolan - hade en ogiltig frånvaro på minst 5 procent av terminen, alltså cirka en vecka eller mer ^[1]. Knappt 2 procent hade minst 15 procents ogiltig frånvaro, vilket motsvarar 2,5 veckor eller mer ^[1]. Räknat i elever handlar det om drygt 17 300 personer som huvudmännen rapporterat in med minst 15 procents ogiltig frånvaro, och Skolverket noterar att det verkliga antalet troligen är något högre eftersom uppgifterna bara omfattar 83 procent av landets elever ^[1].

Den totala frånvaron - alltså giltig och ogiltig tillsammans - är betydligt större. Drygt 4 procent av eleverna hade en total frånvaro på minst 30 procent under höstterminen 2023, vilket motsvarar minst 5 veckor ^[1]. Det handlar om cirka 45 700 elever, varav 16 200 var borta i minst halva terminen ^[1].

Uppdelningen per årskurs är den skarpaste skillnaden i hela materialet. I lågstadiet är den ogiltiga frånvaron försvinnande liten: 1,3-1,4 procent av eleverna i årskurs 1-3 hade minst 5 procents ogiltig frånvaro under höstterminen 2023 ^[1]. På mellanstadiet börjar den krypa uppåt - 2,2 procent i årskurs 5 och 3,5 procent i årskurs 6 - för att sedan mångdubblas när eleverna börjar högstadiet ^[1].

I årskurs 7 var andelen 8,9 procent, i årskurs 8 12,3 procent och i årskurs 9 14,5 procent ^[1]. Det innebär att nästan var sjunde niondeklassare hade minst en veckas ogiltig frånvaro under en enda termin. En betydande del av dem hade betydligt mer än så: 2,3 procent av niorna hade ogiltig frånvaro på minst 30 procent av terminen - alltså minst 5 veckors skolk eller motsvarande utan giltigt skäl ^[1].

Skolverket sammanfattar det så här i rapporten: 'Ogiltig frånvaro var betydligt vanligare bland högstadieelever jämfört med elever i förskoleklass, låg- och mellanstadiet' ^[1]. Samma mönster fanns i kartläggningen efter pandemin och även i Skolinspektionens tidigare mätning från 2015 ^[1][2].

Skolverket samlar inte in uppgifter om ogiltig frånvaro löpande i den ordinarie statistiken. Det beror på att frånvaroregistreringen inte är standardiserad nationellt och att gränsen mellan giltig och ogiltig frånvaro bedöms lokalt av varje rektor ^[1][3]. I stället har myndigheten gjort enkätbaserade kartläggningar vid enstaka tillfällen: höstterminen 2019, höstterminen 2020 (mitt under pandemin) och höstterminen 2023 ^[1][4]. Skolinspektionen genomförde en egen kartläggning i november 2015 med en delvis annan definition ^[2].

De siffror som ändå går att ställa mot varandra visar ett tydligt mönster i högstadiet: den ogiltiga frånvaron har ökat mellan höstterminen 2020 och höstterminen 2023 ^[1]. I årskurs 7 gick andelen med minst 5 procents ogiltig frånvaro från 6,9 till 8,9 procent, i årskurs 8 från 9,5 till 12,3 procent och i årskurs 9 från 10,9 till 14,5 procent ^[1][4]. Skolverket skriver rakt ut att 'andelen högstadieelever i grundskolan med ogiltig frånvaro ökat under höstterminen 2023 jämfört med höstterminen 2020' och att ökningen gäller alla tre frånvarointervall ^[1].

Den totala frånvaron gick åt andra hållet. Före pandemin, höstterminen 2019, hade ungefär en av sju elever - cirka 14 procent - en total frånvaro på minst 15 procent ^[4]. Under pandemins höst 2020 sköt siffran i höjden till 25 procent, en av fyra ^[4]. Höstterminen 2023 var andelen tillbaka på 19 procent - lägre än under pandemin, men fortfarande högre än 2019 ^[1]. Nedgången är dock ojämn: i årskurs 9 hade lika stor andel elever - 34 procent - en total frånvaro på minst 15 procent höstterminen 2023 som under pandemitoppen ^[1][4]. Skolverket varnar också för att jämförelser mellan åren bör tolkas med försiktighet, eftersom svarsfrekvensen skilde sig åt: HT 2019-uppgifterna bygger på 65-70 procent av eleverna, HT 2020 på 79 procent och HT 2023 på 89 procent för total frånvaro ^[1].

Skolinspektionens mätning från november 2015 använde en snävare definition - antingen sammanhängande frånvaro i minst en månad, eller ströfrånvaro över 5 procent under minst två månader - och redovisade i promille i stället för procent ^[2]. Ungefär 1 700 elever, motsvarande 1,7 promille av alla skolpliktiga, hade sammanhängande ogiltig frånvaro i minst en månad, och 18 000 elever, eller 18 promille (1,8 procent), hade upprepad ströfrånvaro ^[2]. Redan då var mönstret detsamma: frånvaron var koncentrerad till högstadiet, där 43 promille av eleverna i årskurs 7-9 hade upprepad ströfrånvaro mot 7 promille i årskurs 1-6 ^[2]. Men eftersom definitionerna skiljer sig mellan mätningarna går det inte att räkna fram en exakt tioårstrend.

