Sveriges arbetslöshet steg från 8,0 % 2014 till 8,8 % 2025 - och Sverige har gått från under till över EU-snittet

SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) är Sveriges officiella arbetslöshetsmått och det som används i EU-jämförelser. Årssiffran gick från 8,0 procent 2014 ned till botten 6,5 procent 2018, hoppade upp till 8,9 procent 2021 under pandemin, och har sedan legat kvar på en högre nivå: 7,5 - 7,7 - 8,4 - 8,8 procent åren 2022 - 2025 ^[1]. I juni 2026 var siffran 8,7 procent säsongrensat och utjämnat, vilket är i linje med helåret 2025 ^[2].

I antal handlar det om cirka 510 000 personer 2025 - drygt 160 000 fler än 2018 - men en del av ökningen speglar också att befolkningen och arbetskraften vuxit under samma period ^[1].

AKU och Arbetsförmedlingens register mäter delvis olika saker och landar därför på olika nivåer. AKU är en urvalsundersökning som frågar hela befolkningen 15 - 74 år och räknar alla som söker jobb och kan börja inom två veckor - även heltidsstuderande som söker extrajobb ^[7]. Arbetsförmedlingens siffror är administrativa: de räknar bara personer som faktiskt är inskrivna hos myndigheten, ofta för att söka ersättning eller ta del av program ^[7].

Arbetsförmedlingens genomsnittliga antal inskrivna arbetslösa låg på 379 000 år 2014, sjönk till 347 000 år 2018, toppade på 437 000 under pandemin 2020 och backade till 342 000 år 2022 ^[3]. Sedan dess har antalet stigit igen: 357 000 år 2024 och 367 000 år 2025 ^[3]. Årsgenomsnittet hittills 2026 är 351 000, och i juli 2026 var 350 176 personer inskrivna - 6,5 procent av den registerbaserade arbetskraften 16 - 64 år, jämfört med 7,1 procent i juli 2025 ^[3][8].

En viktig varning gäller nedgången 2022 - 2023: Arbetsförmedlingen genomgick under samma period en genomgripande reform och bytte statistikdatabas ^[7]. En del av det som ser ut som en förbättring hänger sannolikt ihop med att myndighetens uppdrag och rutiner för inskrivning ändrades, snarare än att lika många människor faktiskt fick jobb. Siffror från 2024 och framåt är inte fullt jämförbara med tidigare år ^[7]. Det är ett av flera skäl till att AKU - som är samma undersökning över tid och är det som EU:s statistikbyrå använder - är förstahandsvalet när man vill beskriva den underliggande utvecklingen.

Ungdomsarbetslösheten (15 - 24 år) i AKU var 24,3 procent både 2024 och 2025 - i höjd med pandemitoppen 2021 (24,8 procent) och långt över bottnen 16,8 procent 2018 ^[9]. Det låter dramatiskt, men den svenska siffran innehåller ett stort inslag som saknas i många andra länders statistik: heltidsstuderande som söker deltids- eller extrajobb.

Av de 169 500 ungdomar som AKU räknade som arbetslösa 2025 var 102 400 heltidsstuderande - 60 procent ^[10]. Räknat på hela befolkningen 15 - 74 år var ungefär en tredjedel av alla arbetslösa i AKU heltidsstuderande ^[10]. Rensat för den gruppen skulle ungdomsarbetslösheten i Sverige mer än halveras.

Arbetsförmedlingens motsvarande siffra ligger på en helt annan nivå. I juli 2026 var 40 241 personer i åldern 18 - 24 år inskrivna som arbetslösa - 7,4 procent av den registerbaserade arbetskraften i åldern, ned från 8,0 procent i juli 2025 ^[8]. Skillnaden mot AKU:s dryga 24 procent förklaras alltså av definitionen: heltidsstudenter räknas som arbetslösa i AKU men skrivs inte in hos Arbetsförmedlingen på samma sätt ^[9].

Uppdelningen på födelseland är den enskilt största strukturella skillnaden på svensk arbetsmarknad. Enligt SCB:s tabell AM0401R var arbetslösheten bland utrikes födda 15 - 74 år 16,4 procent 2025, mot 6,2 procent bland inrikes födda - ett gap på 10,2 procentenheter ^[4][5]. Utrikes födda har haft ungefär två och en halv till tre gånger så hög arbetslöshet som inrikes födda under hela perioden ^[4][5].

