Så har generella statsbidraget vuxit 64 procent i fasta priser sedan 2007 - RUT-avdraget har blivit 47 gånger så stort

Det som staten kallar generella statsbidrag till kommuner och regioner ligger nästan i sin helhet på ett enda anslag i statsbudgeten: anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 ^[2]. Det är den påse pengar som fördelas via det kommunalekonomiska utjämningssystemet - inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag - och som mottagarna själva bestämmer över. Under samma utgiftsområde ligger också ett mindre anslag för LSS-utjämning (5,8 miljarder 2024) ^[2], men de siffror vi använder här gäller alltid huvudanslaget 1:1.

Årsutfallet var 70,8 miljarder kronor 2007 ^[1]. Sedan sjönk anslaget till 62,5 miljarder 2008 ^[5], för att därefter växa i stort sett varje år - till 85,0 miljarder 2011 ^[6], 120,8 miljarder 2020 ^[7], 148,5 miljarder 2021 ^[8] och slutligen 167,9 miljarder 2024 ^[2]. Siffrorna för 2007 fram till 2024 är utfall, alltså vad som faktiskt betalades ut ^[1][2]. Nivån för 2025 - 166,8 miljarder ^[2] - är fortfarande bara anvisat anslag och kan bli marginellt annorlunda när utfallet är känt, men eftersom utbetalningen följer en formel brukar skillnaden bli liten. Räknat i 2025 års priser - alltså när prisökningarna är borträknade - motsvarar det en ökning från 102 till 167 miljarder ^[1][2][3]. Sett per invånare, med en befolkning som vuxit från 9,1 till knappt 10,6 miljoner under perioden, är den reala ökningen mindre - runt 40 procent i stället för 64 procent ^[12].

Nedgången 2008 handlade inte om att kommunerna fick mindre pengar ^[5]. Samma år ersattes den statliga fastighetsskatten av den kommunala fastighetsavgiften, och anslaget skruvades ned med motsvarande belopp eftersom kommunerna nu drog in pengarna direkt själva. Räknar man från 2008 - efter reformen - blir den reala ökningen till 2025 nästan en fördubbling: från 87 till 167 miljarder, plus 92 procent ^[5][2][3].

Två perioder sticker ut i kurvan. Den första är 2020-2021, när pandemin drev upp anslaget med ungefär 50 miljarder kronor på ett par år - från 97 miljarder 2019 till 148,5 miljarder 2021 ^[8]. En del av den höjningen var tillfällig, en del blev kvar när nivån 2022 hamnade på 151,2 miljarder ^[9].

Den andra är hoppet från 2023 till 2024, då anslaget höjdes från 151,9 till 167,9 miljarder - plus 16 miljarder på ett år ^[2][10]. Höjningen var permanent. Bakgrunden var pressad ekonomi i sektorn: många kommuner och regioner redovisade underskott 2022 och 2023 ^[2].

Av det generella statsbidraget 2024 gick 119 miljarder till kommunerna och 49 miljarder till regionerna - alltså ungefär 71 procent kommuner, 29 procent regioner ^[2]. Fördelningen har varit påfallande stabil över perioden. I fasta priser har regionernas del vuxit något snabbare (från cirka 23 till 49 miljarder, plus 114 procent) än kommunernas (från 64 till 120 miljarder, plus 88 procent) ^[5][2][3].

Den bilden är dock missvisande om man vill förstå statens totala stöd - särskilt till regionerna. Utöver det generella statsbidraget betalade staten 2024 ut ytterligare cirka 122 miljarder kronor i riktade statsbidrag till kommunsektorn, varav ungefär 51 miljarder till kommunerna och 70 miljarder till regionerna ^[2]. De pengarna ligger under helt andra utgiftsområden och är öronmärkta för specifika ändamål: läkemedelsförmånen, kortare vårdköer, satsningar på skolan, cancervård, digitalisering, med mera. Sammantaget stod alltså kommunernas generella och riktade statsbidrag för runt 20 procent av verksamhetskostnaderna på 870 miljarder 2024, och regionernas för runt 25 procent av 469 miljarder ^[2]. Det generella statsbidraget ensamt täcker cirka 14 procent av kommunernas och 10 procent av regionernas verksamhet ^[2].

