Hushållens framtidstro mer än halverades sedan hösten 2024 – och nu vänder energipriset uppåt

Under 2022 och 2023 befann sig svenska hushåll i ett ekonomiskt klimat präglat av snabbt stigande inflation och Riksbankens räntehöjningar ^[1]. Konjunkturinstitutets konfidensindikator för hushåll – ett vägt genomsnitt av fem frågor om hushållets och Sveriges ekonomi, nu och i framtiden – föll till 76,9 i december 2023 ^[1].

Den efterföljande återhämtningen var snabb. Riksbankens räntesänkningscykel, som inleddes våren 2024, och den dämpade inflationen fick indikatorn att klättra ända till 100,3 i november 2024 ^[1] – precis vid det historiska genomsnittet på 100 som signalerar ett normalt ekonomiskt stämningsläge.

Sedan dess har förtroendet åter fallit. En skarp dipp i april 2025 – när USA:s handelstariffer skakade globala marknader – pressade ner indikatorn till 83,9 ^[1]. En partiell återhämtning följde under sommaren och hösten 2025, men i maj 2026 noteras 92,4 – drygt 7 enheter under det historiska snittet och mer än 7 enheter under toppnivån från hösten 2024 ^[1].

Det mest talande mönstret träder fram när KI:s barometer bryts ned på inkomstgrupper. Frågan "Hur tror du att din hushållsekonomi ser ut om 12 månader?" mäts som ett nettotal – procentandelen som svarar "bättre" minus de som svarar "sämre" ^[1]. Bland samtliga fyra inkomstkvartiler nådde nettotalet sin topp hösten 2024 – och sedan dess har alla grupper backat ^[1].

Mest dramatisk är rörelsen för de 25 procent med högst inkomster (kvartil 4): nettotalet toppade på +42 i september–oktober 2024 ^[1] och hade i maj 2026 fallit till +17 ^[1] – en minskning med 60 procent av toppvärdet sedan hösten 2024.

Ännu skarpare är fallet för den tredje inkomstkvartilen. Deras optimism nådde +28 i augusti 2024 ^[1] och hade i maj 2026 krympt till +5 ^[1] – en nedgång med 82 procent. De lägre inkomstgrupperna nådde aldrig lika höga toppar: kvartil 2 sjönk från +16 till +5 ^[1], och kvartil 1 från +7 till +2 ^[1].

En viktig distinktion: alla grupper visar fortfarande ett positivt nettotal, vilket innebär att fler hushåll förväntar sig förbättring än försämring av sin ekonomi under nästa år ^[1]. Nettotalet är ett ledande mått på förväntningar – inte ett prognosdokument om faktiska utfall.

Varför det begynnande humörskiftet? Tre faktorer framträder.

Energiprisernas vändning. Hela 2025 präglades av fallande energipriser: KPI:s delindex för bostäder, vatten, elektricitet, gas och andra bränslen sjönk med 4,1 procent i juni 2025 jämfört med ett år tidigare ^[3]. Det var en välkommen lättnad för hushållsekonomin. Men i maj 2026 vände trenden: samma delindex visar +2,6 procents årsförändring ^[3]. Regeringen, som i juni 2026 inledde utbetalningar av elstöd för de första månaderna på året ^[6], bekräftar indirekt att trycket är reellt.

Riksbankens förväntade räntehöjning. Riksbanken lämnade i juni 2026 styrräntan oförändrad på 1,75 procent men signalerade ökad risk för höjning ^[4]. KI:s konjunkturläge från den 16 juni 2026 förväntar att styrräntan höjs till 2,0 procent vid årets slut, med ytterligare höjningar under 2027 ^[5]. För hushåll med rörliga bolån innebär varje höjning direkta kostnadsökningar.

Arbetsmarknadsoro. Trots relativt stabil sysselsättning befinner sig Sveriges arbetslöshet på 8,8 procent ^[7] – en av de högsta i EU. Den siffran rymmer dock en viktig metodologisk reservation: AKU räknar heltidsstuderande som aktivt söker deltidsjobb som arbetslösa, ett mönster som Konjunkturinstitutet i Lönebildningsrapporten 2024 konstaterar är mer vanligt förekommande i Sverige än i jämförbara länder ^[8]. År 2023 svarade heltidsstuderande sammanlagt för uppskattningsvis 22 procent av den totala AKU-arbetslösheten 15–74 år – ca 15 procent härrörde från 15–19-åringarna och ca 7 procent från 20–24-åringarna ^[8]. Rensas den effekten bort krymper gapet till EU-genomsnittet avsevärt; det förklarar också varför KI i sina egna EU-jämförelser konsekvent väljer åldersgruppen 20–64 år ^[8]. Osäkerheten om jobb är reell, men det råa 8,8-procentstalet ger en överskattad bild av skillnaden gentemot övriga EU ^[7].

Det paradoxala i läget är att de svenska hushållen faktiskt fortsätter att konsumera. Under årets första kvartal ökade hushållens totala konsumtion med 2,5 procent i reala termer jämfört med ett år tidigare ^[2] – det nionde konsekutiva kvartalet med positiv tillväxt sedan nedgångarna 2022–2023.

KI bedömer att uppgången drivits av att hushållens inkomster vuxit snabbare än priserna ^[5] – en reallöneförstärkning som hållit plånböckerna öppna trots att framtidsoptimismen krympt.

Men konsumtion är ett eftersläpande mått. Historiskt sett är hushållens förväntningar om framtiden ett av de starkaste ledande indikatorerna för konsumtionsutvecklingen; förtroendet faller typiskt 2–4 kvartal innan konsumtionen följer efter ^[5]. Det är av denna anledning som centralbanker och konjunkturinstitut bevakar KI-barometerns nettotal noga.

Den avgörande frågan för andra halvåret 2026 är om reallönetillväxten kan motstå trycket om energipriserna fortsätter stiga och Riksbanken genomför de aviserade räntehöjningarna ^[3][5]. Gör den inte det, riskerar den konsumtionstillväxt som just nu bär upp den svenska konjunkturen att mattas av – precis som barometerdata antyder att hushållen redan befarar.