SCB:s partisympatimätning: 43 procent av rörelserna 2015-2025 är brus - och missade valen med störst avvikelse 2022

SCB redovisar varje partis andel med ett osäkerhetstal - i tabellerna skrivet som ett ± efter procenttalet. Intervallet punktskattning ± osäkerhetstal är ett 95-procentigt konfidensintervall: det innehåller det sanna värdet i befolkningen med 95 procents sannolikhet, förutsatt att inga systematiska fel förekommer ^[1]. Storleken på felmarginalen beror på urvalet (cirka 4 500 svarande sedan 2015) och på hur stort partiet är - marginalen är som störst för partier runt 50 procent och krymper mot noll för mycket små partier ^[2][3].

I den senaste mätningen (maj 2026) har Socialdemokraterna störst absolut felmarginal, ±1,2 procentenheter kring skattningen 33,9 procent ^[3]. Liberalerna, som är minst av riksdagspartierna, har den minsta marginalen, ±0,5 procentenheter kring 2,5 procent ^[3].

Märk skillnaden mellan absolut och relativ osäkerhet: för S är ±1,2 pp bara omkring 3,5 procent av partiets stöd - för L är ±0,5 pp 20 procent av stödet ^[3]. För småpartierna nära fyraprocentsspärren är osäkerheten i praktiken avgörande - en PSU som visar L på 4,0 procent är förenlig med allt mellan 3,5 och 4,5, alltså både över och under spärren ^[3].

SCB anger själva att osäkerhetsmarginalen gäller för både punktskattningen och förändringsskattningen mellan två mätningar ^[1]. Tumregeln som SCB publicerar i varje PSU-rapport: en skillnad mellan två på varandra följande mätningar är statistiskt säkerställd på 95-procentsnivån om den är större än medelvärdet av de två mätningarnas osäkerhetstal ^[2]. Går jämförelsen två steg tillbaka multipliceras tröskeln med 1,2, och längre tillbaka med 1,4 ^[2].

Att tröskeln för PSU är lägre än för de flesta väljarbarometrar från Novus, Sifo och andra beror på PSU:s paneldesign: urvalet består av tre grupper där varje person deltar i tre på varandra följande PSU ^[2]. Två tredjedelar av urvalet är därför gemensamt mellan två konsekutiva mätningar - samma personer får frågan igen - och det gör att osäkerheten i själva skillnaden krymper ^[2]. I andra opinionsmätningar dras ett nytt urval varje gång, och där måste rörelsen vara betydligt större för att vara säkerställd ^[2].

I praktiken innebär tumregeln att en förändring för Socialdemokraterna på under ungefär 1,2 procentenheter från en PSU till nästa inte går att skilja från slumpen, medan en rörelse på 0,5 procentenheter för Liberalerna räcker ^[2][3].

Räknar man alla förändringar mellan två på varandra följande PSU från maj 2015 till maj 2025 blir det 18 förändringar per parti, totalt 144 för de åtta riksdagspartierna ^[4]. Av dessa var 82 större än den gemensamma osäkerhetströskeln - det vill säga statistiskt säkerställda ^[4]. Resten, 62 av 144 (43 procent), var för små för att skilja från slumpmässigt brus ^[4].

Andelen säkerställda förändringar skiljer sig kraftigt mellan partierna. Socialdemokraterna, som gjorde flest stora hopp under perioden - inte minst plus 8,7 procentenheter mellan november 2019 och maj 2020 mitt under pandemins första våg - hade 14 säkerställda förändringar av 18 ^[4]. Vänsterpartiet, som varit stabilt mellan 6 och 9 procent hela perioden, hade bara 5 av 18 ^[4]. Miljöpartiet och Liberalerna, båda i nedåtgående trend men med små svängningar från mätning till mätning, hade också 8 av 18 var ^[4].

Själva mönstret är väntat: partier med kraftiga rörelser (S, M, SD, C) får ofta säkerställda skillnader, medan partier vars stöd ligger kvar på ungefär samma nivå från maj till november lika ofta rör sig inom bruset. Att bara knappt 6 av 10 mätta förändringar är säkerställda är en påminnelse om att en pil upp eller ner i ett stapeldiagram inte automatiskt betyder att opinionen faktiskt har rört sig ^[4].

Den sista PSU:n före riksdagsvalet 9 september 2018 var maj 2018, publicerad den 11 juni ^[1][5]. Snittavvikelsen (medelabsolutfelet) mellan PSU och det faktiska valresultatet blev 1,1 procentenheter per parti ^[5][6]. Tre partier hamnade utanför sin felmarginal:

• Kristdemokraterna: PSU 3,0 procent, valresultat 6,31 procent - PSU underskattade med 3,3 pp ^[5][6].
• Moderaterna: PSU 22,2 procent, valresultat 19,84 procent - PSU överskattade med 2,4 pp ^[5][6].
• Sverigedemokraterna: PSU 18,8 procent, valresultat 17,53 procent - PSU överskattade med 1,3 pp ^[5][6].

Socialdemokraterna (PSU 27,9 mot valresultat 28,26 procent), Centern, Vänsterpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet landade alla inom felmarginalen ^[5][6].

