Runt 550 000 människor bor i Sveriges 65 utsatta områden - 19 av dem är särskilt utsatta 2025

Polisen redovisar befolkningen samlat för alla tre kategorier - särskilt utsatta, riskområden och övriga utsatta - och inte för varje kategori för sig. Den siffra polisen själv använder är cirka 550 000 personer, det vill säga ungefär fem procent av Sveriges befolkning, från 2021 års lägesbild ^[4]. I samma rapport konstaterar polisen att andelen sannolikt varit konstant under åren 2015-2020 ^[4].

I 2023 års rapport formulerar polisen det på ett något annorlunda sätt: cirka fyra procent av Sveriges befolkning över 16 år är skrivna i utsatta områden ^[5]. Det motsvarar drygt 340 000 personer 16 år och äldre ^[5]. Siffrorna motsäger inte varandra - de har olika nämnare. 550 000 räknar alla åldrar, 340 000 räknar bara vuxna ^[4][5]. I 2025 års rapport återkommer polisen inte med en ny sifferuppgift, men skriver att den totala geografiska ytan och antalet invånare är stabila jämfört med tidigare ^[6].

Någon officiell siffra för hur många som bor specifikt i de 19 särskilt utsatta områdena finns alltså inte ^[6]. Skälet är att polisens gränser är egna operativa gränser, ritade av lokalpolisområdena i ett rutnät på 250 gånger 250 meter, och de följer inte SCB:s vanliga områdesindelning ^[6]. Det gör att befolkningen inte kan läsas av rakt ur befolkningsstatistiken.

Polisen har publicerat sex lägesbilder sedan starten: 2015, 2017, 2019, 2021, 2023 och 2025 ^{[1][2][3][4][5][6]}. Totalt antal områden har rört sig mellan 53 och 65 ^[6]. Först växte det - från 53 (2015) till 61 (2017) - för att sedan ligga still kring 60 fram till 2023 ^[6]. Ökningen 2017 berodde till största delen på att polisen nominerade områden som inte hunnit tas med två år tidigare, snarare än att fler områden faktiskt hade blivit utsatta ^[2]. I 2025 års lägesbild är antalet 65, men även den ökningen är till största delen teknisk: polisen delade upp sju tidigare områden i mindre delar för att kunna följa dem mer i detalj, samtidigt som ett område (Andersberg i Halmstad) försvann och ett nytt (Granängsringen i Tyresö) tillkom ^[6].

Antalet särskilt utsatta områden har haft en annan kurva. Från 15 år 2015 steg antalet till 23 år 2017 - i samma metodiska ökning som ovan ^[2]. Därefter har antalet minskat i varje lägesbild - 22 (2019), 19 (2021), 17 (2023) - för att öka till 19 igen 2025 ^[3][4][5][6]. Ökningen från 17 till 19 beror på att två tidigare särskilt utsatta områden - Rinkeby/Tensta i Stockholm och Ronna/Geneta/Lina i Södertälje - delades upp i mindre delar, inte på att fler områden faktiskt blev särskilt utsatta ^[6]. Under lägesbilderna 2019 och 2021 uppgraderades enligt rapporterna inget område från utsatt eller riskområde till särskilt utsatt ^[3][4].

En viktig förändring 2025 är att polisen tog bort hela kategorin riskområde ^[6]. De 15 områden som räknades som riskområden i 2023 års lägesbild bedöms nu alla som utsatta - inte som särskilt utsatta ^[6]. Polisen skriver att flertalet av dessa områden skulle ha bedömts på den lägre nivån även om kategorin funnits kvar, eftersom utvecklingen varit stabil eller positiv ^[6]. Omklassningen är alltså delvis substansiell och inte enbart administrativ.

Sedan 2015 har polisen avfört ett antal områden helt från lägesbilden ^[3][4][5][6]. Rörelsen har varit tydligast i två omgångar: 2019 och 2023 ^[3][5].

I 2019 års lägesbild togs Hageby (Norrköping) och Smedby (Upplands Väsby) bort ^[3]. Hageby kom dock tillbaka 2023, efter att situationen enligt polisen försämrats på nytt ^[5]. I 2021 års lägesbild försvann Klockaretorpet (Norrköping) och Rannebergen (Göteborg) ^[4].

