Sveriges försvar 2025: 162 mdr kr och 2,5 % av BNP - Polen leder Östersjön med 4,5 %

Om vi räknar bort prisökningarna och sätter allt i 2025 års priser gick svenska försvarsutgifter från 73,5 miljarder kronor 1990 till 161,7 miljarder kronor 2025 ^[1][2]. Det är en ökning med 120 procent - alltså mer än en fördubbling - men den kurvan är inte en rak linje ^[1][2]. Först föll utgifterna. Botten nåddes 2009, då försvaret realt kostade 54 miljarder kronor i dagens penningvärde ^[1][2]. Från 1990 till 2009 var minskningen 26 procent i reala termer ^[1][2].

Sedan bottennoteringen har utgifterna nästan tredubblats. Hoppet är särskilt tydligt de senaste åren: från 88 miljarder 2022 till 128 miljarder 2024 och 162 miljarder 2025 - allt räknat i 2025 års priser ^[1][2]. Bara mellan 2023 och 2024 ökade den reala försvarsutgiften med drygt 30 procent, den största årliga procentökningen SIPRI har mätt för Sverige sedan 1990 ^[3].

Pengarna som beviljas i statsbudgeten är inte exakt samma sak som SIPRI:s siffror. SIPRI följer NATO-definitionen och räknar in militärpensioner, forskning och utveckling samt fredsinsatser i utlandet, men inte civilförsvar eller polis. Utgiftsområde 6 i statsbudgeten - Försvar och samhällets krisberedskap - landade 2024 på cirka 126 miljarder kronor ^[10]. Att beloppen ligger så nära SIPRI:s 127 miljarder är delvis en slump: statsbudgetens post rymmer civilförsvarsanslag (MSB) som SIPRI räknar bort, medan SIPRI räknar in militärpensioner som ligger i andra utgiftsområden ^[1].

BNP-andelen berättar en ännu tydligare historia än kronorna. 1990 lade Sverige 2,57 procent av BNP på försvaret ^[2]. Andelen sjönk sedan under mer än 25 år - först snabbt under 1990-talet, sedan mer sakta - och nådde bottennivån 1,03 procent 2017 ^[2].

Sedan vände det. 2022 nåddes 1,3 procent, 2023 1,5 procent, och 2024 hamnade Sverige på 1,99 procent - i praktiken de 2 procent som NATO satt som riktmärke sedan 2014 ^[2][11]. SIPRI:s uppskattning för 2025 är 2,47 procent, vilket i så fall är den högsta andelen sedan 1990 ^[2].

Att en fördubbling i reala kronor ändå inte har återfört BNP-andelen till 1990 års 2,57 procent beror på att svensk BNP själv har vuxit realt under samma period - försvaret har alltså behövt springa snabbt för att bara stå still som andel av ekonomin ^[2].

Jämfört med tre av grannländerna på andra sidan Östersjön ser rörelsen så här ut: Finland följer i stort sett samma mönster som Sverige men har legat på en högre nivå sedan 2008 och nådde 2 procent redan 2023 ^[2]. Tyskland toppade också över 2 procent 1990 (2,51 %), föll ner till strax över 1 procent, och tog sig tillbaka över 2 procent först 2025 ^[2]. Polen sticker ut: från runt 1,9-2,0 procent under 2010-talet till 3,26 procent 2023, 3,75 procent 2024 och 4,5 procent 2025 - högst i hela NATO ^[2][3].

I andel av BNP är Sverige inte i topp bland länderna runt Östersjön - vi ligger näst sist av de nio i tabellen nedan ^[2]. Polen leder klart med 4,5 procent, följt av de tre baltiska staterna och de nordiska grannarna ^[2]. Tyskland ligger lägst av alla med 2,27 procent ^[1], men det är en helt annan sak när man räknar i pengar.

I absoluta belopp - här räknat i konstanta 2024 års dollar, alltså med prisökningarna borträknade och jämförbara mellan länder - är rangordningen mycket annorlunda ^[3]. Tyskland dominerar med 107 miljarder USD, mer än dubbelt så mycket som tvåan Polen på 42 miljarder USD ^[3]. Norge och Sverige är nästan jämnstora (16 respektive 15 miljarder USD), tätt följda av Danmark (14 miljarder USD) ^[3]. Finland kommer på sjätte plats (7,6 miljarder USD) ^[3]. De tre baltiska staterna lägger var för sig 1-3 miljarder USD; tillsammans är det ändå mindre än vad Finland lägger ^[3].

Rangordningen ser alltså inte likadan ut för alla länder. En liten stat som Estland kan nå 3,4 procent av BNP och ändå ha en försvarsbudget som är knappt en tiondel av Sveriges.

Nedgången på 1990-talet och 2000-talet är inte en tillfällighet, utan en följd av tre försvarsbeslut i rad efter att Sovjetunionen upplöstes 1991. Försvarsbeslutet 1996 var det första som fullt ut byggde på den nya säkerhetspolitiska bilden: Ryssland bedömdes sakna omedelbar anfallsförmåga och hotet ansågs komma från regionala konflikter, som kriget i före detta Jugoslavien ^[4].

