Var åttonde krona går till mat i genomsnitt - men en ensamstående förälder lägger uppåt en fjärdedel

Enligt SCB:s nationalräkenskaper köpte svenska hushåll livsmedel och alkoholfria drycker för 366 miljarder kronor 2024 ^[1]. Samma år uppgick hushållens disponibla inkomster till 3 040 miljarder kronor ^[2]. Livsmedel och alkoholfria drycker motsvarade alltså 12,05 procent av den disponibla inkomsten ^[1][2].

Siffran gäller det som köps i mataffären - alkohol räknas bort, och restaurang, gatukök och take-away räknas till en annan kategori i statistiken. Räknar man in utemat i vid mening blir andelen större.

Andelen har rört sig i ett smalt band mellan 11,4 och 12,1 procent under normala år ^[1][2]. Under pandemiåret 2020 sköt den upp till 12,09 procent - hushållen lade mer pengar i mataffären när restauranger stängde, utan att de disponibla inkomsterna sjönk i motsvarande grad ^[1][2].

Den långsiktiga trenden är entydig: matens andel av inkomsten sjönk under lång tid i takt med att svenskarna blev rikare - så kallad Engels lag - men bröts uppåt i samband med matprisrusningen 2022-2023 ^[1][2].

Livsmedelspriserna steg med 18,2 procent i december 2022 jämfört med ett år tidigare - den kraftigaste årsuppgången på flera decennier ^[3]. Under 2023 fortsatte matpriserna att stiga snabbare än den allmänna prisnivån ^[3].

Sammantaget steg konsumentpriserna på mat med cirka 42 procent mellan december 2015 och december 2024 ^[3]. Den allmänna prisnivån (KPI) steg med drygt 32 procent under samma period ^[4]. Att matens andel av hushållens budget bara ökade med drygt en halv procentenhet beror på att hushållen samtidigt har sparat på mängden mat och bytt till billigare varor - i fasta priser konsumerade hushållen mindre mat 2023 än 2021, trots att befolkningen ökat ^[1].

Från 1 april 2026 har regeringen tillfälligt halverat matmomsen från 12 till 6 procent, en åtgärd som gäller till och med december 2027 ^[5]. Effekten syns redan i statistiken: i juli 2026 var livsmedelspriserna 7,2 procent lägre än ett år tidigare ^[3]. Under 2026-2027 kommer alltså matens andel av inkomsten sannolikt att falla tillbaka - för att sedan stiga när momsen återgår till 12 procent 2028 ^[5].

Här kommer vi till frågans kärna - och till det stora hålet i svensk statistik. SCB lade ner Hushållens utgifter (HUT) 2012 ^[6]. Sedan dess finns ingen löpande officiell mätning av vad olika slags hushåll faktiskt lägger pengarna på. Sverige rapporterar inte heller in någon uppdelning per hushållstyp till Eurostats motsvarande undersökning ^[7]. Det som följer bygger därför på en kombination: SCB:s aktuella data för hushållens disponibla inkomster per hushållstyp, plus Konsumentverkets beräknade matkostnader för 2025 ^[8][9]. Konsumentverkets belopp är en beräknad rimlig matkostnad för mat som lagas hemma - inte en mätning av vad hushållen faktiskt handlar för. Beloppen används av bland andra Kronofogden och socialtjänsten som norm ^[8].

Med 2024 års disponibla medianinkomster och Konsumentverkets matbelopp för 2025 blir bilden så här ^[8][9]:

• Ensamstående med barn har en median disponibel inkomst på cirka 34 500 kronor i månaden ^[9]. En vuxen mellan 31 och 60 år plus ett skolbarn (6-9 år) beräknas göra av med 6 120 kronor i månaden på mat ^[8]. Det motsvarar 18 procent av inkomsten ^[8][9]. Har ensamföräldern två barn i skolåldern (6-9 år och 10-13 år) stiger matkostnaden till 9 120 kronor per månad - då går närmare 26 procent av inkomsten till mat ^[8][9].
• Ensamstående pensionärer (65 år och äldre) har en median disponibel inkomst på 19 400 kronor per månad ^[9]. Konsumentverkets belopp för en person 61-74 år är 3 350 kronor i månaden ^[8]. Andelen blir 17 procent - betydligt högre än rikssnittet ^[8][9].
• Sammanboende utan barn i yrkesverksam ålder har en median disponibel inkomst på 52 300 kronor per månad ^[9]. Två vuxna 31-60 år beräknas göra av med 7 460 kronor på mat ^[8]. Andelen: 14 procent - lägre än för alla andra grupper ^[8][9].
• Sammanboende pensionärer har en median disponibel inkomst på 44 100 kronor per månad ^[9]. Med två personers matkostnad på 6 700 kronor per månad landar andelen på 15 procent ^[8].

Ensamföräldrar är alltså den grupp som lägger klart störst andel av inkomsten på mat, följt av ensamstående pensionärer. Sammanboende - särskilt utan barn - klarar sig lindrigast tack vare att två vuxna delar på en gemensam hushållsekonomi utan att matbehovet fördubblas i samma takt.

En viktig reservation: Konsumentverket ändrade i sina 2026-belopp både matsedel och prismätning, och räknade dessutom in den sänkta matmomsen ^[8]. Om man använder 2026-beloppen mot 2024-inkomsterna blir andelarna ungefär en tredjedel lägre - men det är då den kommande momssänkningen som räknas, inte det som faktiskt gällde 2024 ^[8][9]. Därför används 2025-beloppen här ^[8].

