Pensionens köpkraft föll 12 % under tre inflationsår - och tre fjärdedelar av tappet återstår

Det svenska inkomstpensionssystemet, som trädde i kraft 1999 och ersatte ATP, indexeras mot den genomsnittliga löneutvecklingen i ekonomin - inte mot konsumentprisindex ^[8]. Varje höst fastställer Pensionsmyndigheten ett inkomstindex som speglar lönelägets förändring. Från detta dras 1,6 procentenheter - en normränta som ska motsvara förväntad långsiktig real tillväxt ^[4]. Nettot styr hur mycket pensionen höjs i januari.

Under perioder av måttlig inflation, när löner och priser stiger i takt, fungerar mekanismen som avsett. Systemet innehåller också en automatisk balanseringsmekanism - den så kallade bromsen - som kan dämpa höjningarna ytterligare när systemets finanser är ansträngda; den var aktiv 2010-2018 ^[8]. Men den grundläggande sårbarheten kvarstår: om inflationen rusar iväg och lönerna inte hänger med, slår gapet direkt mot pensionärernas köpkraft.

Det gäller dock inte garantipensionen - det grundskydd som utbetalas till drygt 1,1 miljoner ålderspensionärer ^[6]. Den är inte kopplad till löneutvecklingen utan till prisbasbeloppet, ett belopp som SCB fastställer utifrån KPI i juni varje år ^[10]. Maximal garantipension för en ogift person uppgår till 2,43 prisbasbelopp per år ^[10]. Under inflationsåren 2022-2024 steg prisbasbeloppet med 8,7 procent inför 2023 (från 48 300 till 52 500 kronor) och 9,1 procent inför 2024 (till 57 300 kronor) ^[12][13] - fyra till nio gånger mer än inkomstpensionens höjningar om 3 respektive 1 procent. Det kumulativa köpkraftsbortfall på nära 12 procent som redovisas nedan gäller alltså i synnerhet de pensionärer vars pension nästan uteslutande härrör från inkomstpensionssystemet; pensionärer med garantipension - typiskt de med lägre livsinkomst och kortare yrkeskarriär - hade ett inbyggt KPI-skydd som det lönekopplade systemet saknar ^[1][2][5].

I januari 2022 höjdes inkomstpensionen med 2,5 procent ^[1] - medan KPI för hela det året steg med 8,4 procent ^[5]. Det innebar en real köpkraftsminskning på nära 5,5 procent ^[1][5]. I januari 2023 höjdes pensionen med 3,0 procent ^[1] mot en inflation på 8,5 procent ^[5] - ytterligare nära 5 procent förlorat i köpkraft. Under 2024 steg priserna med 2,9 procent medan pensionen höjdes med 1,0 procent ^[2][5] - ett tredje år i rad där pensionärerna gick bakåt i reala termer.

Kumulativt innebär det att inkomstpensionens köpkraft sjönk med nära 12 procent under 2022-2024 ^[1][2][5]. En pensionär med 16 000 kronor per månad i januari 2022 fick drygt 17 000 kronor i januari 2025 nominellt - men hade behövt nära 19 400 kronor för att hålla samma köpkraft som tre år tidigare ^[1][2][5].

Medlingsinstitutet bekräftar det bakomliggande mönstret: reallönen i hela ekonomin föll med 5,6 procent 2022 och 4,9 procent 2023 ^[9]. Eftersom inkomstpensionen speglar lönernas nominella rörelse fastnar pensionärerna i kläm just de år då löneökningarna inte håller jämna steg med priserna.

I januari 2025 höjdes inkomstpensionen med 4,0 procent - den högsta höjningen på nio år ^[3]. Med en inflation 2025 på 0,7 procent ^[5] innebar det en real ökning på drygt 3 procent - den första sedan 2020. Men 2025 återvann bara ungefär en fjärdedel av de tre föregående årens tapp; pensionens köpkraft är fortfarande drygt 9 procent lägre än i januari 2022 ^[1][2][3][5].

För 2026 har inkomstpensionen fastställts att höjas med 1,9 procent ^[4]. Med låga inflationsutsikter ger det en moderat real förbättring. Ändå är tappet från inflationsåren på intet sätt utraderat - och de pensionärer som gick i pension före eller under 2022 bär det kumulativa köpkraftsbortfallet med sig år efter år ^[1][2][3][5].

Bland inkomstpensionärerna bär kvinnor en dubbel börda. Den genomsnittliga allmänna pensionen uppgick i januari 2026 till 16 800 kronor per månad för alla, men bara 15 600 kronor för kvinnor och 18 100 kronor för män ^[6] - en klyfta på 2 500 kronor per månad, eller 16 procent. Varje procentenhets köpkraftsbortfall drabbar den gruppen hårdare i absoluta kronor räknat.

Bakom gapet ligger pensionssystemets konstruktion: inkomstpensionen speglar livsinkomsten. Kvinnor har historiskt haft lägre löner, fler deltidsår och en större del obetalt omsorgsarbete. Den genomsnittliga sammanlagda pensionsrätten för inkomst- och premiepension uppgick 2024 till 65 200 kronor per år för kvinnor och 72 500 kronor för män ^[7] - en klyfta på 10 procent redan i ackumuleringsfasen.

Pensionsmyndigheten bedömer att könsgapet i pensionerna tar decennier att sluta, givet nuvarande takt i löneutjämning och arbetsmarknadsdeltagande ^[7]. Så länge gapet kvarstår drabbar varje inflationskris - och varje period av real köpkraftsminskning - hälften av landets pensionärer extra hårt i kronor räknat.