Våldtäktsanmälningarna har ökat med 46 procent på tio år - men sexualbrott har lägst återfall

Enligt Brottsförebyggande rådets (BRÅ) officiella statistik anmäldes 10 014 våldtäkter under 2025, varav 201 gällde det som kallas oaktsam våldtäkt ^[1]. Räknar man som BRÅ gör i tioårsjämförelsen - våldtäkt inklusive grov, men utan oaktsam våldtäkt - stannar siffran på 9 813 anmälda brott 2025, mot 6 715 år 2016 ^[1][3]. Det är 3 098 fler, en ökning med 46 procent på tio år ^[1][3]. 2025 blev samtidigt en svag minskning från 2024, då 9 957 våldtäkter anmäldes exklusive oaktsam våldtäkt ^[1].

Omräknat till antal per 100 000 invånare, vilket tar hänsyn till att befolkningen vuxit med runt 6 procent under perioden, gick anmälningarna från 67,7 (2016) till 92,6 (2025) - en ökning med 37 procent även när man rensar för folkmängden ^[3]. Det förklarar också varför per capita-ökningen är lägre än den i absoluta tal: en del av volymökningen är helt enkelt att Sverige har blivit fler människor. Men en tydlig uppgång kvarstår.

BRÅ pekar själva ut två lagändringar som en del av förklaringen och skriver ordagrant att utvecklingen "delvis kan kopplas till förändringar i sexualbrottslagstiftningen under perioden, som inneburit att fler gärningar än tidigare bedöms som våldtäkt" ^[1]. Den 1 juli 2013 flyttades handlingar som utförs mot någon i ett hjälplöst tillstånd - till exempel sovande eller kraftigt berusad - från rubriken sexuellt utnyttjande till våldtäkt ^[1]. Den 1 juli 2018 kom sedan den så kallade samtyckeslagen: nu räcker det att den utsatta inte deltog frivilligt, det behöver inte längre bevisas att gärningen skedde med hot eller våld ^[1]. Samma dag infördes ett nytt brott, oaktsam våldtäkt, som fångar fall där gärningspersonen borde ha förstått att det inte fanns något samtycke ^[1]. Hur stor del av uppgången som är just definitionsdriven och hur stor del som beror på ökad anmälningsbenägenhet eller ökad utsatthet kvantifierar BRÅ inte.

Parallellt frågar BRÅ:s nationella trygghetsundersökning (NTU) årligen ett stort urval svenskar mellan 16 och 84 år om de själva har utsatts för brott ^[4]. Där gick den bredare självrapporterade utsattheten för sexualbrott från 4,72 procent (2016) upp till en topp på 6,41 procent (2017) - och har sedan sjunkit tillbaka till 3,76 procent 2024 ^[4]. Anmälningarna och den självrapporterade utsattheten bland vuxna går alltså delvis åt olika håll under samma period. NTU fångar däremot inte utsatthet bland barn under 16 år, som utgör den stora barnkategorin i anmälningsstatistiken - så bilderna är inte helt jämförbara ^[4].

Bakom totalsiffran finns tydliga skillnader efter offrets ålder och kön. Av de 9 813 anmälda våldtäkterna 2025 var 6 011 (61 procent) mot vuxna, 1 281 (13 procent) mot barn i åldern 15-17 år och 2 521 (26 procent) mot barn under 15 år ^[1]. Anmälda våldtäkter mot vuxna kvinnor har ökat med 57 procent sedan 2016, medan anmälningarna för våldtäkt mot vuxna män har ökat med 176 procent - från en betydligt lägre nivå ^[1]. Anmälda våldtäkter mot barn 0-14 år är 16 procent fler än 2016 ^[1].

Grov kvinnofridskränkning är en särskild brottsrubricering: den används när en man vid upprepade tillfällen har begått brott mot en kvinna som han bor eller har bott ihop med. Enskilda händelser av misshandel, olaga hot eller hemfridsbrott samlas då i ett och samma åtal.

