S under 28 med L över spärren har inte hänt i en enda opinionsmätning sedan 2023

Socialdemokraternas kurva har tre tydliga faser sedan 2010 ^[1]. Först en bottenperiod 2010-2018 då stödet ofta låg mellan 24 och 30 procent - Sifo mätte partiet så lågt som 24,6 procent i januari 2012, under Håkan Juholts korta partiledartid, och 23,2 procent i januari 2016 mitt under flyktingkrisen ^[1]. Sedan följde en återhämtning 2019-2022 upp mot valresultatet 30,3 procent i valet 2022 ^[3]. Efter regeringsskiftet lyftes S i opposition till 38,0 procent i Sifos augustimätning 2023 - den högsta noteringen sedan Sifos 38,8 procent i juni 2012 ^[1] - och har därefter pendlat kring 32-35 procent innan de senaste mätningarna åter dragit ner partiet mot 28-30 procent ^[1].

Liberalernas resa är en lång nedförsbacke. Partiet gick in i 2010-talet med runt 7 procent i mätningarna och 7,06 procent i valet 2010 ^[1][4]. Sedan följde stegvisa tapp: 5,42 procent i valet 2014, 5,49 procent 2018 och 4,61 procent 2022 - då klarade L spärren med bara 0,61 procentenheters marginal ^[3][4]. I opinionen har partiet legat under spärren i praktiskt taget hela mandatperioden efter valet, och årsmedelvärdet 2026 är 2,25 procent - den lägsta nivån någon gång i Liberalernas mätningar ^[1].

Räknar man ihop alla väljarbarometrar sedan 2010 - drygt 1 450 mätningar - så uppfyller 24 procent villkoret att S ligger under 28 procent samtidigt som L ligger över 4 procent ^[1]. Det låter mycket, men fördelningen är extremt ojämn. Kombinationen slår igenom explosionsartat 2015-2018, då den gällde i mellan 55 och 82 procent av mätningarna varje år, och försvinner sedan nästan helt ^[1].

Sedan valrörelsens sista mätning i september 2022 har kombinationen inte inträffat en enda gång - hos något institut, någon månad ^[1]. Ser man i stället på månadsmedelvärdet över alla institut (så kallad poll-of-polls) gick 48 av 199 månader mellan januari 2010 och augusti 2026 med båda villkoren uppfyllda; senaste gången var september 2019 ^[1]. Sifo har mätt kombinationen 50 gånger i sina väljarbarometrar, som sträcker sig ända tillbaka till 1980 ^[1]. 49 av dessa tillfällen inträffade mellan december 2010 och augusti 2020 - det femtionde var i mars 1997, då S låg på 27,6 procent och L på 6,1 procent ^[1]. Före 2010 hände alltså kombinationen bara vid ett enda tillfälle, mars 1997 ^[1].

Att båda villkoren gällde i tre av fyra mätningar 2015-2018 hänger ihop med två samtidiga skeenden ^[1]. S föll när Sverigedemokraterna växte snabbt under flyktingkrisen 2015 och när Stefan Löfvens första regering drogs med sviter av migrationsuppgörelser, decemberöverenskommelsen och Transportstyrelseaffären ^[1]. L, då fortfarande Folkpartiet fram till namnbytet 2015, klarade sig samtidigt kvar strax över spärren tack vare partiledaren Jan Björklunds hårda linje mot SD och för Nato-medlemskap ^[4]. Sifos egna mätningar visade S under 25 procent vid 2 tillfällen - oktober 2015 (24,6 procent) och januari 2016 (23,2 procent) - samtidigt som L pendlade mellan 4,4 och 6,6 procent ^[1].

Efter valet 2018 började mönstret bryta upp ^[1]. Januariavtalet 2019, där L till slut hamnade i uppgörelse med S och MP, splittrade partiet och kostade Björklund posten som partiledare ^[1]. Under Nyamko Sabuni och senare Johan Pehrson bytte L sida till högerblocket, och stödet halverades stegvis - årsmedelvärdet gick från 5,03 procent 2018 till 3,26 procent 2020 ^[1]. S rörde sig i motsatt riktning: när Magdalena Andersson tog över som partiledare hösten 2021 lyftes partiet från 24-27 procent till över 30 procent på ett par månader ^[1].

