SOM: stödet för homoadoption steg från 20 till 32 procent - sedan slutade SOM fråga

SOM-institutet i Göteborg har egentligen bara en riktig tidsserie som handlar direkt om samkönade pars rättigheter: frågan om att tillåta homosexuella par att adoptera barn. Den mättes 2001, 2002, 2006 och 2007 - och stödet för förslaget steg från 20 till 32 procent ^[2]. Sedan togs frågan bort, sannolikt efter att adoptionslagen redan trätt i kraft 2003 ^[7]. Någon motsvarande SOM-serie om samkönade äktenskap finns inte; frågan verkar aldrig ha fått en plats i det årliga trendbatteriet, och äktenskapslagen blev könsneutral 2009 ^[7].

En närliggande, bredare fråga - om att 'stärka homo-, bi- och transsexuellas ställning i samhället' - har mätts flera år sedan 2011 och ligger på mellan 44 och 55 procent ^[1][2]. I den senaste mätningen från 2025 tycker 49 procent att det är ett bra förslag ^[3].

SOM bryter i sina öppna tabeller inte ner svaren på riksdagsparti, utan bara på hur väljarna själva placerar sig på en vänster-högerskala. Där är skillnaden mycket stor: 77 procent av dem som ser sig klart till vänster stöder att stärka HBT-personers ställning, mot 29 procent av dem som ser sig klart till höger ^[3]. Den enda offentliga SOM-tabellen som pekar ut ett enskilt parti är från 2006 - och redan då var SD:s väljare de mest tveksamma till homoadoption ^[5]. Ett aktuellt komplement kommer från RFSL:s valgranskning 2026, men den mäter partiernas riksdagsröster och kandidaternas åsikter - inte väljarnas ^[6].

SOM-institutet ställde frågan så här: 'Nedan finns ett antal förslag hämtade från den svenska samhällsdebatten. Vilken är din uppfattning om vart och ett av dem?' Ett av förslagen var 'Tillåta homosexuella par att adoptera barn'. De som svarade fick välja mellan mycket eller ganska bra förslag, varken bra eller dåligt, ganska eller mycket dåligt - eller ingen uppfattning. Andelen 'bra förslag' summerar de två positiva svaren ^[2].

Siffrorna finns bara för fyra år: 20 procent 2001, 21 procent 2002, 29 procent 2006 och 32 procent 2007 ^[2]. Balansmåttet - bra minus dåligt - gick från -35 till -16 under samma period ^[5]. Det är en tydlig rörelse mot mer stöd. Men det är också allt SOM har på just den här frågan. Kurvan i den nyaste rapporten 'Svenska trender 1986-2025' stannar vid 2007 och tar aldrig fart igen ^[1].

Den viktigaste förklaringen ligger utanför opinionen. Sverige tillät samkönade par att prövas som adoptivföräldrar redan den 1 februari 2003, efter riksdagsbeslutet året innan ^[7]. När den politiska stridsfrågan var avgjord flyttades den ut ur SOM:s årliga batteri. Att kurvan slutar i 32 procent innebär alltså inte att stödet har stannat där - det innebär att SOM inte har frågat sedan dess ^[2].

Något som förvånar många är att SOM inte tycks ha någon egen tidsserie om att 'tillåta homosexuella att ingå äktenskap' eller 'samkönade äktenskap'. Ingen sådan graf finns i den senaste Svenska trender-rapporten, och ingen sådan rad finns i tabellappendixet 1986-2022 ^[1][2]. Den könsneutrala äktenskapslagen infördes den 1 maj 2009 ^[7], och till skillnad från adoptionsfrågan verkar äktenskapsfrågan aldrig ha fått en fast plats i SOM:s årliga batteri innan lagen kom. Punktmätningar finns hos andra opinionsinstitut, men de är inte en SOM-serie och kan inte jämföras rakt av med adoptionsserien.

Det betyder att den svenska opinionens svängning i just äktenskapsfrågan är sämre belagd hos SOM än man kanske skulle tro - trots att det var en av de mest debatterade sakfrågorna under 00-talet ^[1][2].

Där SOM däremot har en fortlöpande mätning är i det bredare förslaget 'Stärka homo-, bi- och transsexuellas ställning i samhället'. Andelen 'bra förslag' var 44 procent 2011, klättrade till 55 procent 2017 och har sedan dess legat i intervallet 48-52 procent ^[2]. Senaste siffran från 2025 är 49 procent - i praktiken oförändrat mot både 2019 och 2024 ^[3][4].

Bilden är alltså en snabb uppgång under första halvan av 2010-talet och sedan en lång platå ^[2]. Nästan hälften tycker att det är ett bra förslag att stärka HBT-personers ställning, cirka en tredjedel är neutrala eller negativa, och en tiondel svarar 'ingen uppfattning' ^[3]. Andelen 49 procent räknas som brukligt hos SOM på dem som besvarat frågan ^[3].

Mätningen är inte helt tät: åren 2012, 2018 och 2020-2023 saknas i det öppna materialet ^[2]. Frågan är också bredare än adoptionsfrågan och kan inte tolkas som en direkt uppföljning av den. Men den är i dag den enda långa mätningen SOM har på området.