RUT-avdraget infördes den 1 juli 2007 och gav från början halva arbetskostnaden tillbaka på städning, tvätt och en handfull andra hushållstjänster ^[11]. Det första halvåret utnyttjade 46 000 personer avdraget för sammanlagt 120 miljoner kronor ^[4]. Sedan har antalet användare växt varje år: 320 000 år 2010, 660 000 år 2015, en miljon 2019 och 1,23 miljoner 2024 ^[4].

Statens kostnad har följt med uppåt. 442 miljoner 2008, 1,3 miljarder 2010, 3,3 miljarder 2015, 5,6 miljarder 2019 och 8,0 miljarder 2024 ^[4]. I 2025 års priser motsvarar det en ökning från 0,6 miljarder (2008, första hela året) till 8,1 miljarder 2024 - alltså drygt tretton gånger så mycket ^[4][3]. Räknat från introduktionshalvåret 2007 är ökningen fyrtiosju gånger ^[4][3].

Höjningen är driven både av att fler använder avdraget och av regeländringar: fakturamodellen 2009 gjorde avdraget omedelbart tillgängligt i stället för retroaktivt, det separata RUT-taket blev 25 000 kronor 2016, höjdes till 50 000 kronor 2019 och till 75 000 kronor 2021 - samtidigt som listan över tjänster som ger avdrag utvidgades flera gånger ^[11][13][14]. RUT-avdraget är den mindre av de två varianterna av husavdrag: ROT-avdraget för renoveringar uppgick 2024 till ungefär 12 miljarder kronor - ungefär hälften mer än RUT ^[4].

I kronor räknat är de två posterna inte i samma storleksordning - och har aldrig varit det. Det generella statsbidraget 2024 var drygt tjugo gånger så stort som RUT-avdragets kostnad samma år, 168 mot 8 miljarder ^[2][4]. Räknat i 2025 års priser har det generella statsbidraget växt med 65 miljarder sedan 2007, medan RUT-avdraget har växt med knappt 8 miljarder ^[1][2][4][3]. I absoluta kronor är statsbidragsökningen alltså ungefär åtta gånger så stor som RUT-utvidgningen ^[1][2][4][3].

Bilden ser annorlunda ut om man räknar i procent. Statsbidraget har vuxit 64 procent realt sedan 2007 ^[1][2][3]. RUT-avdraget har vuxit fyrtiosju gånger ^[4][3] - en tillväxttakt som helt saknar motsvarighet på anslagssidan, av det enkla skälet att RUT-avdraget startade från nästan ingenting när reformen introducerades. En rimlig jämförelse gäller därför den etablerade RUT-nivån: från 0,6 miljarder 2008 (första hela året, i 2025-priser) till 8,1 miljarder 2024 är ökningen ungefär tretton gånger ^[4][3].

Ett par saker är värda att hålla i minnet innan man drar slutsatser av kurvorna. Konsumentprisindex - som vi använt för att räkna bort prisökningarna - mäter hushållens priser, inte kommunernas kostnader. Kommunsektorns största utgift är personalen, och SKR:s eget prisindex för kommunal verksamhet (PKV) väger in löner och sociala avgifter mer än KPI gör. PKV har under perioden vuxit snabbare än KPI, vilket innebär att statsbidragsökningen mätt mot kommunernas faktiska kostnader är lägre än den KPI-deflaterade siffran på 64 procent ^[1][2][3]. En del av tillskotten har alltså använts för att täcka prisökningar på kommunsektorns egna inköp snarare än ny verksamhet.

Jämförelsen med RUT-avdraget bör också hanteras varsamt. De två posterna gör helt olika saker. Statsbidraget finansierar skola, äldreomsorg och sjukvård via kommuner och regioner. RUT-avdraget är en skattereduktion till privatpersoner som köper hushållstjänster. Att den ena har vuxit snabbare procentuellt än den andra säger något om båda posternas historia, men inte i sig något om vad staten prioriterat: en femtiofaldig ökning från en obetydlig startpunkt är matematiskt lätt, medan att flytta anslaget för välfärden femtio gånger skulle kräva en helt annan storleksordning av pengar. Att statsbidraget vuxit med 65 miljarder och RUT-avdraget med knappt 8 miljarder är den mer talande siffran ^[1][2][4][3].