Här finns ett tydligt datagap i det svar frågan efterfrågar. Skolverkets kartläggningar HT 2019, HT 2020 och HT 2023 samlar in frånvaro på huvudmannanivå per årskurs och redovisar inga siffror uppdelat på pojkar och flickor för grundskolan ^[1][4]. Uppdelningen finns i 2021-rapporten bara för gymnasiet, där den bygger på CSN-data om indragen studiehjälp ^[4].

Den enda källan som redovisar pojkar och flickor separat för grundskolan är fortfarande Skolinspektionens kartläggning från 2015 ^[2]. Där var mönstret att ogiltig upprepad ströfrånvaro var något vanligare bland pojkar: cirka 20 pojkar mot 16 flickor per 1 000 elever hade den typen av frånvaro ^[2]. Sammanhängande ogiltig frånvaro var däremot 'i stort sett lika vanlig bland pojkar som bland flickor', enligt Skolinspektionen ^[2]. Om samma mönster gäller i dag går inte att svara på med befintlig statistik - och det är i sig ett problem som flera myndigheter påpekat.

Också uppdelningen kommunala skolor mot fristående saknas i Skolverkets senaste kartläggningar för grundskolan ^[1][4]. Skolverket redovisar visserligen svarsfrekvens per huvudmannatyp - 294 kommunala och 550 fristående huvudmän i HT 2023-mätningen - men inte frånvaronivåer per typ ^[1].

Skolinspektionens 2015-kartläggning gjorde den uppdelningen och visade en oväntad tudelning ^[2]. I årskurs 7-9 var upprepad ogiltig ströfrånvaro klart vanligare i kommunala skolor: nästan 47 promille av eleverna mot drygt 28 promille i fristående skolor ^[2]. I de lägre årskurserna var förhållandet det omvända men skillnaden mindre - 8,7 promille i fristående mot 6,6 promille i kommunala skolor för årskurs 1-6 ^[2]. Vad gäller sammanhängande ogiltig frånvaro på minst en månad drog Skolinspektionen slutsatsen att den var 'ungefär lika vanlig' i båda skolformerna ^[2].

De här siffrorna är tio år gamla och baseras på en delvis annan definition än den Skolverket använder i dag - och friskolesektorn har vuxit under mellantiden. Om samma mönster kvarstår i dag finns det ingen färsk officiell statistik som kan svara på det.

Det finns ingen enhetlig lagdefinition. Skollagen talar om 'giltig och ogiltig frånvaro' och om 'upprepad eller längre frånvaro' utan att sätta några procenttrösklar ^[1][3]. Bedömningen görs från fall till fall av rektorn. Enligt 7 kap. 19 a § skollagen ^[3] ska rektor skyndsamt utreda upprepad eller längre frånvaro - oavsett om den är giltig eller ogiltig - och anmäla utredningen till huvudmannen.

Skolverket har därför valt egna trösklar i sina kartläggningar. För ogiltig frånvaro rapporteras andelen elever i tre intervall: 5-14 procent, 15-29 procent och minst 30 procent av terminen ^[1]. Fem procent motsvarar ungefär en veckas frånvaro under en 17 veckor lång hösttermin ^[1]. För total frånvaro används tröskeln 15 procent (2,5 veckor) och delas in i 15-29, 30-49 och minst 50 procent ^[1]. Skolinspektionen använde 2015 två andra begrepp: sammanhängande ogiltig frånvaro (helt frånvarande i minst en månad) och ogiltig upprepad ströfrånvaro (över 5 procent av tiden under minst två månader) ^[2].

Ordet 'hemmasittare', som ofta förekommer i debatten, är alltså inte ett officiellt myndighetsbegrepp. Det förekommer i utredningslitteratur - som statens utredning 'Saknad!' från 2016 - men ingår varken i skollagen eller i Skolverkets officiella statistik ^[3].

Skolverkets lägesbedömning 2026 skriver att skolfrånvaro i sig är en riskfaktor för fortsatt frånvaro, och att utebliven undervisning kan få allvarliga konsekvenser för elevens kunskapsutveckling ^[5]. Den statliga utredningen 'Saknad!' (SOU 2016:94) delar in orsakerna i tre nivåer: individuella faktorer som psykisk ohälsa, ångest och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autism, skolrelaterade faktorer som kränkningar, mobbning och otrygg skolmiljö, samt familj och sociala förhållanden ^[3].

Skolverket bedömer att hälften av grundskolelärarna anser att skolan i liten utsträckning har förutsättningar att ge stöd åt elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och två av tre rektorer bedömer att det saknas tillräckliga ekonomiska resurser för det ^[5]. Sedan 2023 finns ett statsbidrag för så kallade skolsociala team - personal från skolan och socialtjänsten som arbetar med att öka närvaron - och Skolverkets uppföljning visar att 228 kommunala och en enskild huvudman har sökt bidraget under minst ett av bidragsåren ^[5]. Skolverket och Socialstyrelsen har också tagit fram stödmaterial för arbetet.

De orsaker myndigheterna själva nämner räcker inte för att förklara exakt varför den ogiltiga frånvaron ökat just mellan höstterminen 2020 och höstterminen 2023 i högstadiet ^[1][4]. Skolverket avstår från att peka ut en enskild orsak i rapporten och konstaterar bara att 'orsakerna i det enskilda fallet [behöver] analyseras ur ett helhetsperspektiv' ^[1].