VerifieradOmgranskning (omgång 3) efter revision. Revision_notes.json visar att de två ändringarna uteslutande bestod av tillagda citationsmarkörer ([1][4] respektive [1]) på meningar som inte innehåller egna numeriska påståenden - inga siffervärden ändrades. Inga claims var flaggade (discrepancy/unverified) i föregående rapport. Samtliga claims kopieras oförändrade från fact_check_previous.json. Inga avvikelser.
Polisen nådde 10 000-målet - men två av tre nya var civilanställda, inte poliser
Polismyndigheten passerade regeringens tillväxtmål om 10 000 fler anställda redan i mars 2024, och vid årets slut hade myndigheten växt med 11 426 personer sedan ingången av 2016 [1]. Men bara en tredjedel av tillväxten - 3 942 personer - var utbildade poliser [1]. Antagningen till polisutbildningen har samtidigt ökat kraftigt från 1 350 till 2 100 antagna per år 2017-2024, och kring 12 procent av dem som börjar utbildningen hoppar av innan examen [2].
Målet är nått - men med en tydlig slagsida
Regeringen Löfven satte 2017 upp målet: Polismyndigheten skulle ha 10 000 fler anställda vid ingången av 2025 jämfört med ingången av 2016 [1]. Det målet nåddes i mars 2024, nio månader innan årets slut [1]. Vid utgången av 2024 hade myndigheten 39 690 anställda, 11 426 fler än vid startpunkten [1].
Men läser man siffrorna baklänges syns en tydlig obalans: av tillväxten på 11 426 personer utgjordes 7 484 av civilanställda och 3 942 av poliser [1]. Antalet civilanställda ökade med nästan 90 procent, medan antalet utbildade poliser bara ökade med 20 procent [1]. Cirka två tredjedelar av tillväxten är alltså civil personal - utredare, analytiker, IT- och administrativ personal - inte poliser med polislegitimation.
Riksrevisionen har påpekat att Polismyndigheten själv haft ett internt mål om 70 procent poliser och 30 procent civila i personalstyrkan [2]. Sett till det interna målet saknades drygt 2 000 poliser vid utgången av 2024 [2].
Laddar diagram...
Antagningen till polisutbildningen har vuxit - särskilt 2024
Antalet antagna till grundutbildningen till polis har ökat från 1 350 personer 2017 till cirka 2 100 personer 2024 [2]. Antagna räknas av Plikt- och prövningsverket - det är personer som klarat prövningen och tackat ja till en utbildningsplats. Kurvan är inte rak: rekordåret 2020 antogs 1 869 personer trots pandemin, och åren däremellan har svängt mellan 1 500 och 1 900 [2]. Högsta noteringen 2024 var cirka 2 100 antagna [2].
Hur många som sedan faktiskt börjar utbildningen är alltid färre. Polismyndigheten räknar dem som är kvar efter två veckor - av 2024 års antagna började 1 555 på grundutbildningen och 140 på den funktionsinriktade polisutbildningen, alltså 1 695 totalt [3]. 2025 tog påbörjandet ett kliv till: 1 978 personer började en polisutbildning (1 801 grundutbildning + 177 funktionsinriktad), det högsta antalet under ett kalenderår någonsin [3].
Laddar diagram...
Bakom siffrorna finns två motsägelser. Antalet ansökningar har fallit från toppen på nästan 35 000 under pandemiåret 2020 till cirka 25 500 under 2024 [2]. Ändå har antalet antagna ökat. Förklaringen är delvis att bara knappt hälften av de sökande uppfyller grundkraven, men också att Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten har byggt ut prövningskapaciteten och ändrat kravprofilen 2022 [2].
Samtidigt har platserna inte alltid fyllts. Vårterminerna 2023 och 2024 stod cirka 20 procent av utbildningsplatserna tomma [2]. Först vårterminen 2025 kröp tomma platser ned till 5 procent [2].
Cirka tolv procent hoppar av utbildningen
Polisutbildningen är tvåårig och avslutas med en sex månader lång aspirantutbildning inom Polismyndigheten [2]. Genomströmningen - Polismyndighetens interna mått på hur stor andel som klarar hela utbildningen inklusive aspiranttjänstgöringen - uppgick till 88 procent för år 2023 [2]. Med andra ord hoppar cirka 12 procent av eller blir underkända på vägen [2]. Det är en hög genomströmning jämfört med andra svenska universitetsutbildningar, men lägre än i Norge, där ungefär 95 procent av polisstudenterna går i mål [2].
