Örebropartiet växte till 7,9 procent 2022 - men 12-procentsspärren har aldrig utlöst mandat

Örebropartiet bildades våren 2014 av Markus Allard, som strax innan hade uteslutits ur Vänsterpartiet ^[9]. Partiet hann med att ställa upp i kommunvalet samma höst och fick 1 050 röster, vilket motsvarade 1,14 procent av de giltiga rösterna - inte tillräckligt för något mandat ^[1].

I kommunvalet 2018 nästan tredubblades stödet till 2 982 röster och 3,01 procent ^[2]. Det räckte till två av 65 mandat och därmed en plats i kommunfullmäktige ^[2]. Ett tungt namn på listan bidrog till uppgången: Peter Springare, den poliskändis som blev riksbekant 2017 för sina invandrarkritiska Facebookinlägg, kandiderade för Örebropartiet och tog en plats i kommunfullmäktige ^[9]. I valet 2022 skedde ett nytt hopp: 7 780 röster och 7,92 procent, som gav fem mandat ^[3][11].

Tillväxten förklaras inte av fler väljare i valen. Antalet giltiga röster i Örebro kommunval låg på en jämn nivå - 92 333 (2014), 98 947 (2018) och 98 232 (2022) ^[1][2][3]. Valdeltagandet steg lite från 84,83 procent 2014 till 85,66 procent 2018, för att sedan falla tillbaka till 81,18 procent 2022 ^[1][2][3]. Örebropartiets uppgång är alltså en reell förändring i väljarnas partival, inte en följd av att fler röstat.

I regionvalet var utvecklingen ännu brantare - från en mycket lägre nivå. I sitt första försök 2014 fick Örebropartiet 846 röster i Region Örebro län, vilket blev 0,45 procent ^[4]. I regionvalet 2018 steg stödet till 2 461 röster och 1,26 procent, men det räckte inte över regionvalets 3-procentsspärr ^[5][10].

Genombrottet kom 2022, då Örebropartiet fick 8 593 röster och 4,46 procent - mer än en tredubbling av procentandelen på fyra år ^[6][11]. Det gav partiet tre av 71 mandat och det första inträdet i regionfullmäktige ^[6][11]. Regionvalet omfattar hela länet, medan Örebropartiets kärnstöd finns i Örebro tätort. Att partiet ändå passerade spärren länsvitt visar att stödet spridit sig utanför själva kommunen.

Riksdagens 4-procentsspärr har ett inbyggt undantag: ett parti som får minst 12 procent av rösterna i en enskild riksdagsvalkrets får ändå vara med och fördela de fasta valkretsmandaten där, även om partiet ligger under 4 procent i hela landet ^[7]. Undantaget lades in i den partiella författningsreformen 1968 och tillämpades första gången i riksdagsvalet 1970 - det första valet till enkammarriksdagen ^[7]. I propositionen beskrevs regeln uttryckligt som en möjlighet för "lokalt starka småpartier" att ta sig in i riksdagen ^[7].

Regeln har hittills aldrig utlöst ett enda mandat. På Wikipedia sammanfattas det så här: "Till dags dato har aldrig något parti fått minst tolv procent i en valkrets utan att samtidigt få minst fyra procent i hela landet" ^[7]. Under 16 riksdagsval sedan 1970 har alltså inget parti som stannat under 4 procent nationellt lyckats komma över 12 procent i någon enskild valkrets ^[7][8].

Frågan handlar särskilt om lokala eller regionala partier - men det parti som kommit närmast var ett rikstäckande parti. KDS (Kristdemokraterna) fick 10,6 procent i Jönköpings läns valkrets i riksdagsvalet 1988, men bara 2,94 procent nationellt ^[12]. Det var partiledaren Alf Svenssons hemmakrets och den så kallade Bibelbältets kärnområde. KDS var visserligen ett nationellt parti med rikstäckande organisation, inte ett lokalt initiativ. Men just för att det låg klart över 10 procent i en enskild valkrets blev det själva mönsterexemplet på hur svår tröskeln är att klara även för ett stort parti med lokalt tydliga fästen ^[12].

Det renaste regionala försöket var Norrbottenspartiet i riksdagsvalet 2002 ^[13]. Partiet var en sammanslagning av Kirunapartiet och Norrbottens sjukvårdsparti och ställde upp uttryckligen för att bära länets intressen till Stockholm. Det fick 9,1 procent i Norrbottens läns valkrets - och 0,28 procent nationellt ^[13]. Trots det starka länsstödet blev det ingen plats i riksdagen.

De övriga två närapå-fallen var även de rikstäckande partier med regionala tyngdpunkter, inte lokala partier. Feministiskt initiativ nådde 7,18 procent i Stockholms kommuns valkrets 2014 - deras bästa valkrets någonsin ^[14]. Sverigedemokraterna fick 7,13 procent i Skåne läns västra valkrets 2006, fyra år innan partiet slog igenom nationellt ^[15].

I det senaste valet 2022 kom inget utomparlamentariskt parti ens i närheten ^[16]. Det bästa resultatet för ett sådant parti i en enskild riksdagsvalkrets var Partiet Nyans med 2,10 procent i Malmö kommuns valkrets ^[16]. Örebropartiet självt har inte ställt upp i något av riksdagsvalen 2014, 2018 eller 2022 ^[3][16].

Räknat i röster är kraven mycket större än vad procenttalet först antyder. Örebro läns riksdagsvalkrets hade 194 190 giltiga röster i riksdagsvalet 2022 ^[16]. Tolv procent där motsvarar ungefär 23 300 röster - tre gånger så många som Örebropartiet fick i kommunvalet samma år i just Örebro kommun (7 780) ^[3][16]. Riksdagsvalkretsen omfattar hela länet, medan Örebropartiets kärna finns i staden. Även Norrbottenspartiets 9,1 procent i Norrbotten motsvarade omkring 14 900 röster - och det räckte inte fram till spärren ^[13].

Till det kommer att den valkrets där partiet är starkt måste vara stor nog att över huvud taget fördela ett fast mandat till det. Gotland, som är landets minsta valkrets med bara två fasta mandat, har den lägsta röstsumman - men just för att antalet mandat är så litet krävs ändå ett tydligt övertag för att ett elfte parti ska kila in sig ^[7].

I oktober 2025 meddelade Markus Allard att Örebropartiet ställer upp i riksdagsvalet 2026 och att målet är just 12 procent i Örebro läns valkrets ^[9]. Med kommunvalet 2022 som utgångspunkt - 7,92 procent i Örebro kommun, som är den befolkningsmässigt största men bara en del av länet - är det ett historiskt ambitiöst försök ^[3]. Ingen har lyckats sedan 1970, och de som varit närmast har haft antingen en rikstäckande partiapparat i ryggen (KDS, FI, SD) eller en tydlig länsövergripande sakfråga (Norrbottenspartiet) ^[7][8]. Örebropartiet är ett kommunparti som skulle behöva växa till ett länsparti på ett år.