Med tre undantag har Liberalernas årsmedelvärde legat under 4 procent varje år sedan 2019: 3,80 procent (2019), 3,26 (2020), 2,85 (2021), 4,70 (2022 - valårets uppsving), 3,19 (2023), 3,30 (2024), 2,64 (2025) och 2,25 (2026 hittills) ^[1]. I Sifo mättes L över 4 procent senast i oktober 2022, i den efterdyning av Ukrainainvasion och Nato-process då partiet fick ett tillfälligt lyft ^[1]. Bland samtliga 70 mätningar från alla institut de senaste 12 månaderna har L bara nått över spärren en enda gång: Demoskop i mars 2026, med 4,5 procent ^[1].

S gick åt andra hållet. Från valresultatet 30,33 procent 2022 lyftes partiet i opposition upp till en topp på 38,0 procent i Sifos augustimätning 2023 - drivet av det som statsvetare beskrivit som en oppositionseffekt mot Kristerssonregeringens Tidöavtal med SD ^[3]. Nivåerna 33-38 procent höll i sig genom hela 2023, 2024 och 2025 innan de tre senaste månadernas mätningar tydligt börjat visa på ett tapp ^[1].

De sju senaste mätningarna, publicerade mellan 12 augusti och 1 september 2026, ger den lägsta samlade S-nivån på snart tre år: 25,8 procent hos Novus, 27,9 hos Sentio och 30,3-31,3 procent hos Sifo, Demoskop, Ipsos och Indikator ^[1]. Det är den lägsta Novus-noteringen sedan november 2021 ^[1].

Men L rör sig knappt trots att S tappar. I samma sju mätningar rör sig L mellan 1,9 och 3,3 procent - hela intervallet ligger under fyraprocentsspärren ^[1]. Månadsmedelvärdet för L i augusti 2026 är 2,1 procent ^[1]. SCB:s partisympatiundersökning från juni 2026, som är den officiella halvårsmätningen, gav samma bild: S 33,9 procent, L 2,5 procent ^[1][5].

Med andra ord: den kombination som frågan handlar om - S under 28 procent OCH L säkert över spärren - kräver att L först klättrar tillbaka upp med ungefär en procentenhet från nuvarande nivåer ^[1]. Det har hittills inte hänt i någon enskild mätning under mandatperioden.

Svaret bygger på den öppna datamängden SwedishPolls, som samlar publicerade mätningar från Sifo, Novus, Demoskop, Ipsos, Sentio, Indikator, Skop, Inizio, YouGov, United Minds och SCB:s partisympatiundersökning ^[1]. Sammanlagt drygt 1 450 mätningar sedan januari 2010 ^[1]. Institutens metoder skiljer sig åt - Sifo, Novus, Demoskop och Ipsos använder representativa webbpaneler med kalibrering mot valresultat, Sentio är telefonbaserad, SCB:s partisympatiundersökning är den enda som bygger på urval från befolkningsregistret men publiceras bara två gånger per år ^[5].

Alla mätningar har en statistisk osäkerhet, oftast plus/minus 1-2 procentenheter för de större partierna ^[1]. Enskilda "utstickar-mätningar" bör därför tolkas försiktigt. Poll-of-polls-medelvärden - som används för att avgöra hur ofta båda villkoren gällt samtidigt över en månad - jämnar ut den slumpen. Att kombinationen inte inträffat en enda gång i någon mätning sedan september 2022 är därför ett robust mönster, inte en effekt av tillfälliga svängningar ^[1].

Två metodmässiga fotnoter är värda att lyfta. För det första publicerade Skop under valrörelsen 2022 rullande dagsmätningar (25 stycken augusti-september), vilket blåser upp antalet mätningar det året ^[1]. Räknar man bort Skop faller andelen 2022-mätningar med båda villkor från 10,6 till 5,2 procent ^[1]. För det andra är 2021 års två kombomätningar (av 64 totalt) båda Sentio-mätningar; utan Sentio är antalet noll det året ^[1]. Det påverkar inte huvudslutsatsen om 2015-2018 som kombinationens guldår, men det förklarar varför enskilda år kan se avvikande ut ^[1].