Gapet är påtagligt stabilt. Det låg på 10,0 procentenheter 2014, cirka 10,8 år 2018, och vidgades till 14,1 procentenheter under pandemin 2021 när utrikes födda drabbades hårdare av krisen ^[4][5]. Sedan dess har det kommit tillbaka till kring 10 procentenheter ^[4][5]. Nedbrutet på kön är bilden liknande: utrikes födda kvinnor toppade på 22 procent 2021 och ligger nu på 17 procent, medan inrikes födda män och kvinnor ligger stadigt kring 6 procent ^[4]. Det är alltså ingen ny försämring - det är en varaktig skillnad som svänger med konjunkturen men aldrig försvinner.

Eftersom utrikes födda utgör drygt en fjärdedel av arbetskraften ^[4][5] men bär en oproportionerligt stor del av arbetslösheten är detta också en tung förklaring till att Sveriges totalsiffra ligger så pass högt. En stor del av gapet mellan Sverige och andra EU-länder handlar om integrationsutfallet, inte om hur inrikes födda klarar sig på arbetsmarknaden.

Här kommer den mest slående förändringen mellan 2014 och 2026 ^[1][6]. År 2014 hade Sverige lägre arbetslöshet än EU-snittet - 8,0 mot 11,0 procent, en fördel på 3 procentenheter ^[1][6]. EU-snittet föll sedan kraftigt när Sydeuropa återhämtade sig efter skuldkrisen, medan Sverige rörde sig långsammare. Kurvorna korsades 2019 och sedan pandemin har gapet växt åt andra hållet: EU27 landade på 6,0 procent 2025, Sverige på 8,8 - ett omvänt gap på 2,8 procentenheter ^[1][6].

Diagrammet visar helåret 2025 ^[1][6]. På den färskaste månadssiffran (juni 2026, säsongrensat) låg Sverige på 8,9 procent och EU27 på 6,0 - Sverige hamnade på plats 25 av 27 EU-länder, bara högre än Finland och Spanien ^[11][12]. Lägst hade Tjeckien (2,8 procent 2025), följt av Polen och Malta (3,1 procent var), Nederländerna (3,9) och Tyskland (3,8) ^[12]. Detta ser illa ut i tabellen - men bilden nyanseras kraftigt av två saker.

För det första: en del av gapet är en definitionsfråga. Sverige har en ovanligt stor andel unga som studerar länge och söker extrajobb vid sidan av studierna, och dessa räknas som arbetslösa i den ILO-definition Eurostat använder. I länder som Tyskland, med sitt duala yrkesutbildningssystem, är den gruppen mindre. Detsamma gäller Sydeuropa där färre studenter aktivt söker arbete.

För det andra: Sverige har samtidigt en av EU:s högsta sysselsättningsgrader. 76,7 procent av befolkningen 15 - 64 år arbetade 2024, mot 70,7 procent för EU-snittet ^[13]. Sverige är alltså både bland de mest arbetande och bland de mest arbetslösa - en paradox som förklaras av att arbetskraften är bred: många söker jobb aktivt, både bland studenter och bland grupper som i andra länder står helt utanför arbetsmarknaden och därmed inte räknas som arbetslösa alls.

Tre saker drar upp den svenska arbetslöshetssiffran över tid. Konjunkturen står för de stora svängningarna - covid-19 lyfte nivån 2020 - 2021, och den svaga tillväxten 2023 - 2025 har hållit kvar nivån uppe ^[1]. Sammansättningen av arbetskraften spelar en varaktig roll: utrikes föddas arbetslöshet ligger cirka 10 procentenheter över inrikes föddas, och gruppens andel av arbetskraften har vuxit sedan mitten av 2010-talet ^[4][5]. Slutligen definitionen: heltidsstuderande som söker extrajobb, cirka en tredjedel av alla AKU-arbetslösa, lyfter nivån på ett sätt som inte syns i länder med annan studenttradition ^[10].

Sammantaget är detta orsakerna till att Sverige år 2026 kan ha en av EU:s högsta sysselsättningsgrader och samtidigt nästan tre procentenheter över EU-snittet i arbetslöshet - båda siffrorna är rätt, men de mäter olika delar av samma verklighet ^[1][6][13].