Bakom avhoppen finns flera olika orsaker. Riksrevisionen har kartlagt cirka 900 studieavbrott vid landets fem polislärosäten mellan 2017 och 2024, alltså drygt hundra per år [2]. Skälen varierar: skador under de fysiska momenten, att studenten insett att yrket inte passar, eller att studenten valt att avbryta i stället för att riskera att bli avskild efter sitt sista försök på en tentamen. Formella avskiljanden på livstid ligger däremot på bara 55 beslut under åren 2019-2024 [2].
Själva slutet av utbildningen har blivit en flaskhals. Under 2023 underkändes cirka 4,5 procent av aspiranterna, och drygt 20 procent av kullen behövde en särskild handlingsplan för att klara utbildningen [2]. Antalet handlingsplaner steg med 25 procent på ett år, vilket Riksrevisionen tolkar som ett tecken på att en ändrad kravprofil 2022 släppt igenom fler personer som senare visar sig ha svårt att klara aspirantfasen [2].
Laddar diagram...
Polistätheten sjönk först - och är nu 225 poliser per 100 000 invånare
Antalet poliser är bara halva svaret på om polisen är större än förr. Under samma år har Sveriges befolkning ökat med drygt 736 000 personer, från 9,85 till 10,59 miljoner enligt SCB [4]. För att jämföra rättvist behöver man räkna om till antal poliser per 100 000 invånare [1][4].
Siffran startade på 202 poliser per 100 000 invånare 2015 och sjönk sedan till 195 år 2017 - polisen krympte i början av tillväxtreformen och återhämtade sig först 2020, samma år som den passerade utgångspunkten [1][4]. Därefter har ökningen gått fortare. I slutet av 2024 hade Sverige 225 poliser per 100 000 invånare, en ökning med cirka 11 procent på nio år [1][4].
Laddar diagram...
Utvecklingen i absoluta tal - +20 procent fler poliser - blir alltså klart mindre imponerande i per capita-termer [1]. Befolkningen har ätit upp ungefär hälften av tillväxten. Sverige ligger fortfarande långt under EU-genomsnittet, som är 341 poliser per 100 000 invånare (Eurostat, medelvärde 2020-2022) [3]. Regeringen har därför satt ett nytt mål: Polismyndigheten ska nå minst upp till EU-snittet.
Stockholmsproblemet
Tillväxten har också varit ojämn geografiskt. Enligt Polismyndighetens egen årsredovisning har polisregion Stockholm bara ökat antalet poliser med 3 procent under tillväxtperioden, medan övriga regioner har ökat med mellan 19 och 29 procent [1]. Totalt gick 88 procent av polistillväxten till regionerna (i motsats till nationella avdelningar), och de största ökningarna i antal har skett i polisregionerna Syd och Väst [1].
Räknar man i stället på polistätheten blir Stockholmsbilden ännu bistrare. Region Stockholm hade 231 poliser per 100 000 invånare 2015 - klart högst i landet [3]. Vid utgången av 2025 var siffran nere på 222, en minskning med 4 procent [3]. Under samma period ökade region Nord sin polistäthet med 33 procent och region Bergslagen med 30 procent [3]. Stockholm har alltså inte bara fått minst poliser i antal - stockholmarna har faktiskt fått lägre polistäthet än tidigare, samtidigt som landet i övrigt fått högre.
Spänningen är uppenbar: Stockholmsregionen har störst befolkning, mest anmälda brott och svåraste rekryteringsläget - men minst tillväxt. Polismyndigheten skriver i årsredovisningen 2024 att man vidtagit "särskilda åtgärder" för att fler polisstuderande ska göra sin aspirantutbildning i Stockholm [1]. Regeringen har också beslutat att Uppsala universitet ska starta polisutbildning från vårterminen 2027 för att avlasta rekryteringen till Stockholm [3].
Vad händer nu?
Målet om 10 000 fler polisanställda är formellt uppnått, men det mått som regeringen nu styr mot är polistätheten [1]. Från januari 2027 föreslås ett system där studielån kan skrivas av för poliser, avsett att gälla från höstterminens studenter 2024 [3]. Regeringen har också gett en utredare i uppdrag att lämna förslag om en betald polisutbildning [2].
Riksrevisionen konstaterar samtidigt att kritiska bitar i antagningen inte står på stadig grund: en arbetsanalys av vad polisyrket faktiskt kräver saknas, gränsvärdena i de fysiska testerna är inte anpassade till yrket, och urvalet följs inte upp på ett strukturerat sätt [2]. Riksrevisionens slutsats är att det inte är säkerställt att antagningen selekterar ut de mest lämpade kandidaterna - en fråga som blir viktigare i takt med att antalet platser byggs ut.