Med försvarsbeslutet 2000 lämnade Sverige det invasionsförsvar som byggts upp under efterkrigstiden och gick över till ett så kallat insatsförsvar med fokus på internationella insatser ^[4]. Följden blev en drastisk krympning: mobiliseringsförmågan gick från 730 000 personer 1990 till som mest 31 500 i insatsförsvarets tidiga år. Försvarsbeslutet 2004 var slutpunkten för den ominriktningen.

Rysslands krig mot Georgien 2008 uppmärksammades men gav inga extra pengar. Först den olagliga annekteringen av Krim 2014 bröt trenden politiskt. Försvarsbeslutet 2015 tillförde 10,2 miljarder kronor extra 2016-2020 - drygt hälften av vad Försvarsmakten själv hade begärt, men den första reala ökningen på över 20 år ^[5].

Den verkligt stora vändningen kom efter 2020. Regeringens proposition om totalförsvaret 2021-2025 höjde försvarsanslagen med 27,5 miljarder kronor jämfört med 2020 års nivå, totalt ett tillskott på runt 79 miljarder kronor över perioden ^[6]. Motiveringen var uttalat rysk aggression: "Den ryska aggressionen i Georgien och Ukraina visar att Ryssland bryter mot den europeiska säkerhetsordningen" ^[6].

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 24 februari 2022 blev vändpunkten även för det uttalade politiska målet. Den 10 mars 2022 meddelade regeringen att försvarsanslaget skulle nå 2 procent av BNP, och 16 mars enades samtliga riksdagspartier om ytterligare 2 miljarder kronor redan 2022. Två månader senare, 16 maj, beslutade regeringen om NATO-ansökan. 7 mars 2024 blev Sverige NATO:s 32:a medlemsland ^[7].

En stor del av den svenska ökningen ligger i materielinvesteringar - nya JAS Gripen E, beställningen av nästa generations ubåtar och ammunitionsuppbyggnad - snarare än enbart i löner och drift. Det är också viktigt att komma ihåg när nivån kan tänkas plana ut framöver: en investeringspuckel kan sjunka undan när upphandlingarna är gjorda ^[9].

Tyskland gick igenom en liknande omvälvning - kansler Scholz kallade den "Zeitenwende", tidsvändning - med ett särskilt fondbeslut om 100 miljarder euro till Bundeswehr som Bundestag godkände sommaren 2022 ^[8]. Polens uppgång är av andra skäl: landet gränsar till både Kaliningrad, Belarus och det krigsdrabbade Ukraina, och armén planeras växa från 130 000 personer 2022 till 300 000 år 2030 ^[3]. Finland behöll värnplikten intakt under hela den period då Sverige avvecklade sin och kunde därför bygga från en högre startpunkt när Ryssland började pressa Östersjöområdet ^[3].

Riksdagens senaste inriktningsbeslut - propositionen Totalförsvaret 2025-2030 - tillför över 170 miljarder kronor till det militära försvaret under perioden 2025-2030 ^[9]. Regeringens plan är att BNP-andelen ska nå cirka 2,6 procent 2028 och 3,5 procent 2030 ^[9].

Målet har flyttats sedan Sverige gick med i NATO. På alliansens toppmöte i Haag i juni 2025 enades medlemmarna om ett nytt mål: 3,5 procent av BNP i militära utgifter plus upp till 1,5 procent i försvars- och säkerhetsrelaterade investeringar - tillsammans 5 procent - senast 2035 ^[11]. Sverige har tillsammans med de nordisk-baltiska länderna sagt att de vill vara framme redan 2030.

Om den planen håller kommer Sverige inom några år att ligga där Polen ligger i dag: bland de allierade som lägger den absolut största andelen av sitt välstånd på försvaret. Från 1,03 procent 2017 till 3,5 procent 2030 - det är i så fall en fördubbling i procent av BNP på 13 år, och en tredubbling i reala kronor från 2017 års nivå.

Uppgifterna om Sverige och de andra Östersjöländerna kommer från SIPRI:s militärutgiftsdatabas (2026 års utgåva), som täcker 1949-2025 ^[1]. SIPRI följer NATO-definitionen av försvarsutgifter: den räknar in försvarsmakten, försvarsdepartementet, militärpensioner, fredsinsatser och militär forskning, men inte civilförsvar eller polis ^[12].

De reala svenska kronorna är beräknade genom att SIPRI:s nominella belopp i kronor har justerats med SCB:s konsumentprisindex (årsmedeltal) till 2025 års prisnivå ^[13]. Priserna har mer än fördubblats sedan 1990 - KPI har gått från 208 till 418 med 1980 som basår - vilket förklarar varför en dubblering av budgeten i kronor "bara" är en dubblering i reala termer ^[13].

SIPRI:s siffra för 2025 är en uppskattning som kan komma att revideras. NATO:s egen redovisning för 2024 landade på exakt 2,00 procent för Sverige - samma nivå som SIPRI:s 1,99 procent ^[3].