Sverige är etta i EU:s innovationsindex 2026 - men utländska investerare har blivit försiktigare

I EU-kommissionens innovationsindex 2026 rankas Sverige högst av alla 27 EU-länder ^[1]. På skalan där EU-snittet 2019 = 100 landar Sverige på 155,1; räknar man om siffrorna mot EU-snittet 2026 blir Sveriges resultat 139 - båda är samma index, bara olika basår ^[4]. Sverige har legat på topp de flesta åren under det senaste decenniet. Enligt EIS-rapporterna 2016-2019 var Sverige etta även 2016, 2017 och 2018, men dessa poäng är från tidigare metodversioner och EU-kommissionens nu publicerade databas sträcker sig bara tillbaka till 2019 ^[3].

De senaste åtta åren har det varit ett tvåhästlopp mellan Sverige och Danmark: Danmark tog förstaplatsen 2022 (153,5 mot Sveriges 153,0) och igen 2024 (153,4 mot 152,6), men Sverige har återtagit ledningen 2023, 2025 och 2026 ^[1]. Sverige och Danmark tillhör den lilla klubben "Innovation Leaders" - som också innehåller Nederländerna - och gapet mellan Sverige och Danmark har varit under fem indexenheter varje år.

Finland, Norge och Island ligger stabilt en bit efter. Finland var Innovation Leader åren 2019-2025, men 2026 klassas Finland som "Strong Innovator" trots att den finska poängen är i stort sett oförändrad ^[2]. Förklaringen är att gruppindelningen räknas mot det aktuella EU-snittet, inte mot en fast tröskel: när EU-snittet stiger snabbare än Finland gör Finland ett relativt tapp. Norge och Island har varit klassade som Strong Innovators under hela perioden.

EIS reviderades 2021 - från 27 till 32 indikatorer och från 10 till 12 dimensioner ^[3]. Poäng före och efter 2021 är därför inte fullt jämförbara ^[3]. EU-kommissionen räknar tillbaka äldre år efter varje revision, men brotten i tidsserier är en återkommande metodfråga.

Sveriges försprång byggs främst av tre områden. Riskkapitalinvesteringar ligger på 243 procent av EU-snittet och andelen innovativa små och medelstora företag som samarbetar med andra på 280 procent - båda rankade Sverige etta i EU ^[4]. Offentlig-privata sampublikationer mellan universitet och företag ligger på 392 procent av EU-snittet, en av Sveriges relativa styrkor, men på fjärde plats i EU ^[4]. Även FoU-utgifter i företagssektorn ligger högt över snittet, och Sveriges totala FoU-utgifter uppgick till 3,60 procent av BNP 2023 - bland de högsta i världen ^[5].

De svaga områdena är också tydliga. Rörligheten mellan jobb bland högutbildade i vetenskap och teknik (HRST) hamnar på 42 procent av EU-snittet - rank 23 av 27 ^[4]. Resursproduktiviteten ligger på 65 procent - rank 19 ^[4]. Det pekar på att Sverige investerar mycket i innovation, men att arbetsmarknaden och materialflödena inte omsätter investeringarna lika effektivt som i topp-EU-länder.

Med andra ord: rankningen ligger stabilt, men de siffror som skiljer Sverige från Danmark handlar mer om marginella förändringar i enskilda indikatorer än om en dramatisk ny trend.

Värdet på utländska direktinvesteringar i Sverige - den samlade "stocken" - har vuxit från 2 679 miljarder kronor 2015 till 4 701 miljarder kronor 2024, en ökning med 75 procent på nio år enligt SCB ^[6].

Bakom stocktillväxten ligger flera saker samtidigt: nya köp av svenska bolag, återinvesterade vinster i utlandsägda dotterbolag och rena värdeförändringar när aktier och andra tillgångar stiger på börsen. Att stocken ökar betyder alltså inte automatiskt att mer nytt kapital flödar in.

Största ursprungsländer 2024 är Luxemburg med 1 006 miljarder kronor, Storbritannien 756, Nederländerna 532, USA 400 och Norge 364 miljarder ^[6]. Luxemburg och Nederländerna är till stor del holdingjurisdiktioner - ett luxemburgskt holdingbolag kan äga svenska aktier utan att Luxemburg har egentlig industriell verksamhet i Sverige. Tillsammans står Luxemburg, Nederländerna och USA för nästan 2 000 miljarder, alltså cirka 41 procent av hela stocken; en betydande andel av det är troligen samma kapital räknat med olika juridisk hemvist ^[6].

Årsflödena är däremot mycket volatila. Mätt som andel av BNP toppade nya utländska inflöden på över 9 procent både 2021 och 2022 - drivet av enskilda stora företagsförvärv och återinvesterade vinster - för att falla tillbaka till 3,2 procent 2023, stiga till 5,1 procent 2024 och landa på preliminärt 2,9 procent 2025 ^[7]. Sett över hela perioden är 2018 (då nettoflödet var svagt negativt) det svagaste enskilda året; 2015 låg på 1,95 procent och 2025 på 2,86 procent ^[7]. Den strukturella bilden är att flödena rör sig kraftigt från år till år, medan stocken byggs upp i en jämnare takt.

Tillväxtanalys räknar utlandsägda företag i Sverige på ett annat sätt än SCB räknar direktinvesteringar. Den senaste rapporten visar 8 160 utlandsägda företag i Sverige 2023 med 747 729 anställda ^[8]. Antalet företag minskade med cirka 450 jämfört med 2022 och antalet anställda backade med drygt 46 000 personer jämfört med det då rekordhöga 2022 (793 918 anställda) ^[8].

En kompletterande signal kommer från konsultbolaget EY: antalet nya utländska investeringsprojekt i Sverige minskade med 19 procent 2023 jämfört med 2022 ^[9]. EY själva pekar på höga räntor och geopolitisk osäkerhet efter invasionen av Ukraina som huvudorsaker till nedgången. Sverige följer en internationell trend snarare än att sticka ut nedåt: antalet nya FDI-projekt i Europa minskade med 4 procent 2023 jämfört med 2022 ^[9].

Summerat: befintliga utländska ägare har fortsatt bygga upp sina svenska verksamheter i värde (stocken växer), men färre nya utländska aktörer etablerar sig eller köper svenska bolag (flöden och projekt bromsar in).

EIS mäter förutsättningar för innovation - forsknings- och utvecklingsutgifter, humankapital, sampublikationer, riskkapital, patent - inte de ekonomiska utfallen av innovationen. Sverige rankas högt även på delindikatorer som direkt mäter kommersialisering, men ledarskapet på indexet betyder inte automatiskt att svenskt näringsliv växer snabbare än andras eller att FDI ska strömma in i motsvarande takt.

Det är också värt att skilja på "nya investeringar" och "stockvärde". När Luxemburg står för nästan en fjärdedel av FDI-stocken i Sverige beror det inte på att Luxemburg är en drivande industriell partner, utan på att holdingstrukturer där används för att äga svenska tillgångar. Den underliggande realekonomin - vilka länders företag som faktiskt driver verksamhet i Sverige - kan se annorlunda ut än stocktabellen antyder.

Jämförelsen mellan de två måtten - EIS-poäng och FDI - visar därför två delvis olika saker: att Sveriges innovationssystem fortsätter hålla i toppen bland EU-länderna, men att det investeringsklimat som lockar utländskt kapital har blivit tuffare de senaste åren. Att både Sverige och Danmark nu ligger klart över den historiska EU-toppen visar att Norden fortfarande är en tung innovationsregion, men konkurrensen har hårdnat och Sveriges försprång är knappt en armslängd.