Skuldkvoten faller för första gången sedan 90-talet - just när regeringen släpper bolånebromsen

SCB:s kvartalsserie är entydig: efter en obruten klättring från 93,7 procent 1996 till toppen på 198,0 procent i slutet av 2021 vände utvecklingen ^[1]. Skuldkvoten har nu fallit 26,1 procentenheter från toppen ^[1] - en period av deleveraging som varken tvåtusentalets IT-krasch, finanskrisen 2008-2009 eller det tillfälliga slopandet av amorteringskravet under pandemin lyckades utlösa.

Riksbanken själv skriver i sin senaste finansiella stabilitetsrapport att skuldkvoten fortsatt att minska "från omkring 200 procent i slutet av 2021 till 175 procent i dag" - och konstaterar att bolånen växer långsammare än inkomsterna ^[3].

Mekaniken är att nämnaren gått fortare än täljaren: den disponibla medianinkomsten steg 3,5 procent bara mellan mars 2025 och mars 2026 ^[4], medan bolånestocken vuxit långsamt eftersom bostadspriserna dämpats och många valt att amortera mer. Absolut sett är hushållens skulder fortsatt rekordhöga - 5 530 miljarder kronor första kvartalet 2026 ^[3] - men mätt mot förmågan att betala har trycket lättat.

Den snabba deleveringen syns också i räntekvoten - hur stor andel av den disponibla inkomsten som går till räntor. Efter styrräntehöjningarna 2022-2023 sköt räntekvoten upp från 3,7 procent i slutet av 2021 till 7,7 procent första kvartalet 2024, mer än en fördubbling ^[5]. Sedan Riksbanken började sänka har den ramlat tillbaka till 5,4 procent första kvartalet 2026 ^[5].

Med andra ord: en genomsnittlig hushållsränta som för ett par år sedan tog nästan var trettonde krona av den disponibla inkomsten tar nu drygt var nittonde ^[5]. Det är fortfarande högre än på 2010-talet, då räntekvoten låg strax under 4 procent under flera år ^[5], men effekten på hushållens kassaflöde är kraftig - och en av flera anledningar till att det finns marginal att bygga nya lån på.

Från 1 april 2026 gäller lag 2026:226: bolånetaket höjs från 85 till 90 procent av marknadsvärdet, och det skärpta amorteringskravet - den extra procenten för lån över 4,5 gånger inkomsten - försvinner helt ^[2]. Kravet på 1 respektive 2 procents amortering vid belåningsgrader över 50 respektive 70 procent finns kvar ^[2].

Rent räknematematiskt betyder det att ett hushåll med 700 000 kronor i inkomst som förr fick låna 3,15 miljoner nu kan låna långt mer, om banken godkänner ^[2]. Riksbanken skriver rakt ut att förändringarna "bedöms öka hushållens skuldsättning" och pekar på att svenska bolånetagare historiskt lägger sig "nära gällande gränsvärden i regelverket" ^[3]. Man varnar för att skulder och priser kan börja växa "på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart" och förespråkar ett skuldkvotstak som ny broms ^[3].

Riksbanken själv sammanträder om styrräntan den 20 augusti ^[6]. Kombinationen av lägre räntor, lättade regler och stigande reallöner är samma cocktail som en gång tog skuldkvoten från under 100 till över 190 procent på ett kvartssekel ^[1]. Frågan är om trendbrottet i skuldkvoten är slut eller om det bara var en paus.

SCB:s 172 procent är ett makrogenomsnitt: total låneskuld i hela hushållssektorn dividerad med sektorns totala disponibla inkomst ^[1]. Men bara omkring hälften av hushållen har bolån - skulden är alltså koncentrerad, medan nämnaren räknas på alla. När Finansinspektionen istället mäter direkt på de hushåll som tog ett nytt bolån 2024 landar den genomsnittliga skuldkvoten på 278 procent av bruttoinkomsten ^[7].

Den mikroskuldkvoten är dessutom i praktiken oförändrad sedan 2018, då det skärpta amorteringskravet infördes ^[7]. Efter pandemitoppen på 312 procent 2021 har snittet fallit tillbaka till 278 procent 2024 - "en nivå motsvarande den 2018", skriver FI ^[7]. Fallet i makrokvoten är alltså brantare än fallet hos de faktiska låntagarna.

Toppen är också ojämnt fördelad: 5,5 procent av bostadsköparna 2024 hade skuldkvot över 450 procent ^[7] - just den nivå som utlöste det skärpta amorteringskravet. I Storstockholm var andelen drygt 11 procent, i Göteborg cirka 6 procent ^[7]. Det är exakt dessa hushåll som får den största omedelbara lättnaden när extraamorteringen nu slopas - och som är känsligast om räntorna vänder upp igen.

Att makrokvoten fallit till 172 procent ^[1] ändrar inte att svenska hushåll är bland de mest skuldsatta i Europa. Riksbanken understryker att "skuldsättningen är dock fortsatt hög i ett internationellt perspektiv", samtidigt som räntebindningstiderna "överlag är korta" - vilket gör hushållen känsliga för nya räntesmällar ^[3].

Riksbanken hänvisar till Finansinspektionens undersökningar som visar att de mest skuldsatta ofta har små likvida buffertar ^[3]. En sjunkande skuldkvot i genomsnitt kan alltså mycket väl samexistera med enskilda hushåll som skulle knäckas av en ny störning.

Om hushållen nyttjar det nya utrymmet, om Riksbanken sänker igen den 20 augusti ^[6], och om bostadsmarknaden vaknar under hösten kan skuldkvoten vända uppåt redan under 2026 - för första gången på fyra år.