Storstadslänen tog sex av sju nya invånare 2024 - glesaste kommunerna ned 5 procent på tio år

Tillväxtverket kategoriserar Sveriges 290 kommuner i sex typer utifrån täthet och avstånd till städer ^[1]. Bilden för perioden 2014-2024 är tydlig: ju mer glesbefolkad en kommun är, desto svagare - eller till och med negativ - är befolkningsutvecklingen ^[1].

Medan storstadskommunerna ökade med 12,7 procent under decenniet, stod de mest avlägsna kommunerna - de som Tillväxtverket kallar mycket glesa landsbygdskommuner - inför en befolkningsminskning på 5,3 procent ^[1]. Det innebär att dessa kommuner, med totalt drygt 76 000 invånare, tappade var tjugonde person på tio år ^[1]. Glesa landsbygdskommuner klarade sig marginellt bättre med en befolkningsförändring på knappt noll, medan tätortsnära landsbygdskommuner ökade med 6,4 procent ^[1].

Koncentrationen fortsätter: storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne rymmer nu 54 procent av Sveriges befolkning, och Stockholms läns andel har ökat med 2,5 procentenheter till 23 procent under de senaste tjugo åren ^[6].

Siffrorna på länsnivå bekräftar mönstret. Under 2024 ökade befolkningen i de tre storstadslänen med sammanlagt över 31 000 personer - nära sex av sju av de 36 000 nya invånare som hela Sverige fick under året ^[2]. Resten av landet - knappt 5 miljoner människor - lade sammantaget bara knappt 5 000 till sin befolkning ^[2].

Stockholms läns folkökning uppgick till 18 486 personer under 2024 och 14 794 under 2023 ^[3]. Gävleborgs län tappade 1 084 invånare 2024 och 1 692 under 2023 ^[3]. Västernorrland förlorade 690 respektive 1 117 personer under samma år ^[3].

Under 2023 var kontrasterna ännu mer accentuerade: storstadslänen ökade med ungefär 31 000 - ett antal som översteg hela landets befolkningstillväxt under samma år, vilket innebar att resten av Sverige sammantaget krympte ^[2]. En del av förklaringen är att Skatteverket under 2023 och 2024 genomförde ett granskningsarbete av folkbokföringen som ledde till att ett antal utlandsutflyttade registrerades som utvandrade - ett arbete som i oproportionerlig grad påverkade länens redovisade siffror utanför storstadsregionerna ^[2].

Storstädernas tillväxt vilar mer på var internationella invandrare bosätter sig än på att invånare i övriga Sverige aktivt söker sig dit. Nettoinvandringen stod för 74 procent av hela landets befolkningstillväxt under perioden 2013-2023 ^[3]. Det syns tydligt i Stockholms siffror: Stockholms läns inrikes nettomigration - skillnaden mellan inflyttning från och utflyttning till övriga svenska län - har faktiskt varit negativ varje år sedan 2018 ^[3]. Under 2024 lämnade 500 fler boende i Stockholms län för resten av Sverige än tvärtom ^[3]. Det är naturlig folkökning och utrikes invandring som driver Stockholms tillväxt, inte inflyttning från det övriga landet. Internationella invandrare bosätter sig emellertid överväldigande i storstäder: Tillväxtverket konstaterar att det trots tillgängliga bostäder och skolor visat sig strukturellt svårt att locka utrikes födda till landsbygdskommuner ^[6].

Det finns ljuspunkter i bilden. Under 2023 registrerade Norrbottens och Västerbottens län sysselsättningsgrader på 82,3 respektive 82,1 procent - klart över riksgenomsnittet på 78,3 procent ^[5]. SCB:s analys pekar på att tillverkningsindustrin och byggverksamheten, inte minst i Norrbotten, bidragit till en expansionsfas med låg arbetslöshet ^[5].

Den gröna omställningen - med investeringar i grön ståltillverkning, batteriproduktion och gruvindustri i norra Sverige - är en viktig förklaring. Men stark sysselsättning i norr tycks inte räcka för att bryta den underliggande urbaniseringstrenden. Gävleborgs och Västernorrlands läns befolkning minskade under både 2023 och 2024, trots regionernas relativt stabila arbetsmarknader ^[3]. Jobb skapar inte per automatik den inflyttning som krävs för att vända befolkningstrenden i de nordliga länen - och i Västernorrlands fall förklaras minskningen knappt av utflyttning överhuvudtaget. Under 2024 hade länet ett positivt migrationsöverskott: fler flyttade in än ut ^[3]. Ändå krympte befolkningen med 690 personer, eftersom 1 081 fler dog än föddes ^[3]. Gävleborgs dödsöverskott uppgick till 986 personer samma år ^[3]. Det handlar om ett strukturellt demografiskt underskott som kvarstår oavsett konjunkturläge eller arbetsmarknadsläge.

Infrastrukturdata ger ytterligare ett perspektiv på skillnaderna. Enligt Post- och telestyrelsens kartläggning för 2024 har 56,4 procent av hushåll och företag i glesbygd tillgång till bredband med minst 100 Mbit/s ^[4]. I tät- och småorter är motsvarande siffra 99,5 procent ^[4] - ett gap på 43 procentenheter.

Snabbt bredband är i dag en förutsättning för distansarbete, digitala tjänster och tillgång till utbildning på distans - faktorer som i allt högre grad avgör om människor kan och vill bosätta sig utanför storstäderna. Att mer än fyra av tio hushåll i glesbygd ännu saknar tillgång understryker den strukturella infrastrukturklyfta som kvarstår, och som måste åtgärdas om målet är att göra landsbygden mer attraktiv för boende och näringsliv.