Under 2025 anmäldes 1 062 grova kvinnofridskränkningar - i princip oförändrat jämfört med 2024 (två färre brott), men 824 färre än 2016, en nedgång med 44 procent ^[1]. Grov fridskränkning, som är den könsneutrala varianten, sjönk under samma period med 52 procent till 823 anmälda brott ^[1]. Även räknat på antalet utpekade offer i anmälningarna (så kallade målsägare) syns samma mönster: från 1 797 personer 2015 till 1 096 år 2024 ^[5].

BRÅ är själva mycket tydliga med att detta inte ska läsas rakt av som att våldet i nära relationer har minskat lika mycket. Ordagrant i myndighetens rapport för 2025 står det att utvecklingen "har påverkats av förändringar i polisens och åklagarnas hantering och registreringsrutiner vid anmälan, på så sätt att de underliggande brotten mer sällan numer registreras som grov kvinnofridskränkning" ^[1]. Med andra ord: samma händelser som tidigare fångades under samlingsrubriken registreras nu i stället som misshandel av närstående, olaga hot eller hemfridsbrott. Det kan även finnas en verklig minskning - NTU visar att andelen kvinnor som uppger att de utsatts för sexuellt partnervåld ligger stilla eller sjunker något - men huvudförklaringen är enligt BRÅ registreringsskiftet, inte en motsvarande minskning av själva våldet.

Bilden bekräftas av NTU. I BRÅ-rapporten Brott i nära relation, som bygger på NTU-intervjuer, uppgav 15,2 procent av kvinnorna mellan 16 och 84 år att de utsatts för någon form av brott i nära relation under 2022 - och 4,4 procent för sexuellt våld av en partner eller före detta partner ^[6]. Endast omkring 2,7 procent av dem som utsatts polisanmälde händelsen ^[6]. Anmälningsstatistiken över grov kvinnofridskränkning fångar därför bara en liten del av det verkliga problemet.

Sedan 2019 delar BRÅ upp anmälda våldtäkter mot vuxna efter relationen mellan offer och gärningsperson ^[1]. Bilden för 2025 är tydlig: bland de 5 605 anmälda våldtäkterna mot vuxna kvinnor var förövaren i 38 procent av fallen en partner eller före detta partner, i 2 procent en annan familjemedlem eller släkting och i 35 procent en annan bekant ^[1]. Endast en fjärdedel - 25 procent - av gärningspersonerna var obekanta med offret ^[1]. Andelarna summerar till 100 procent, och sammantaget kände alltså tre av fyra kvinnor sin förövare sedan tidigare ^[1].

Mönstret ser annorlunda ut vid anmälda våldtäkter mot vuxna män. Av de 406 fallen 2025 var 20 procent begångna av en nuvarande eller före detta partner, 4 procent av en annan närstående och 39 procent av en annan bekant, medan 37 procent begicks av en obekant ^[1]. Männens andel obekanta gärningspersoner är alltså större än kvinnornas, medan andelen partnerrelaterade våldtäkter är mindre.

Detta gäller anmälda brott. Vid självrapporterat sexuellt våld i nära relation är sannolikheten att offret polisanmäler mycket låg - bara någon procent enligt BRÅ ^[6]. Det innebär att den verkliga andelen fall där offer och gärningsperson känner varandra sannolikt är ännu större än vad anmälningsstatistiken visar, eftersom en främling som överfaller ett okänt offer i en park oftare anmäls än en partner i hemmet.

Samma mönster syns för misshandel: bland anmälda misshandelsbrott mot vuxna kvinnor 2025 var 82 procent begångna av en bekant gärningsperson, mot 46 procent bland de anmälda misshandelsbrotten mot män ^[1]. Och bland de 263 anmälda fallen av grov fridskränkning mot en vuxen person 2025 var 76 procent begångna av en partner eller före detta partner ^[1]. Våld mot kvinnor är, till skillnad från våld mot män, i första hand ett problem i hemmet.