Innan vi kommer till partierna: SOM:s egen nedbrytning från 2025 visar tre demografiska mönster ^[3]. Den starkaste skillnaden går mellan könen - kvinnor säger i mycket högre grad än män att förslaget är bra, 61 mot 37 procent ^[3]. Utbildningsgapet är nästan lika brett: 61 procent bland högutbildade mot 33 procent bland lågutbildade ^[3]. Åldern spelar mindre roll än man kan tro. Bland 30-64-åringar tycker 53 procent att förslaget är bra, bland 16-29-åringar 50 procent och bland pensionärer 43 procent ^[3]. Det är alltså inte så att det yngsta lagret är mest positivt - medelåldern ligger något högre.

SOM:s öppna 2025-tabell bryter inte ner svaret på partisympati - men den bryter ner det på var väljarna själva placerar sig på en vänster-högerskala ^[3]. Där är skillnaden mycket stor. Bland dem som ser sig klart till vänster tycker 77 procent att det är ett bra förslag att stärka HBT-personers ställning, mot 29 procent bland dem som ser sig klart till höger ^[3]. Det är ett gap på 48 procentenheter ^[3].

Stödet är lägst i mitten och till höger. Bara 38 procent bland dem som varken lutar åt vänster eller höger säger att förslaget är bra, och 41 procent bland dem som lutar något åt höger ^[3]. Skillnaden mellan de två grupperna är liten - inom felmarginalen för delgrupper av den här storleken - så det handlar mer om ett brett mellanskikt där stödet ligger klart under de vänsterorienterade. Motsvarande siffra 2024 för klart höger var 23 procent ^[4], men den enskilda årsförändringen mellan 2024 och 2025 bör tolkas försiktigt eftersom felmarginalerna för respektive delgrupp ligger på plus/minus fem till sju procentenheter ^[3][4].

Den nedbrytning som frågeställaren egentligen letar efter - andel för/emot per riksdagsparti - publicerar SOM inte i sina öppna tabeller för HBT-frågorna. Datan finns i mikromaterialet, men de öppna rapporterna redovisar bara ideologisk vänster-höger, kön, ålder och utbildning ^[3][4]. Det gör att en direkt SOM-tabell parti för parti idag saknas i det som är offentligt tillgängligt.

En undantagsmätning finns dock. I SOM-boken 'Det nya Sverige' från 2007, som byggde på 2006 års undersökning, jämförde Sören Holmberg Sverigedemokraternas väljare mot hela befolkningen ^[5]. Där stödde 19 procent av SD-väljarna förslaget att tillåta homosexuella par att adoptera barn, mot 31 procent i hela väljarkåren ^[5]. Redan innan SD kom in i riksdagen var alltså partiets sympatisörer klart mer skeptiska än snittet på just den här frågan.

Sedan dess har SOM inte publicerat någon motsvarande partijämförelse i öppna tabeller om HBT-attityder. Den som vill ha en färsk parti-uppdelning får antingen beställa mikrodata från Svensk nationell datatjänst eller vända sig till andra mätningar.

Det närmaste vi kommer en färsk partigranskning är RFSL:s valrapport 2026, publicerad i juli ^[6]. Viktigt att hålla isär: RFSL mäter INTE väljarnas åsikter. Rapporten redovisar två andra saker - dels hur partierna faktiskt har röstat i 16 utvalda riksdagsomröstningar som berör HBTQI-personer 2022-2026, dels vad partiernas riksdagskandidater själva svarar i en enkät med elva sakfrågor ^[6].

Mönstret är tydligt. På båda sätten att mäta ligger Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet i topp, med kandidater som stöder RFSL:s förslag i över 90 procent av fallen ^[6]. Sverigedemokraterna ligger klart lägst i båda delarna - partiets kandidater svarar i linje med RFSL i knappt 20 procent av fallen och SD har röstat för RFSL:s förbättringar i 25 procent av omröstningarna ^[6]. Kristdemokraterna näst sist, både i röstning och enkät ^[6].

En förändring RFSL själva pekar ut är att KD:s riksdagsröstning har tappat mark jämfört med 2022 - från 51,4 till 29,2 procents stöd för RFSL:s förslag - medan SD ligger kvar nära botten ^[6]. Bland kandidaterna har SD samtidigt sjunkit med drygt 18 procentenheter mot 2022 ^[6].

Flera förbehåll: kandidatenkäten hade en svarsfrekvens på 36,2 procent - 226 av 625 kandidater ^[6]. RFSL noterar själva att SD:s kandidater har lägst svarsfrekvens av alla partier, så partiets siffra kan vara ett tak snarare än ett snitt. Rapporten bygger också på RFSL:s egen definition av vad som är en 'HBTQI-förbättring' och gäller ett bredare spektrum av frågor än bara äktenskap och adoption - där dagens riksdagspartier står närmare varandra än på till exempel transpersoners rättigheter och asylpolitik.

De tre viktigaste förbehållen: SOM:s adoptionsserie slutar 2007 ^[2], så den säger inget om hur stödet ser ut i dag - bara att det steg snabbt fram till lagändringen ^[7]. SOM har ingen egen tidsserie på samkönade äktenskap. Och partiuppdelningen i dag måste bygga på ideologisk vänster-höger från SOM plus RFSL:s valrapport - eftersom SOM inte publicerar HBT-attityder per riksdagsparti i sina öppna tabeller.