Nästan varje extrakrona går tillbaka i skatt och minskat bistånd - så ser det ut för barnfamiljerna

Marginaleffekten är den andel av en extra intjänad hundralapp som försvinner i högre skatt, avgifter och lägre bidrag. På försörjningsstöd - det som i lagen kallas ekonomiskt bistånd - är den effekten 100 procent inom biståndsintervallet: kommunen räknar av arbetsinkomsten krona för krona mot biståndet, så nettot av att jobba en extra timme är noll ^[1][2].

Den enda sprickan i mönstret är den så kallade jobbstimulansen som infördes 1 juli 2013: efter sex månaders sammanhängande bistånd får den som arbetar behålla 25 procent av löneinkomsten utan att biståndet minskar ^[5]. För dem som kvalificerar sig sjunker marginaleffekten från 100 till 75 procent ^[5]. Men det gäller alltså bara löneinkomst och först efter ett halvår i systemet, och Socialstyrelsens uppföljning 2016 fann att en mycket liten andel av biståndshushållen faktiskt tar del av den ^[14].

Regeringens egen fördelningspolitiska redogörelse från våren 2023 visar mönstret i ett typfall: en ensamstående med ett barn i förskoleåldern har 100 procent marginaleffekt så länge biståndet finns kvar ^[2]. Först när lönen räcker för att lyfta hushållet ur biståndet - runt 15 000 kronor i månaden - faller marginaleffekten till ungefär 50 procent, eftersom bostadsbidraget då börjar trappas av med 20 öre per krona samtidigt som skatt tas ut på lönen ^[2].

Frågan handlar inte bara om marginalen utan om hela steget: hur mycket av bruttolönen försvinner när en förälder faktiskt går från noll arbetsinkomst till heltid på en ingångslön? Måttet kallas tröskeleffekt, och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) räknade fram det för olika hushållstyper 2017 med Finansdepartementets och SCB:s FASIT-modell ^[1]. Antagandet var en månadslön på 20 000 kronor, kommunalskatt 32,12 procent och en hyra som varierar med hushållets storlek ^[1].

För en ensamstående förälder med ett barn försvann 70 procent av bruttolönen i skatt, minskat bistånd, minskat bostadsbidrag och stigande barnomsorgsavgift ^[1]. Kvar av 20 000 kronor i lön blev alltså cirka 5 900 kronor i förbättrad disponibel inkomst per månad ^[1]. Med fyra barn steg tröskeleffekten till 86 procent - jobbet gav då bara cirka 2 750 kronor i månaden ^[1].

Siffrorna är räknade utan jobbstimulansen, eftersom den bara sänker marginaleffekten på små arbetsinkomster - inte tröskeleffekten vid ett fullt heltidsarbete som lyfter hushållet ur biståndet ^[1].

För en sammanboende familj med barn är bilden dramatiskt annorlunda beroende på ordningen. När ingen tidigare arbetat och en förälder tar heltid på 20 000 kronor blev vinsten i disponibel inkomst 2017 bara 510 kronor per månad - en tröskeleffekt på 97 procent ^[1]. Med fyra barn blev det -10 kronor: ingen ekonomisk vinst alls ^[1].

Orsaken är att bostadsbidrag och kommunal barnomsorgsavgift är hushållsbaserade: när hushållets inkomst börjar räknas mot dem försvinner en stor del av jobbnettot innan biståndet ens är avtrappat. När hela biståndet dessutom räknas av krona för krona mot lönen blir det lilla överskott som blir kvar bortförhandlat i två steg samtidigt.

Om istället båda börjar heltid på 20 000 kronor samtidigt landar tröskeleffekten på 62 procent för familjen med ett barn - jobbet ger då drygt 15 000 kronor per månad ^[1]. Och när den andra föräldern går från noll till heltid i ett hushåll där en redan arbetar sjunker tröskeleffekten till 27 procent, eftersom hushållet då inte längre är biståndsberättigat ^[1]. Just den asymmetrin - hög första gången, låg andra gången - är själva bilden av vad försörjningsstödet och bostadsbidraget gör tillsammans.

På ett övergripande plan har den ekonomiska drivkraften till arbete stärkts, men förändringen har varit liten för just de grupper som lever på försörjningsstöd. Den genomsnittliga marginaleffekten för alla förvärvsarbetande 20-64 år har sjunkit från 32,8 procent 2010 till 30,1 procent 2026 - den lägsta nivå som uppmätts sedan de fördelningspolitiska redogörelserna började publiceras i mitten av 1990-talet ^[4].

Bakom rörelsen ligger framför allt jobbskatteavdraget, som infördes 2007 och sedan förstärkts flera gånger - senast under 2024-2025 då även avtrappningen vid höga inkomster togs bort ^[3][4]. Maxbeloppet för dem under 66 år är 4 366 kronor per månad 2026 ^[4].