Siffrorna ovan är hämtade från SCB:s aktuella statistikdatabas, som räknats om med den metod SCB införde i maj 2020 ^[4][9]. Det ursprungliga pressmeddelandet från maj 2018 visade något andra värden (bland annat S 28,3, M 22,6, KD 2,9, SD 18,5, L 4,4), och med de originalsiffrorna hade även Liberalerna hamnat utanför felmarginalen med en miss på 1,1 procentenheter ^[1][9]. Slutsatserna i sak - att KD:s sensommaruppgång blev PSU:s största enskilda miss och att S landade rätt - är desamma.

Att KD missades så kraftigt är den mest kända delen av 2018 års opinionsdramatik: partiet låg mycket lågt i alla väljarbarometrar in i sommaren, tog kraftig fart under Ebba Buschs partiledarskap under valrörelsen och landade långt över alla mätningar. PSU:n mättes i maj - fyra månader före valet - och hann därför inte fånga rörelsen ^[1][5].

Sista ordinarie PSU före valet 11 september 2022 var maj 2022, publicerad den 8 juni ^[3][6]. Snittavvikelsen växte till 1,6 procentenheter per parti - det sämsta resultatet av de två senaste valen ^[5][6]. Sex av åtta partier hamnade utanför sin felmarginal:

• Sverigedemokraterna: PSU 17,0 procent, valresultat 20,54 procent - underskattade med 3,5 pp (den enskilt största missen) ^[5][6].
• Socialdemokraterna: PSU 33,3 procent, valresultat 30,33 procent - överskattade med 3,0 pp ^[5][6].
• Moderaterna: PSU 21,3 procent, valresultat 19,10 procent - överskattade med 2,2 pp ^[5][6].
• Miljöpartiet: PSU 3,3 procent, valresultat 5,08 procent - underskattade med 1,8 pp ^[5][6].
• Liberalerna: PSU 3,4 procent, valresultat 4,61 procent - underskattade med 1,2 pp ^[5][6].
• Vänsterpartiet: PSU 7,8 procent, valresultat 6,75 procent - överskattade med 1,0 pp ^[5][6].

Bara Centerpartiet och Kristdemokraterna hamnade inom sina felmarginaler ^[5][6].

Detta är dock bara halva bilden. SCB genomförde en metodundersökning i själva valrörelsen 2022, med insamling 24 augusti till 10 september och 3 086 svarande ^[3]. Den siffran har aldrig publicerats som en officiell PSU utan användes för att validera metoden - och där blev snittavvikelsen bara 1,1 procentenheter, ungefär lika bra som maj 2018 ^[3]. Sverigedemokraterna skattades där till 19,0 procent (mot 20,5 i valet), Socialdemokraterna till 31,5 (mot 30,3), Moderaterna till 16,3 (mot 19,1) ^[3]. Med andra ord: när samma metod användes tre veckor före valet fångade PSU rörelsen mycket bättre ^[3]. Skillnaden mellan maj- och septembermätningen bekräftar att den stora felkällan 2022 var tidsgapet på nästan fyra månader, inte metoden i sig ^[3]. SCB själva skriver att "jämförelser mot valresultatet ska göras med viss försiktighet" eftersom "en valhandling inte kan jämföras med att svara på en undersökning om ett kommande val" ^[3].

PSU är ingen valprognos. SCB själva skriver att metoden är byggd för att mäta partisympati och "val idag", inte för att förutsäga ett val flera månader framåt ^[3]. Ändå säger jämförelsen med de faktiska valen något om hur långt en momentanmätning bär: 2018 höll den ganska väl, 2022 räckte den inte hela vägen fram - men SCB:s egen septembermätning 2022 landade så nära valresultatet som man kan begära.

Tre saker påverkar hur väl mätningen speglar opinionen. För det första har SCB från och med 2023 gått från två PSU per år (maj och november) till en enda - i maj ^[7]. Den sista november-mätningen gjordes i november 2022 ^[7]. Avståndet mellan sista officiella PSU och ett höstval har alltså vuxit - PSU maj publiceras i början av juni, valet hålls i september, och rörelser under sommaren och valrörelsen fångas inte alls.

För det andra har svarsfrekvensen fortsatt att falla. I maj 2018 var svarsfrekvensen 52,9 procent ^[8]; i maj 2026 hade den fallit till 49,0 procent ^[3]. Bortfallet är den största systematiska felkällan i alla urvalsundersökningar i dag.

För det tredje justerade SCB metoden i maj 2020, då man gick över till en gemensam GREG-estimator för både Val idag och Partisympati med utökad hjälpinformation (partival vid senaste riksdagsval, kön × ålder, region, utbildning, utrikes/inrikes född) ^[9]. Alla historiska värden från november 2010 räknades om med den nya metoden ^[9] - siffrorna i den här artikeln är från SCB:s aktuella statistikdatabas efter omräkningen, vilket gör att de skiljer sig något från de pressmeddelanden som publicerades vid respektive tillfälle.

SCB själva påpekar att tumreglerna för signifikans bara gäller PSU - andra opinionsmätningar har ofta urvalsdesign som gör att skillnader måste vara betydligt större för att vara statistiskt säkerställda ^[2]. En knapp procentenhets rörelse i en institutsmätning från Novus eller Sifo är alltså i praktiken alltid brus - men det gäller även för många av de rörelser som PSU visar.