Störst rörelse ut ur listan skedde 2023, då sex områden bedömdes ha utvecklats stabilt så pass länge att de inte längre motsvarade kriterierna ^[5]: Älvsjö/Solberga (Stockholm), Östberga (Stockholm), Edsberg (Sollentuna), Termovägen (Järfälla), Lagersberg (Eskilstuna) och Charlottesborg (Kristianstad). Polisen skriver att våldsbrotten i offentlig miljö och den öppna narkotikahandeln har minskat i dessa områden, och att polisen numera kan arbeta där utan de svårigheter som präglat listan tidigare ^[5].

I 2025 års lägesbild är ett helt område borttaget: Andersberg i Halmstad ^[6]. Utöver det försvann fem mindre delområden ur lägesbilden när polisen delade upp större områden och kunde skilja ut de delar där situationen förbättrats ^[6].

Sedan 2015 har antalet uppgraderingar mellan kategorierna varit relativt få ^[1][6]. Den mest uttalade uppgraderingen skedde 2023, då Hovsjö i Södertälje flyttades från riskområde till särskilt utsatt ^[5]. I samma lägesbild fick Södertälje också ett nytt utsatt område - Saltskog - som tidigare varit obedömt ^[5].

Åt andra hållet har rörelsen varit betydligt större. Tre områden nedgraderades från särskilt utsatt till riskområde i 2023 års lägesbild: Biskopsgården (Göteborg), Gottsunda (Uppsala) och Södra Sofielund/Seved (Malmö) ^[5]. Karlslund (Landskrona) flyttades från riskområde till utsatt område ^[5]. Redan 2019 hade Gårdsten i Göteborg tagits ur den strängaste kategorin och blivit riskområde ^[3].

Inget område har uppgraderats till särskilt utsatt i 2025 års bedömning ^[6]. Rörelsen har alltså gått åt ett håll: några områden har lämnat listan helt, ännu fler har bedömts på en lägre nivå än tidigare. Samtidigt har fyra helt nya områden tillkommit i 2023 års lägesbild (Hagalund i Solna, Saltskog i Södertälje, Hageby i Norrköping och Årby i Eskilstuna, samtliga som utsatta) ^[5] och ytterligare ett i 2025 (Granängsringen i Tyresö) ^[6].

Ett särskilt utsatt område kännetecknas enligt polisens definition av en allmän obenägenhet bland de boende att delta i rättsprocessen. Det kan förekomma systematiska hot och våld mot vittnen, och kriminella nätverk har ett direkt inflytande på lokalsamhället ^[6]. Ett utsatt område har lägre socioekonomisk status och en kriminell påverkan som yttrar sig i den sociala kontexten - hot, utpressning, öppen narkotikahandel - men läget är enligt polisen mindre allvarligt än i den strängaste kategorin ^[6].

Det är viktigt att inte blanda ihop utsatta områden med utanförskapsområden. Utanförskapsområden är ett bredare begrepp från SCB och Boverket, definierat utifrån socioekonomiska förhållanden och byggt på RegSO-indelningen ^[6]. Utsatta områden är däremot polisens egna operativa gränser, ritade utifrån vad polisen ser som platser med lokal kriminell påverkan ^[6]. Att ett område försvinner från polisens lista betyder alltså inte att de sociala problemen är lösta - bara att den lokala kriminella påverkan minskat till en nivå där området inte längre uppfyller kriterierna.

Att antalet områden hoppade från 59 till 65 mellan 2023 och 2025 ser i tabellen ut som en försämring ^[5][6]. Polisen understryker att så inte är fallet: ett område har tillkommit, ett har försvunnit, och de övriga fem områdena som fyller ut siffran är delar av tidigare större områden som nu bedöms för sig ^[6]. Att också kategorin riskområde försvinner samtidigt gör siffrorna ännu svårare att jämföra rakt av mot tidigare år.

Den totala befolkningen i utsatta områden är däremot enligt polisen stabil sedan mitten av 2010-talet ^[4][6]. På områdesnivå anger polisens metodstöd att problemnivån under 2025 antingen är stabil eller pekar åt rätt håll i majoriteten av områdena. Bland de utsatta områden som fick en trendbedömning har 12 utvecklats positivt sedan förra bedömningen och 4 negativt - av totalt 47 (ett av dem är Andersberg, som därefter togs bort helt); bland de 19 särskilt utsatta har 3 utvecklats positivt och 2 negativt ^[6].

Det är också värt att nämna att polisen 2023 slutade tillämpa den nationella strategin för arbetet i utsatta områden ^[6]. Innebörden är att polisen inte längre särredovisar åtgärder specifikt för dessa områden. Det gör att en läsare som vill följa hur satsningarna slår i just särskilt utsatta områden får svårare att göra det på nationell nivå än för fem år sedan.