Men den nedgången i grafen ovan gäller hela den förvärvsarbetande befolkningen. På försörjningsstödet är den strukturella marginaleffekten fortfarande 100 procent, precis som 2010 ^[2][5] - de sjunkande snitten drivs av förstärkta jobbskatteavdrag och höjda skiktgränser för statlig skatt, inte av att livet blivit lättare för dem som lever på bistånd. Det enda som konkret ändrats i biståndsreglerna sedan 2010 är jobbstimulansen 2013, som sänker marginaleffekten till 75 procent för dem som kvalificerar sig genom sex månader i systemet ^[5]. Bostadsbidraget avtrappas fortfarande med 20 procent, och inkomstgränsen - som Riksrevisionen 2017 kritiserade för att inte följa löneutvecklingen ^[7] - har sedan dess justerats upp och uppgår nu till 150 000 kronor per år för ensamstående föräldrar ^[12].

Regeringen genomför nu en bidragsreform som ska ändra bilden. Tre delar sätts i sjön i tur och ordning:

• Jobbpremien började betalas ut 1 mars 2026 ^[8]. Den som fick försörjningsstöd varje månad från juli till december 2025, och därefter går ut i arbete, kan få 15 procent av bruttolönen extra från Försäkringskassan - upp till 3 750 kronor per månad, i högst 18 månader under en tvåårsperiod ^[8]. Under premietiden fungerar den som en sänkning av marginaleffekten med ungefär 15 procentenheter för dem som omfattas ^[8].
• Aktivitetskrav i biståndet träder i kraft 1 juli 2026 ^[9]. Efter tre månaders bistånd kopplas biståndet till att man deltar i aktiviteter som socialnämnden ordnar ^[9].
• Bidragstaket börjar gälla 1 januari 2027 ^[13]. Riksnormen kommer då att beräknas som om hushållet har högst tre barn - stora barnfamiljer får alltså inte höjt bistånd för det fjärde eller femte barnet ^[13].

Jobbpremien är den del som direkt påverkar marginaleffekten vid övergången från bistånd till arbete. För en ensamstående förälder som går från bistånd till en heltidslön på 22 000 kronor per månad innebär den ett tillskott på 3 300 kronor per månad under upp till 18 månader - en kraftig men tidsbegränsad förbättring ^[8]. Reformens totala effekt går inte att räkna ut i förväg: hur många som kvalificerar sig och hur många som stannar kvar i arbete efter att premien tar slut är öppna frågor.

Att marginaleffekten är hög för hushåll med barn beror inte på ett system - utan på att flera system samverkar. På låga inkomster arbetar fyra maskiner samtidigt: försörjningsstödet räknar av lönen krona för krona, bostadsbidraget trappas av med 20 öre per krona över inkomstgränsen, den kommunala barnomsorgsavgiften stiger med hushållets inkomst upp till maxtaxan, och skatten på arbete tas ut från första kronan ^[2][7]. Var för sig är komponenterna små, men tillsammans äter de upp jobbnettot.

Ensamstående med barn drabbas hårdare än övriga hushåll av just denna staplingseffekt, konstaterar Finansdepartementet: 'Ensamstående med barn har generellt sett högre marginaleffekter än andra hushållstyper... [de] berörs därför ofta av marginaleffekter från flera olika system som tillsammans gör att den samlade marginaleffekten blir hög.' ^[2]

En viktig invändning: siffrorna ovan är typfall räknade på 20 000 kronor per månad i lön 2017 ^[1]. På dagens ingångslöner i Kommunal, Handels eller HRF - runt 22 000 till 26 000 kronor per månad 2025-2026 ^[11] - blir tröskeleffekten något lägre, eftersom en högre lön lyfter hushållet högre över biståndsnivån. Men huvudprincipen är oförändrad: den första kronan från jobbet, ända tills biståndet är helt avtrappat, är värd noll för hushållet.

Tre reservationer är viktiga för att inte överdriva. För det första: typfallen ovan bygger på hyror mellan 6 500 och 12 000 kronor per månad ^[1]. En familj med lägre hyra får ett något lägre bistånd - och därmed en något lägre tröskeleffekt när arbetet börjar. För det andra: ingen av beräkningarna räknar in de reala arbetsresekostnader eller den barnomsorg som ett heltidsjobb kräver - båda dessa förbrukar en del av det som blir kvar efter skatt och bidrag. För det tredje: siffrorna säger inget om långsiktiga effekter. Även när en enskild månad på arbete ger nära noll extra i disponibel inkomst bygger den upp sjukpenninggrundande inkomst, framtida pension och a-kassegrundande arbetsvillkor - saker som inte syns i marginaleffekten men som är centrala över tid ^[1].

Och omvänt: marginaleffekten säger heller ingenting om att det egentligen alltid lönar sig att arbeta hela vägen upp till en fullt biståndsavvecklad lön. Kruxet är bara att vägen dit går genom ett intervall där varje krona kan kännas bortkastad. Det är exakt det problem jobbstimulansen 2013 och jobbpremien 2026 försöker komma åt - varken den ena eller den andra tar dock bort grundregeln att biståndet minskas krona för krona ^[5][8].