Också uppdelningen på inkomstgrupp kräver samma metod: SCB har disponibel inkomst per konsumtionsenhet uppdelat på tio inkomstgrupper (deciler) ^[10], och Konsumentverkets belopp för en vuxen 31-60 år är 3 730 kronor per månad, eller 44 760 kronor per år ^[8]. Sätter man de två mot varandra får man en illustration av hur stor del av inkomsten en normal matbudget för en vuxen tar i olika inkomstlägen:

• Lägsta inkomstdecilen (D1): en normal matbudget skulle kräva 36 procent av inkomsten ^[8][10]
• Andra decilen (D2): 23 procent ^[8][10]
• Femte decilen (D5, mitten): 15 procent ^[8][10]
• Nionde decilen (D9): 9 procent ^[8][10]
• Tionde decilen (D10, högst): 4 procent ^[8][10]

Detta är en klassisk illustration av Engels lag - andelen av inkomsten som går till mat sjunker kraftigt när inkomsten stiger, eftersom matbehovet inte växer i samma takt som resten av utgifterna. För hushållen i den lägsta tiondelen skulle en normal matbudget kräva mer än en tredjedel av allt de har att röra sig med. För den rikaste tiondelen är det en försumbar utgiftspost.

Två viktiga reservationer: siffrorna bygger på medelvärdet per decil (inte medianen), och SCB:s inkomstdeciler inkluderar också studenter, hemmavarande unga och andra med tillfälligt låga inkomster. Den lägsta decilen är alltså inte ett rent mått på fattigdom, utan blandar tillfälligt låginkomsttagare med långvarigt utsatta hushåll ^[10]. Många i D1 lever heller inte upp till Konsumentverkets norm - de äter helt enkelt billigare eller mindre än schablonen förutsätter ^[10].

På nationell nivå har matens andel av hushållens disponibla inkomster stigit från 11,5 procent 2015 till drygt 12 procent 2024 - en ökning på ungefär en halv procentenhet ^[1][2]. Det låter litet, men förändringen är stor i förhållande till hur stabilt förhållandet varit under åren dessförinnan.

För de fyra hushållsgrupperna i frågan har inkomsterna i kronor räknat (utan justering för inflation) utvecklats så här 2015-2024 ^[9]:

• Ensamstående med barn: median disponibel inkomst per hushåll steg från 396 900 till 413 500 kronor per år (+4,2 procent) ^[9].
• Ensamstående pensionärer (65+): 205 600 → 232 800 kronor (+13,2 procent) ^[9].
• Sammanboende utan barn i yrkesverksam ålder: 584 400 → 628 000 kronor (+7,5 procent) ^[9].
• Sammanboende pensionärer: 464 900 → 529 700 kronor (+13,9 procent) ^[9].

Under samma period steg konsumentpriserna på mat med cirka 42 procent ^[3]. Matpriserna gick alltså upp mångdubbelt snabbare än de nominella inkomsterna för alla dessa hushållstyper - vilket är hela förklaringen till att matens andel av budgeten pressats uppåt. Effekten har varit störst hos ensamföräldrar, där matbehovet är stort i förhållande till hushållsekonomin och inkomstuppgången varit svag. Pensionärerna, både ensamma och sammanboende, hade den starkaste inkomstutvecklingen - garantipensionen har höjts flera gånger under perioden och jobbskatteavdraget för äldre samt det förhöjda grundavdraget för pensionärer förstärkte de disponibla inkomsterna för denna grupp.

På europeisk nivå har Sveriges 12 procent legat i botten. I EU-genomsnitt går ungefär 16-17 procent av hushållens konsumtionsutgifter till livsmedel och alkoholfria drycker, enligt Eurostats hushållsbudgetundersökning ^[7]. Sverige liknar där Tyskland, Danmark, Nederländerna och Storbritannien (11-12 procent), medan andelen är mycket högre i Östeuropa - i Rumänien går nära en tredjedel av budgeten till mat ^[7]. Sverige har alltså genom flera decennier tillhört de EU-länder där mat tar minst plats i hushållsbudgeten - just för att inkomsterna är höga i förhållande till matpriserna.

Sverige valde att inte delta i EU:s hushållsbudgetundersökning 2020 ^[7]. Nästa jämförbara datapunkt kommer tidigast 2028-2029. Under tiden räknar EU-kommissionen och OECD med skattningar baserade på nationalräkenskaperna - som är det underlag denna artikel bygger på för Sverige.

Frågan om exakt hur stor del av inkomsten olika hushåll lägger på mat, uppdelat på både hushållstyp OCH inkomstgrupp samtidigt, går inte att besvara med svensk officiell statistik. SCB slutade göra Hushållens utgifter (HUT) 2012 ^[6] och det finns i dag ingen ordinarie undersökning som mäter faktisk matkonsumtion per hushållstyp. Sverige valde att inte delta i EU:s Household Budget Survey 2020, och rapporterar heller inte uppdelningar per hushållstyp eller inkomstkvintil till Eurostat ^[7].

De siffror som presenteras här är en hopsättning av två saker: SCB:s aktuella inkomstdata (som är riktiga uppmätta värden) och Konsumentverkets normerande matkostnader (som är beräknade rimliga belopp, inte uppmätt konsumtion) ^[8]. Ett hushåll kan lägga både mer och mindre än schablonen. Den som köper billigare grundvaror lägger mindre; den som ofta äter ute, beställer hem, eller köper ekologiskt lägger typiskt mer. Också det som räknas som mat i statistiken är snävare än vardagsspråkets "mat" - restauranger, take-away och gatukök ligger i en helt annan kategori i nationalräkenskaperna.