Här överraskar siffrorna många. BRÅ:s slutliga statistik över återfall i brott följer alla personer som lagförts under ett givet år och räknar hur många av dem som lagförts på nytt inom tre år. Bland dem vars grövsta brott vid lagföringen 2018 var ett sexualbrott återföll 24 procent i något nytt brott inom tre år ^[2]. Det är den lägsta andelen av samtliga huvudbrottskategorier - lägre än trafikbrott (32 procent), brott mot liv och hälsa (33 procent), tillgreppsbrott som stöld och rån (46 procent) och narkotikabrott (54 procent) ^[2].

Mönstret är stabilt. BRÅ:s färskaste preliminära statistik, som följer dem som lagfördes 2023 ett år framåt, visar samma sak: 8 procent av sexualbrottsdömda hade återfallit efter ett år, mot 33 procent av narkotikadömda och 24 procent bland samtliga ^[7]. Också i en flervariabelanalys, där BRÅ jämför olika brottskategorier och samtidigt håller kön, ålder, tidigare belastningar och påföljd konstanta, hamnar sexualbrottsdömda 43 procent lägre än trafikbrottsdömda (referensgrupp) - justerat för dessa bakgrundsfaktorer ^[2]. Skillnaden är alltså inte bara en effekt av att sexualbrottsdömda oftare är förstagångsdömda.

Det betyder inte att sexualbrottslingar är en "snäll" grupp - siffrorna måste läsas med tre invändningar som BRÅ själva lyfter i sin rapport. För det första fångar återfallsstatistiken bara de brott som leder till lagföring. Sexualbrott har lägre uppklaring och lägre anmälningsbenägenhet än nästan alla andra brottstyper, vilket sannolikt drar ner den registrerade återfallsandelen mer för just den här gruppen än för andra. För det andra kräver sexualbrott ofta lång utredningstid, vilket ytterligare gör att återfall inom ett år hinner missas i statistiken. För det tredje har sexualbrottsdömda i regel färre tidigare lagföringar - och tidigare belastning är den enskilt starkaste riskfaktorn för nytt brott.

Mönstret för vad återfallen består av skiljer sig också åt. Bland alla 27 973 nya lagföringar efter en ingångshändelse 2018 var bara 365 - en procent - just sexualbrott, medan narkotikabrott utgjorde en tredjedel och tillgreppsbrott en sjättedel ^[2]. Den samlade risken att en sexualbrottsdömd döms igen inom tre år är lägre än för nästan alla andra brottsgrupper ^[2].

All statistik som beskrivits här har viktiga gränser. Anmälningsstatistiken speglar hur många händelser som kommit in till polisen - inte hur många brott som faktiskt begåtts. För sexualbrott och våld i nära relation är mörkertalet stort och anmälningsbenägenheten låg. Uppklaringen är också mycket lägre än flödet av anmälningar: 2024 lagfördes bara omkring 1 988 personer där sexualbrott var huvudbrottet, samma år som 25 879 sexualbrott anmäldes ^[3]. Antalet dömda är alltså en bråkdel av antalet anmälda brott, och det är den bråkdelen som återfallsstatistiken bygger på.

Definitioner ändras dessutom över tid, vilket gör direkta jämförelser mellan år svåra: 2013 och 2018 års lagändringar räknade in fler händelser under rubriken våldtäkt, och registreringspraxis för kvinnofridsbrotten har skiftat under perioden ^[1]. Totalt anmäldes 27 117 sexualbrott enligt brottsbalkens 6 kapitel år 2025, en ökning med 5 procent från 2024 - och av dessa utgjorde sexuellt ofredande med 11 056 brott den enskilt största posten ^[8]. För en bild närmare den faktiska utsattheten behöver man komplettera anmälningsstatistiken med NTU, Skolundersökningen om brott och de mörkertalsstudier som BRÅ publicerar.